Motståndarkollen – Tobias Hansson, Lerums IS

Lerums IS överraskade alla säsongen 2016 där man gick från att vara ett mittenlag på våren traskade hela vägen och vann serien efter att ha varit obesegrade under hösten. En enkel och vägvinnande fotboll var receptet och när IK Virgo förstörde seriesegerfesten för Vänersborgs IF i sista omgången så kunde Lerums smita förbi och direktkvalificera sig för spel i Division 2.

Division 2-äventyret blev dock bara 1-årig och till år är man tillbaka i 3an och hade nog önskat en lite bättre start på serien. Tobias Hansson har varit med ett tag, framförallt varit tongivande i sitt LIS under både succéåret 2016 och det tuffa 2017. På torsdag väntar IK Virgo på Mossens IP och så här säger Tobias själv om Lerum som både förening och det rent sportsliga.

Tuff start på säsongen och Lerum återfinns just nu på nedflyttningsplats med endast en vinstmatch i kolumnerna och nedflyttningen från division 2 visar sig återigen vara en tuff omställning för föreningar som degraderas. Hur ser du själv på säsongen hittills? Visste ni tidigt att det skulle bli ett tufft år eller är det andra faktorer som gör att poängskörden blivit rätt stram?

Generationsväxling i LIS inför 2018, en försäsong med bortsnöade planer precis som för alla andra lag har inte hjälpt oss med förberedelserna, dålig närvaro på träningarna är inte heller något några tränare föredrar inför och under säsong. Lerum vill spela en modernare fotboll, och på så sätt bli en mer attraktiv förening som ska kunna locka till sig spelare från kommunen, men även duktiga killar utanför kommungränserna. Inför 2018 har det tillkommit många spelare från stan, som har en helt annan attityd än vad vi har haft de senare åren, vilket behövs för att vi ska våga utveckla vårt spel, de kommer från bra fotbollsklubbar och har fina fötter och som med rätt utveckling besitter stor framtida potential.

Division 3 är inget man springer sig igenom, alla lagen kan bita ifrån ordentligt, de som trodde det har förhoppningsvis ändrat åsikt vid detta laget. Vi har startat riktigt svagt, men det är vi i princip kända för. Stressen har inte slagit in vid dags datum, utan vi jobbar på, och poängen får man inte, utan de jobbar man sig till. Det har skett en stor förändring på spelare och spelartyper, och det tar uppenbarligen tid, vi har tappat mycket rutin de senaste åren, och det har ersatts men ungdomlig entusiasm. De nya spelarna är riktigt talangfulla, och när vi får detta att stämma så kommer vi bli att räkna med, även årets serie består av många etablerade lag med bra resultat det senaste och mycket surr kring lagen inför säsongen, så det blir inte några gratispoäng, men det förväntade vi inte oss heller.

Förra året lirade ju ni i tvåan och i en rätt otacksam serie med många och långa resor och där ni var enda Göteborgslag representerat. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan 2an och 3an? Vad var det som tillslut avgjorda att ni nu åter är i 3an och hur står sig lagen i dagens 3a i en division 2-serie?

I min värld var den största skillnaden individuell kvalité, det var en stor skillnad på fysiken, vi har varit stora och starka under ett par år, men i tvåan så var det inte något lag som INTE kunde svara upp på det, och vid flera tillfällen så var vi direkt underlägsna fysiskt. Det i samband med ganska tydliga uppspelsvarianter som hotade gång på gång. Det var tydliga riktlinjer och det var samspelta lag, vilket självklart har återfunnits hittills i denna serie med, men i större utsträckning i tvåan.Vi var helt enkelt inte mogna för det, men det tydliggjordes och vi har ett annat tänk med vår ”nya” tränare, där vi vill lära oss att hantera en mer passningsorienterad fotboll, som skall förbereda Lerum som förening att i framtiden kunna vara med och hota när spel i de högre divisionerna erbjuds.

Du gör ju din 6e säsong i Lerums IS av vad man kan utläsa på er hemsida. De som inte känner till dig sen innan, berätta lite om din egen karriär. Varför du trivs så bra i Lerums IS och vad Lerum som förening står för och har för ambitioner?

Jag tror att det är säsong 9. Min karriär är inte så imponerande. Har spelat i lokala klubbar hela tiden och började seniorspelet i LIS som 17 åring, därefter Floda BoIF i Div 2 och 3, därefter Ahlafors IF i två säsonger i tvåan, och efter det blev det åter till LIS, och där är vi nu.

Spelade mittfältare tidigare, men har letat mig upp till forwardsplatsen, där jag huserade som junior, vilket har funkat bra vissa säsonger, och sämre andra. Blir några besök på andra positioner under året men som forward trivs jag bäst.

