Rutinerat

Det kanske inte var något magiskt finlir. Det kanske inte var en massa finurliga kombinationer, något upprullande av något försvar eller något Barcelonapassningsspel som publiken på Mossens IP bjöds på under fredagkvällsdrabbningen mellan IK Virgo och IFK Fjärås. Det var nog i ärlighetens namn så långt ifrån Nou Camp man kan komma. Vad de fick se istället var något som i mina ögon är så mycket vackrare. Två hårt slitande fotbollslag, tuffa dueller, tjaffs, målchanser, fina individuella prestationer och uppoffrande spel. Publiken bjöds helt enkelt på en riktigt bra fotbollsmatch och det var IK Virgo som avgick med segern!

Samma startelva som i premiären. Övre raden: Antan, Tor, John, Håkan, Mossan, Sundh. Nedre raden: Viggo, Falk, Ahlgren, Inno, Erlandsson.

Fjärås var dock laget som började bäst och man märkte snabbt att IFK Fjärås var just så bra som vi var varnade för att de skulle vara. Högt tempo, tydlig spelidé med rejäl tyngd i det de gjorde resulterade i att Virgo till en början fick slå ifrån sig. Fjärås pressade fram en rad hörnor och var nära att knoppa in 0-1 redan på matchens första hörna då deras mittback på ett fint sätt nådde högst. Oturligt för Fjärås så nådde han nog lite för högt för trotts att nicken mer eller mindre nickades helt flackt så gick bollen en meter över ribban.

Virgo jobbade sig dock in i matchen genom att få koll på Fjärås offensiv och sedan hitta alternativ när man väl vann boll. Falk var pigg på topp och frispelades i mitten av första halvlek. Tyvärr fick ha inte till bolltouchen riktigt och Fjärås målvakt kunde styra undan. Men Falk skulle få ytterligare ett friläge under första halvlek. På en nickskarv i 39e minuten friställdes han återigen och denna gång rundar han målvakten och lyckas få in bollen under täckande försvarare. 1-0 var ett faktum och vid det här laget hade Virgo spelat upp sig så pass att det inte kan anses oförtjänt. 5 minuter senare drar Fjärås på sig en onödig frispark utanför straffområdet då Falk får två raka armar i ryggen. Och för en spelare med Ahlgrens kalliber var detta frisparksläge ungefär lika bra som en straffspark. Personligen visste jag redan innan han lagt upp bollen att den skulle sitta, och mycket riktigt. 2-0 och Virgo till halvtidsvila med en betryggande ledning.

Målet när vi klev ut till andra halvlek var att döda den första kvarten och det lyckades vi med. Andra halvlek börjar dock med att Fjärås är ytterst nära att reducera då deras store och duktige targetforward fick ta emot och vända upp i straffområdet. Bollen smet dock precis utanför min högra stolpe och Vi kunde andas ut. I 68 minuten reduceras vi till 10 man då Innocent får sitt andra gula kort för kvällen. Fjärås lyckades dock inte skapa den press man säkerligen ville sätta och förutom ett avslut som Erlandsson rensar på mållinjen så hade man svart att komma till lägen. När sedan även Fjärås åker på ett rött kort så kändes matchen avgjord. Virgo rider ut den sista kvarten och lyckas ta sin första 3-poämgare i division 3 på över ett halvt sekel.

Det som fällde avgörandet under fredagskvällen var helt klart Virgos rutin. Målen som kom till var mål som både Falk och Ahlgren gjort hundratals av och försvarsmässigt styrde Erlandsson spelet med van hand. Han har varit med om att försvara ledningar förut och det märks. Virgo gör en perfekt match där ingen faller ur ramen och alla verkligen tar jobbet. Falk var riktigt, riktigt bra på topp och Viggo och Anton sprang kopiösa mängder åt båda hållen på sina respektive kanter. På mitten börjar även rollerna och spelet sätta sig. Ahlgren och Tor som något mer offensiva slet och gnodde förtjänstfullt och bakom dom agerade John och Håkan majestätiskt. Backlinjen bestående av Inno, Erlandsson och Mossan var hur bra som helst. Om det fanns vissa nervösa inslag mot Mellerud så var det raka motsatsen mot Fjärås. Pondus rakt igenom och Mossan blev välförtjänt prisad som matchens lirare i Virgo. Även inhopparna Totte och Tommy Tycker om mig ska ha en eloge. Tommy som alltid ger allt och Totte som kommer in med ett enormt lugn på mitten när matchen står och väger något.

Det var som sagt en riktigt underhållande match på Mossens IP och de dryga 100 i publiken verkade trivas. Så otroligt kul att stöta på gamla Virgolegendarer som Daniel ”Dale” Larsson, Peter ”Je t’aime” Nyborg och Fredrik Hallengren som åter igen tagit sig upp till Mossen. Personligen var detta den kanske roligaste matchen jag spelat med Virgo. Vi har ju haft en del publik på vissa matcher förut genom åren, men då har det oftast handlat om att typ Floda eller Partille har med sig många bortasupportrar. I fredags var de dryga 100 på plats mestadels Virgosupportrar och det jubel som utbryter när vi gör mål är något som fortfarende ger mig gåshud och som jag kommer bära med mig länge.