LIS har sedan 10 år bestått av en stor kärntrupp sär det tillkommer och försvinner någon spelare per år, fram tills sista två åren då vi tappat många från ursprungstruppen, vilket känns tråkigt, men eftersom många av oss har blivit äldre så känns en föryngring välkommet. Även det är väl anledningen till att klubben vill modernisera spelsättet. Personligen så är ju en 1-0 seger i 90’e minuten det bästa som finns efter att laget har slitit som djur och offrat sig för varandra, och definitivt värt mer än en hedersam förlust där man spelat en fin fotboll, men det är ju ganska kortsiktigt tänkt. vi ska bara finna balansen däremellan, sen kommer poängen.

I dagens match på Mossens IP ställs ni mot IK Virgo. Säsongen 2016 delade vi inte bara på segrarna, utan även på ett par ölbägare efter att vi hjälpt er till serieseger i sista omgången. Har du fortfarande bra koll på kommande motstånd? Vad får ni se upp med och har ni lagt upp förberedelserna på nått speciellt sätt inför denna match? Typ extra löp- och tålamodsträning då vi tyvärr inte har några bollkallar? 😉 

Ja det får vi passa på att tacka för, det var en trevlig söndag! Slutet av förra säsongen har nog de flesta koll på och då i synnerhet matchen mot Hisingsbacka som grusade det för er. Att Virgo är ett lag som har kvalité och rutin är odiskutabelt, så att det blir en tuff drabbning väntar vi oss. Lagmaskinen Virgo ska besegras, snarare än individuella spetsspelare, vilket blir en utmaning. Ekdahl har det talats om en tid, general och bäste målskytt i Virgo? Har han en dålig dag så blir man väl inte ledsen. Långa inkast vet man sedan tidigare är en gratischans för avslut för er. En komplett trupp där spelarna vet vad de ska göra. Stålande sol, löpvilliga ben hos LIS efterfrågas, klyschan ”inställning slår klass” får vi nog bära med oss in till denna kampen.

Till sist. 2016 började ju inte heller direkt sprudlande från er sida. Ni gick sedan obesegrade under hela hösten och stod tillslut som seriesegrare. Har ni kvar den vanan även iår? Kommer vi få se Lerum obesegrade ytterligare en höst? Om inte, hur tror du serien kommer sluta?  

Det återstår att se, man kan ju alltid hoppas men att återupprepa 2016 års höst i denna serie blir tufft. LIS anno 2018 besitter många duktiga spelare, jag tänker att NÄR, och inte OM, vi får det att stämma, så kommer det antagligen att pratas annorlunda kring oss då vi hittills antagligen ses som en slagpåse. Det är inte en bild vi förlikar oss med! Matchen mot Landvetter var ett stort fall framåt spelmässigt även om poängen uteblev. Landvetterbänken ångade dock av frustration vilket var skönt att beskåda! Matchen mot Virgo äntrar vi med höga huvuden och tar med oss bra tempo från de sista träningarna så känslan är god. Vi har spelat på Mossen förut och det har funkat finfint även om matchprogrammet kanske kompenserar för gräsmattan. 😉

Qviding toppar serien efter summeringen. Lagen därefter har nog en inbördes kamp, men det kan vara ett gäng. Landvetter kan kanske knyta ihop säcken detta år? Sjövallen kanske får besök från division 2-lag nästa år? Virgo går inte att räkna bort heller. Dessutom kanske vi kan få möjligheten att bjuda igen Virgo för 2016 när vi väl vaknat till! 😉

***

Stort tack till Tobias som tog sig tid att upplysa oss andra om vad som försigår i och kring Lerums IS! Som vanligt önskar jag även ett lagomt förlora-med-uddamålet stort lycka till! 😉

Hoppas så många som möjligt hittar till Mossens IP ikväll! Magiskt fotbollsväder, fins inramning, billiga glassbåtar är nygrillat på verandan. Kan det bli mycket bättre? 🙂

/Sundh

 

Virgo tillbaka på vinnarspåret!

Virgo studsade snabbt tillbaka upp i sadeln och tog 3 fina pinnar borta mot Älvsborg på Påvelund. Virgo sprang ifrån till 0-4 innan 90 var spelade och tog tillslut en komfortabel seger.

Tyvärr kunde jag själv inte närvara, men precis som alla stora hjältar, artiester och andra kreatörer är det tur att man kan ta hjälp av en sidekick. Helgens matchreferat är därför signerat min egna lilla George Costanza, Per ”Pulver” Bergström! Mycket nöje!

Överst: P. Falk, CJ Falk, J. Hake, O. Jönewi, A. Viklund, C. Ekdahl
Underst: J. Sellhag, P. Bergström, C-O Andersson, H. Nikkilä, A. Lindahl

 

Till vissa matcher råder det en viss osäkerhet i truppen kring vilka som kan lira eller ej. Ibland saknas det en drös med spelare, ibland inte. Det som gör vår trupp så förbannat go är att det spelar egentligen ingen roll om vi saknar några nyckelspelare, vi lyckas alltid ställa upp med ett respektabelt div 3 lag ändå.
I lördags, när vi slog Älvsborg med 4-0 på bortaplan, hade vi som någon nämnde det i förbifarten, ”kanske den bästa trupp Virgo någonsin matchat”.

Vi kom alltså till Påvelunds IP i lördags med en riktigt stark trupp. Solen sken, det var varmt som attan och fotsulorna brändes av friktionen i dojjorna.
Vårt taktiksnack innan matchen handlade mycket om att äga boll, vi visste att det skulle bli en ansträngande match och vi är väl inte direkt kända för att ha bäst kondition i serien. Vi vet också sen innan att Älvsborg är resliga och farliga i omställningar.
Första 30 minuterna utspelar sig just detta. Vi spelar ett bra passningsspel, äger mycket boll men de allra vassaste chanserna uteblir. Älvsborg är inte heller helt ofarliga i sina kontringar. Därför är det skönt att göra 1-0 i matchminut 35. Vårt numera välkända anfallsvapen -långt inkast från P.Falk- ger resultat och Capitano Ekdahl stöter lätt in bollen vid andra stolpen. Halvtidsvila och ett bra ”go” i laget.

Älvsborg kommer ut med bra energi första 10-15 minuterna i andra och skapar lite lägen. Ett läge i synnerhet. Anton i målet drar ner en hemmaspelare och i ärlighetens namn bör det nog ha varit straff för Älvsborg i den situationen. Tacksamt nog för oss blir det inte straff utan vi kan bara några minuter senare utöka ledningen till 2-0, signerat vårt nyförvärv John Sallhag (smeknamn saknas, vi får återkomma).
Sista 25-30 är sedan helt i Virgos ägo. Vi styr spelet och Älvsborg har väldigt svårt att få något spel på vår planhalva. Några fräscha gubbar hoppar in och när domaren blåser av har planens gigant och vår kapten Calle Ekdahl (2 mål och 2 ass) gjort 3-0 och vår speldirigent CO, snyggt volleybollat slutresultatet 4-0.

Härlig seger i värmen. Bra rull, ytterligare en hållen nolla och tre nya poäng. Vi gör en mycket stabil match och även om Älvsborg bör haft en straff (och vi förmodligen två) så kan nog ingen ta ifrån oss att vi var det bättre laget i denna match.

Ett nytt segertåg har påbörjats och härnäst möter vi Lerum, nu på torsdag den 31 maj på Mossens IP.

/Pulver

Förhoppningsvis får vi läsa mer av ”Pulvers” alster här på bloggen framöver. Inte för att det är speciellt bra, men det är kul med lite nya inspel och analyser och förhoppningsvis blir det lite bättre fart på bloggen igen. Dessutom låter ”Sumpen & Pulver” så där fulsnyggt som man vill att en blogg ska låta.

Redan på torsdag gästas vi av Lerums IS som förra året spealde Div 2! Då har man väldigt få ursäkter för att inte närvara! Så väl mött på torsdag!

/Sundh

Virgo föll med flaggan i topp mot Västra Frölunda

Så fick då Virgo inkassera säsongens första förlust för året. Västra Frölunda vände under sista 10 och lyckades plocka med alla 3 pinnar hem till Ruddalen. Men Virgo föll verkligen med flaggan i topp och med tanke på förutsättningarna, och hur matchen utspelade sig, så är jag sjukt stolt över vår insatts. Vi orkade inte riktigt, men det finns sina förklaringar till det med.

ÖR: John Sellhag, Viggo Lundqvist, P. Falk, CO, Anton, Mathias Ivarsson. UR: Lindahl, Candy, Nikkilä, Karl Thornberg, Gustaf ”Gnesta-Kongo” Lindberg

 

Sedan mars har Virgo vetat om att denna helg skulle innebära ett manfall i truppen och allt sedan serien spikades så har vi försökt flytta matchen till fredagen, dit alla andra lag flyttat sina matcher. Tyvärr var Frölunda inte alls inställda på att kompromissa och Virgo fick mobilisera så gott vi kunde. Från förra veckans startelva saknades 6 spelare och även om vi har fin bredd så är det helt klart inte optimalt.

Under de första 60 minuterna märktes det inte nämnvärt att det skett stora rockader i truppen. Virgo stänger effektivt ner Frölunda som inte kommer till några egentliga målchanser och bortalaget uppvisar stor frustration internt. Samtidigt kontrollerar man spelet framåt och vinner de flesta individuella kamper. Nya John Sellhag fick starta på vänsterkanten och hade stor lekstuga med Frölundaförsvaret. 1-0 kommer i mitten av halvleken efter att han snurrat upp två försvarare och via Frölundaben gick inspelet in i mål. Innan dess hade han haft en boll i ribban efter ett än mer spektakulärt nummer och man märke inget av att hans 2-åriga fotbollsupphåll skulle påverka hans spel. Virgo till halvtidsvila med 1-0 fullt välförtjänt och tillochmed Frölundasympatisörer vid kiosken imponerades av Virgos insats med tanke på bortfallen.

Andra halvlek fortsätter som den första även om spelet öppnade upp sig lite. Frölunda flyttade givetvis upp sina positioner vilket gav ytor framåt. I 60e ställer Virgo om och bollen hamnar utanför straffområdet på Gustaf ”Gnesta-Kongos” fötter som fint serverar John som enkelt ska placera in bollen i mer eller mindre öppet mål. Tyvärr så hoppar bollen till och bollen går över ribban i stället för in i nät och 2-0-ledning och andrum för Virgo.

I 63e gick så vår mittfältsgigant C-O Andersson av planen. Ett byte som var bestämt innan match då övriga åtaganden i livet pockade på uppmärksamhet. C-O hade under sina 60 minuter visat att han kanske är den bästa spelaren i serien och manövrerat ut Frölundas mittfält på ett elegant sätt. Även John Sellhag hade sprungit på sig kramp i båda vaderna och gick ut och näst på tur in från bänken var antingen vår tränare eller jag själv som satt som reservmålvakt. Ah, ni förstår att det var tunt på bänken. Frölunda tar nu över mer och mer allteftersom orken börjar tryta och i 82a kommer också kvitteringen och det är väl egentligen inte så mycket att säga om. I 87e kommer så även Frölundas ledningsmål. Inte ologiskt med tanke på rådande matchbild, men sättet målet föranleds på så känns det surt att tappa poängen vi hade. Virgokillen går i upp luftduell och blir totalt nergjord av Frölundaspelaren som siktar mer på knäna än att vinna själva luftduellen. Domaren vinkar friande och menar att det på något sätt är axel mot axel och Frölunda kommer 3 mot 1 och trycker vackert upp bollen i krysset.

Matchen slutar 1-2 men Virgo visar en enorm moral och är ytterst nära en kvittering på slutet. Samtliga Virgoiter ska vara stolta över hur vi genomför matchen. Backlinjen med Lindahl, Nikkilä, Mathias Ivarsson och nya Karl Thornberg var felfria matchen igenom. Anton visade stor pondus i målet, CO och Gustaf Lindberg slet som djur på mitten, på kanterna snurrade John friskt och Candy gjorde sin bästa match i Virgo på länge. Framåt var Falk och Lundqvist ständiga orosmoment och inhoppande CJ Falk, Mario Chavez och Robin Nilsson gjorde precis vad de kunde. I lördags orkade vi inte riktigt, men sån är fotbollen och någonstans känns det som det är viktigare att man idag kan vara jävligt stolt som Virgoit och över vilka killar som idag bär den rödsvarta tröjan.

Efter matchen har man kunnat läsa på internet från Frölundahåll och från dess supporterskara en massa synpunkter på hur vi både spelar och bedriver vår verksamhet. Spontana magkänslan är ju att det finns ett enormt storhetsvansinne och man undrar ju om vi ens kollade på samma match?. Allt från att vi bara slår långbollar till att vi har någon slags utstuderad maskartaktik bara för att vi inte toklöper och hämtar bollar som passerar sidlinjen. Så jävla löjligt så det liknar ingenting. Virgo som förening är en humla som inte borde kunna flyga på denna nivå. Men nu gör vi det och vi gör det till och med riktigt bra! Att man som Frölunda simmar i hav av resurser jämfört med Virgo som tvingas dela träningstider med vårat damlag på en plan som inte sköts om och ändå utmanar i toppen av samma serie är i alla fall jag imponerad av och tänker heller inte be om ursäkt för det. Vi slår inte mer långbollar än nått annat lag, vi har inga bollkallar för det finns inga att tillgå och vi tränar och spelar fotboll för att vi tycker det är det roligaste som finns. Jag förundras ständigt över föreningar som menar att bara för att de minsann har resurser till att bedriva ungdomsverksamhet ger dom någon slag moralisk rätt att även vinna sina serier. Som att Island inte skulle vara värda att vinna över England i förra EM bara för att England är en större fotbollsnation än Island. Nej, höj nivån och bättre på ödmjukheten.

Nu tar vi nya tag och ser fram emot Älvsborg borta på Påvelund nästa helg. Alltid tighta matcher mot Älvsborg och det lär inte vara någon skillnad på lördag!

Framåt Virgo!

/Sundh

Motståndarkollen – Cleas Klippert, Västra Frölunda IF

Frölunda var länge en av stadens bästa lag och jag minns själv hur man satt med samlarbilder från allsvenskan typ 1993 och kunde klistra in Västra Frölundas emblem i samlarhäftet. Ja, det var klisterbilder på den tiden. Efter att ha pendlat till och från Allsvenskan under 90-talet slutade man tillslut sist 2000 och lämnade för sista gången landets högsta serie. Därefter har tabellplaceringskurvan stadigt sjunkit och ifjol klarade man sig med ett nödrop kvar i Division 3.

Efter några turbulenta år så blåser det nu äntligen nya vindar på Ruddalen och föreningen producerar mängder med talanger igen. Detta återspeglas även i A-laget och med seriens kanske yngsta snittålder är man på allvar med och utmanar om att åter kunna göra ett avancemang i seriesystem. Och det kanske är dags för det? Det är nämligen över 25 år sedan det hände senast.

Claes Klippert har inte bara varit aktiv ledare inom föreningen i många år och har följt många talanger på nära håll, han har även ett litet Virgo-förflutet. Nu återfinns han i A-lagsstaben och så här har han att säga om sin förening, säsongen i stort kommande match i synnerhet.

(Delar av montaget är lånat från Frölundas hemsida)

 

Några år som juniortränare i VF (tillsammans med Virgo-legendaren Sören Nyborg) så har du nu tagit plats i tränarstaben för A-laget. Detta i föreningen som, åtminstone på håll, haft det lite haltande på A-lagsnivå. Vad är Frölunda för förening för dig? Är föreningens mål att åter etablera sig i Allsvenskan igen och vad var det som lockade dig själv med att ta steget upp i representationslaget?

Som ovan nämnt har det varit några turbulenta år, men trenden har vänt och föreningen har börjat komma ikapp organisationsmässigt. Framtiden ser ljus ut då seniorlaget har fyllt på med många egna talanger, främst från våra tidigare P-01:or, och förutom ett U-19 lag som hittills gjort gjort bra resultat i år figurerar det flera duktiga kullar med stor bredd som är födda 04 och senare. Vi har inför denna säsong försökt att hitta en bra mix mellan spelare som vi velat behålla från förra säsongen, och nytt i form av uppflyttade spelare från egna led samt några nyförvärv med meriter från spel högre upp i systemet. Vi är nöjda med hur vi fått till vår trupp och målet är att kunna utmana i toppstriden. Matchen mot Virgo på Mossens IP kan definitivt vara en utav säsongens tuffaste bortamatcher. Virgo var med i toppen av division 3 under fjolåret, och har öppnat starkt även i år. Laget besitter som alltid mycket rutin, och det lär bli en intressant match av detta.

Frölunda var den största föreningen i det område där jag växte upp, och den förening jag spelade i under största delen av min ungdomstid. Det var en förening vars seniorlag spelade mot Sveriges största klubbar under mer än ett decennium, vilket var fantastiskt egentligen. Att etablera sig på Allsvensk nivå är väl inget att prata om när vi ligger i division 3, men att på sikt ta sig upp därifrån för att ännu bättre kunna behålla och utveckla duktiga fotbollsspelare är en drivkraft som vi har, och som klubben jobbar för. Efter 2 år som tränare i U-truppen fick jag frågan om att ta steget upp i A-laget då det var där mina tjänster bäst behövdes, vilket var lockande i sig. Samtidigt passade det ypperligt då jag under 2017 skulle gå förbundets seniorutbildning.

Tre uddamålsvinster följdes upp av en riktig stjärnsmäll mot Qviding som i sin tur följdes upp med att ge Landvetter samma behandling. Är du själv nöjd med hur säsongen startat? Vad brast mot Qviding och vad funkade mot Landvetter? Eller är det bara sån skillnad på Qviding och Landvetter?

4 vinster av 5 möjliga får vi nog ändå vara hyfsat nöjda med, Inget övrigt att säga om det egentligen. Mot Qviding brast såklart många saker, men framförallt blev vi nog lite tagna av stundens allvar och gjorde några avgörande misstag. Det är lätt att tro att vi gjorde allting tvärtom mot Landvetter, men så är det inte riktigt utan vi jobbade hårt i båda matcherna, med skillnaden att vi var mer noggranna i de avgörande lägena som blev mot Landvetter. Det är skillnad mellan Qviding och Landvetter tycker jag, men såklart inte den skillnaden som våra resultat mot dem utvisar.

Serien har ju kommit dryga fjärdedelen redan och samma serie som gjort ett namn om sig de senaste åren för att vara väldigt jämn känns i år mer uppluckrad med längre avstånd mellan topp och bott. Är övre halvan i serien så mycket vassare än undre delen i år och finns det något lag som hittills underpresterat och som kommer klättra?

Vi har mött några av de lagen som ligger på undre halvan av tabellen i nuläget och som du ovan nämnt har det blivit 3 uddamålssegrar för oss mot dessa lag. För mig tyder detta på att alla kan ge alla en match, oavsett tabellplacering. Ahlafors var ett lag som på förhand tippades ligga med i toppen på grund av att de fått ihop en stark trupp, och kanske kommer dem ta några segrar närmsta tiden och placera sig högre upp i tabellen.

Du har ju själv en kort sejour i Virgo för ganska exakt 3 år sedan. Berätta lite om din egen karriär och hur du hamnade i Virgo? Och har du fortfarande koll på laget och vilket motstånd ni går upp mot på Mossen på lördag?

Mitt eget fotbollsspelande började i Kungsladugårds BK och gick via Frölunda och Älvsborg vidare till Skogens IF där jag började spela seniorfotboll i dåvarande division 3. Därefter blev det några säsonger med Floda i dåvarande division 2 innan jag var tillbaka ute västra Göteborg igen med spel i bland annat SG, Väster, Donsö och slutligen Frölunda. Tidigare Virgo-spelaren Joakim Ahlgren, som också är min gamla lagkamrat från Floda, gav mig en förfrågan om jag ville träna Virgo tillsammans med honom, och detta var inför 2016 vill jag minnas. Jag tackade till slut nej då jag ville fortsätta mitt uppdrag som tränare för U-truppen i Frölunda som jag hade varit i under 1 säsong. Under betänketiden var jag med och tränade några gånger och trivdes väldigt bra på Mossens gräsmatta, och de flesta i laget var i min egen ålder vilket såklart är ovanligt på den nivån (hade ju kunnat nämna Skottfint gällande det, men där får vi ju plussa på ytterligare 10 år i snittålder). Jag hade lagt av att spela fotboll över ett år tidigare men valde att vara med i Virgo så mycket jag hann. Tyvärr kände jag efter några månader att det konceptet inte funkade för mig då min tränarsyssla tog upp det mesta av mina tankar och tid, samt ett ständigt underliggande dåligt samvete gentemot de som bedrev träningarna gjorde att jag hoppade av. Det blev en träningsmatch i den röd-svartrandiga tröjan, tror vi slog Mölndal med ett par mål. Jag har lite koll på Virgo såklart, enormt mycket erfarenhet och en stor vilja att vinna när det väl gäller. Oavsett vilka som spelar för er på lördag så blir det tufft för oss.

Till sist. Det vimlar ju som sagt med ungdomlig entusiasm och talang i VF-laget. Men vilka bör publiken på Mossen hålla ett extra öga på om de vill se något spektakulärt? Vem spelar i Allsvenskan om något år?

Vi har flera unga spelare med stor potential att inom några år spela på en högre nivå, men vem eller vilka som tar de avgörande stegen är svårt att sia i på förhand, men visst ser det väldigt lovande ut. När det kommer till spektakulära fotbollsaktioner i den bemärkelsen så har vi flera, både unga och gamla, som är kapabla till dessa, och jag hoppas och tror att publiken på Mossen kommer att kunna njuta av en härlig fotbollsmatch som innehåller såväl kamp som finess.

***

Stort tack till Claes ”Klippan” Klippert och hans utförliga svar! Och som vanligt önskar jag mina motståndare ett lagom stort ”förlora-med-uddamålet” lycka till! Det lär onekligen bli en intressant match som tyvärr inte gick att flytta från lördagen då vi inte kom överns om annat speldatum. Men vem bryr sig egentligen om Göteborgsvarvet ändå? 😉

/Sundh

Sen kvittering räddade poäng mot Ahlafors

På onsdagskvällen styrde IK Virgo ut mot Ahlafors och vackra Sjövallen för en av de tuffare bortamatcherna för året. Tufft naturligtvis för att Ahlafors stärkt upp och är ett lag med toppambitioner, men även för bedårande vackra Sjövallen inte heller är i toppform och på sina håll enbart består av sand. Något som båda lagen skulle bli varse då inte mindre än 3 baksida lår fick offras under matchen.

ÖR: P.Falk, Erladsson, Hake, Tor, Jönewi, A. Viklund, Ekdahl. UR: Nikkilä, Lindahl. CO, Pulver

Matchen rullade igång och visade sig bli en rätt chansfattig historia där Ahlafors tydligt satsade på långbollar från antingen högerback eller rentav målvakt som sökte folk som flyttat upp på våran backlinje. Detta kontrollerade Virgo bra, men det resulterade i att vi blev tunna framåt när vi vann boll och Ahlafors kunde tillåtas att åter tjonga långt. Mellan alla långbollar präglades Virgos spel av mycket felpass, vilket är något märkligt då vi är mer än vana med rufft underlag från Mossens IP.

Ahlafors gör 1-0 efter en kontring på vår hörna. Virgo kommer på mellis och Ahlafors gör det riktigt bra. En rätt tråkig första halvlek slutar 1-0 till hemmalaget och Virgo har fortsatt inte gjort mål under sina första halvlekar vilket får anses som rätt märkligt.

Andra halvlek innebär inga radikala matchbildsändringar mer än att spelet luckras upp lite grann och båda lagen kommer till fina lägen utan att förvalta dem. I 64e kommer Virgo fint på en omställning på vänsterkanten och efter ett fint inspel från Candy (han heter Andy, men är söt som socker så vi kallar honom Candy) kan Falk stöta in kvitteringen och tillika Falkens första för säsongen. Nu kändes det som Virgo skulle ta hem detta och hade momentum i matchen. Men bara några minuter senare är Virgo alldeles för snälla i försvarsspelet och Ahlafors får  enkelt spela in bollen i boxen, vända upp och rulla in den i bortre till 2-1. Någonstans rätt symptomatiskt för Virgos generella insatts denna match som var slarvig och givetvis nedförsbacke med kvarten kvar att spela.

Virgo trummar dock på men det kändes som Ahlafors skulle lyckas reda ut det hela. Matchen blir rätt grinig och tyvärr börjar det flyga kort för snack åt båda håll och domaren får en central roll i matchen. Med 88 minuter på matchklockan jagar Gustaf ”Gnesta-Kongo” Lindberg upp bollen innan kortlinjen i Ahlafors straffområde, uppfattar att målvakten rusar ut och petar helt enkelt bort bollen och målvakten glider in i Gustafs ben som givetvis rasar ihop och domaren pekar på straffpunkten. Jag förstår givetvis Ahlafors frustration. Det är en billig straff, men den är solklar om än jävligt retsam. Men målvakten kommer ut klumpigt och Gustaf är rutinerad trotts sin ålder.

Calle Ekdahl rullar in bollen behärskat och fastställer resultatet till 2-2. Detta var 4e året i rad vi mötte Ahlafors på Sjövallen. Första året avgjorde Ahlafors i 97e, andra året kvitterade vi  87e, förra året avgjorde vi 86e och så nu kvittering i 89e. Hyffsat jämt när vi möts på Sjövallen.

Virgo är fortsatt obesegrade och hittar åter ett sätt att rädda poäng i slutminuterna. Faktum är att Virgo inte förlorat en division 3-match på väldigt länge. Om man inte räknar med 9 minuter pajasmatch som aldrig borde spelats mot Hisingsbacka så har inte Virgo förlorat sedan den 16e juni förra året när Kärra lyckades vända och vinna. Det är 16 matcher sedan.

Nästa match är lördag den 19e hemma mot Västra Frölunda. Ett Frölunda som spelade Allsvenskt så sent som 2000 och var då ett av Göteborgs bästa lag. Samma år slutade Virgo 3a från slutet i Division 7 och var således ett av Göteborgs absolut sämsta lag.

Virgo tog 3e raka i slutminuterna mot Gunnilse

Det var kanonförutsättningar på Mossens IP när det vankades hemmapremiär för Johannebergs stolthet, IK Virgo. Vädret var perfekt, Mossen var grön och ojämn grillen osade gott från altanen. Lagom till match nås vi att våran kapten Calle Ekdahl gett sig själv spelledigt efter att ha blivit förälder kvällen innan. Naturligtvis ett stort avbräck och skämten om hur man kunde välja familjen före Virgo haglade timman innan match. Men givetvis ett stort grattis till Calle med familj! En fin vän, bra kapten och ett stort Virgohjärta!

CO är en annan fin kille som börjat säsongen riktigt imponerande! Ett kvitto på det var att Gunnilse satte en gammal hederlig punktmarkering på våran mittfältsvirtuos vilket givetvis resulterade i att hans bollinnehav gick ner lite. Dock är inte CO dummare än att han mestadels drog med sig sin markering bort från mittfältet vilket skapade ytor för radarpartnern Joakim Hake, och det är verkligen ingen dålig spelare det heller!

Virgo hade således mest boll i första halvlek men det var ganska tamt i straffområdet. Bästa läget var ett missat friläge, men i övrigt uteblev de stora chanserna. Gunnilse som är ett ungt och rappt lag fick aldrig till någon tung press när de hade boll, men individuella aktioner gjorde dem långt från ofarliga. I Slutet av första halvlek tröttnar Virgobenen något på den tungsprungna planen, men Virgos backlinje agerade ramstarkt hela matchen och 0-0 i halvlek.

Andra halvlek blir rent fördelningsmässigt en kopia av första halvlek. Virgo äger mest av spelet under första 25-30 minuterna och skapar några fina lägen, men utan att vara riktigt nära medans Gunnilses hade sista 20-15 minutera med samma utgång. Matchen verkade gå mot ett mållöst resultat och Virgo var ganska tröttkört. Något som oroat Gunnilse hela matchen var Falks inkast där Virgo hela tiden hittade sätt att oroa. Och så i 87e når så CO högst och skarvar in den mot mitten. Tillslut studsar bollen ut till Hake som ensam vid straffpunkten kunde stöta in den med en stenhård och otagbart skott, även om den gick mitt i målet.

Virgo lyckas spela av matchen på ett rutinerat sätt och tar tredje raka segern och är nu ensamt med Qviding de enda fullpottarna, även om Virgo spelat en match mindre. Nu väntar, på pappret, tuffare motstånd där vi möter Ahlafors redan på onsdag och sedan Västra Frölunda hemma i omgången efter det. Fotbollsgodis rakt igenom det!

/Sundh

Motståndarkollen – Joel Sjöqvist, Gunnilse IS

Gunnilse IS upplevde under slutet av 90-talet stora framgångar och var snubblande när att kvala sig hela vägen upp till Allsvenskan. År 2000 spelade man historiens första upplaga av Superettan men det slutade inte bättre än att man degraderas redan första året.

Under 2000-talet har man varit en stabil klubb i det nationella seriesystemet, även om man sakta dalat ner till Division 3.

Efter en något turbulent vinter där förra årets höstsäsong höll på att skicka ner föreningen i Division 4 kan man nu åter skönja en nysatsning i Angeredsföreningen. Förutsättningarna på Hjälbovallen är fina och det finns onekligen både resurser och ambition om att ligga högra upp i systemet.

Som ett led i denna satsning plockades Joel Sjöqvist in ansvarig för laget. Och även om han kom in sent på försäsongen verkar han ha fått kontroll på situationen och man började med en mer än övertygande 7-0-vinst över Lerum i premiären. Så här säger han inför fredagen drabbning borta mot IK Virgo.

Ny i föreningen och kanske inte helt optimala förutsättningar med tanke på Gunnilses vinter samt även din övergång från Eriksberg. Hur skulle du själv sammanfatta din första tid i GIS och lagets försäsong?

Det är sant, det är inget att hymla om. Våren har handlat om att få ihop en trupp att arbeta med där vi alla trivs med varann och inser att det är hårt jobb som gäller, alltid. Tror vi haft en ruljangs på säkert upp till 50 spelare innan jag fick ihop ett bygge jag litar på och trivs att jobba med. Det är långt kvar innan vi är ett färdigt skepp men vi har kommit långt på kort tid. Jag är imponerad av många spelares ambition och flera personers ansvar för att det här ska kunna drivas framåt så bra som det går.

En onekligen stark premiär där Lerum kördes över har sedan följts upp med två förluster mot förhandsfavoriterna Qviding och Landvetter. Är ni nöjda med er inledning? Är det något ni själva känner att ni gjort bra respektive mindre bra? Och är Qviding och Landvetter de lag för topplaceringarna som det spekulerats kring?

Vi är nöjda med prestationerna mot Lerum och Qviding, den senare av de matcherna var det vårens spelare som skilde lagen åt. Mot Landvetter backade vi ett steg och många underpresterar. Vi förlorar två matcher i båda boxarna om man enkelt ska sammanfatta det, sätter inte våra chanser och släpper in alldeles för enkla i egen bur.

Det är för tidigt för att jag ska kunna uttala mig om Qviding och Landvetters placeringar. Visst båda har duktiga målskyttar och stabila centrallinjer, får dem behålla det intakt och hålla sig skadefria kan det säkert gå bra.

Du själv har ju gjort dig ett litet namn efter att tagit upp Hisingsbacka från 4an. Inte helt lastgammal valde du sedan att trappa ner lite igen innan Eriksberg lockade och nu alltså i Gunnilse som ändå måsta anses som ett ”satsande” på tränarkarriären. Hur ser dina meriter ut som dels fotbollsspelare och vad är dina ambitioner som tränare nu när du åter är med i hetluften?

Tjötig i och grinig mittback på lokalfotbollsnivå, mer än så tänker jag inte säga om min ”spelarkarriär”. En knäskada senare så hamnade jag på tränarsidan, det enda tråkiga med det är att det inte skedde tidigare.

Mina ambitioner och Gunnilses går i samma linje, det är uppåt, det ska det inte hymlas om. Det är ett fint projekt jag fått i mina händer och ska se till att det blir lyckat innan jag tänker på något annat.

Jag är glad ju fler timmar jag får coacha så att försörja sig på yrket är ett tydligt mål.

Virgo är ju ett lag som Hisingsbacka stött på genom åren, både 5an, 4an och 3an. Nu har jag faktiskt inte helt koll på om du själv var med under några av dessa möten, men vad har du själv att säga om ditt kommande motstånd? Och har du som tränare för GIS tryckt på nått speciellt inför mötet på något luggslitna, men ack så charmiga, Mossens IP?

Till börja med, hur kan Mossens IP vara slitet?! Det är såvitt jag vet premiär för mattan och vad jag kan läsa mig till så stoltserar inte IK Virgo med sin höga träningsvolym direkt..

Jag skulle säga att jag har hyfsad koll på Virgo. Erfarenhet, kvalité och ett spelskickligt lag. Rejäla, positionssäkra och kan med erfarenhet anpassa snabbt till aktuell matchbild.

Jag är mäkta imponerad av er centrala mittfältare, C-O. Det jag sett av honom är ren kvalité och han har gjort vad han vill. En nyckel blir till att försöka stoppa honom. Sedan är ni ett komplett lag, inget att snacka om, en duktig målvakt i Anton, målfarliga ytterbackar, positionssäkra mittbackar, ett klokt mittfält och många kilon att nyttja i targetspelet.

Som sagt vi kan inte vinna på erfarenhet och ni kan inte vinna genom att springa mer än oss så vi hoppas att det blir en jämn och tuff tillställning där ni kroknar efter 70-75, mer än så ger jag inte bort😉

Till sist, vem bör hemmapubliken hålla extra koll på i Gunnilse under fredagens match? Och när vi summerar spelåret 2018, vad tror du kommer vara det folk pratar minns och pratar mest om?

Jag har en jämn och fin trupp, så i allmänhet vill jag att hylla vårt kollektiv. Trots att den är nykomponerad och med alla dessa tjurskallar visar vi vecka efter vecka att vi inte viker och har en fin stämning på och utanför banan.

Ska jag i alla fall nämna någon så får det bli vår vindsnabbe ytterback Abdou Sabally.

***

Stort tack till Joel som tog sig tid att svara på mina frågor. Nu ser vi fram emot en fin kväll på Mossens IP och som vanligt önskar vi Joel och Gunnilse ett lagomt stort lycka till!

/Sundh