4 poäng på två matcher är en jäkligt bra start, speciellt med tanke på våra förberedelser inför säsongen. Nu när träningsmöjligheterna ligger i nivå med övriga lag så är jag säker på att vi kommer växa in fint i division 3-kostymen och bli ett lag att räkna med. På lördag har vi återigen hemmamatch på Mossens IP. Förhandsfavoriterna IFK Åmål gästar då Göteborg och efter en trög start med förlust mot Dalen i lördags så är det säkerligen ett taggat Åmål som ställer upp för match. Kul ska det i alla fall bli och jag hoppas givetvis att det även på lördag kan dyka upp lite folk i publiken.

***

Fotboll är en fantastisk sport. Två lag som krigar mot varandra i 90 minuter och tillslut så avgår ett lag med segern eller så delar man broderligt på poängen. Det finns en rad moment under dessa 90 minuter som jag tycker både är oundvikliga och som hör sporten till. En av dessa moment är ju munhugget som uppstår efter dueller. Man ryker ihop, men ber någon dra åt helvete och så är det bra med det. För mig är det ett viktigt moment. Ett sätt att visa passion på och ett sätt att få upp adrenalin. Och innan jag börjar slänga sten i glashus så ska jag villigt erkänna att jag nog inte är guds bästa barn och har nog rätt snabbt till att både kalla någon för dumhuvud och att be någon dra åt helvete. Jag gör det aldrig mot en domare, jag säger inte saker som kränker någon i onödan och framförallt så måste man lämna all aggression på planen i samma sekund som domaren förkunnar full tid. De flesta delar mina värderingar och IFK Fjärås uppträdde exemplariskt efter matchen. Dock var det en spelare i Fjärås som inte delade denna inställning. Istället för att harmlöst fråga en motspelare om han är dum i huvudet så använde denna spelare en något grövre jargong. Det var mycket ”Din jävla kuksugare” och ”Jag ska knulla din mamma” och för att späda på det charmiga intryck han gav så var det givetvis inte heller aktuellt att tacka efter matchen. Det hela blir ju givetvis en värderingsfråga och man ska kanske inte heller be folk dra åt helvete, men personligen tycker jag det finns en gräns. Det blir snabbt en något olustig stämning när man börjar slänga könsord mot varandra och hota med att våldta någons mamma. Charmen med fotboll försvinner rätt snabbt och hade jag haft en sådan lagkamrat hade jag slutat spela fotboll per omgående.

/Sundh

Vårt hem!

I över åtta år har jag bott i Göteborg. Jag har utbildat mig här. Jag har tjänat mitt leverbröd här och jag har vandrat avenyn upp och ner mer gånger än det går att räkna till. Jag trivs helt enkelt väldigt bra i denna kuststad utan kust. Men det som gjort att jag inte tagit mina plastkassar som inrymmer mitt bohag till någon annan stad stavas främst IK Virgo. Under 8 års tid har jag både fått vara en del av- och en bidragande faktor till- framgångssagan IK Virgo. Allt sedan vi flyttade in i vår klubbstuga på Mossens IP 2011 så har fascinationen och kärleken fördjupats till denna vackra förening och klubbstugan har mer eller mindre blivit som ett andra hem. Så när vi ikväll skriver ett nytt kapitel i historieböckerna i och med IK Virgos första hemmapremiär i en riksserie på 57 år så hälsar vi inte bara IFK Fjärås, publik, domare och förbipasserande flanörer välkomna till Mossens IP. Vi hälsar dem även välkomna hem till oss!

IFK Fjärås är, likt Mellerud, en helt ny bekantskap för mig. Och precis som inför Mellerud så har jag inte så mycket att gå på. 1-1 mot förra årets division 2-lag IFK Åmål mäktade i alla fall Fjärås med i premiären. Men jag kan ju i och för sig inte ett jota om Åmål heller, så det hjälper ju inte direkt till. Vår egna Viktor ”Viggo” Lundqvist gjorde en halv säsong i klubben, men det ända jag lyckas få ur honom är ”De är bra. Riktigt bra”. Jag kan inte annat göra än att ta vår gode Viggo på orden.

För egen del ser det bra ut. Till dagens match välkomnar vi in de två nyblivna föräldrarna Totte och Markus Norberg. Spetsspelare som givetvis förstärker truppen. I övrigt har vi i skrivande stund inga nya skavanker och därmed lär inte heller startelvan ändras nämnvärt. Vi har två nya träningstillfällen i benen och det känns bra. Att träna två gånger i veckan under optimala förhållanden, på vår egna Mossens IP vid halv 6-snåret, kommer att ge reseultat. Frågan är bara hur mycket resultat i form av ork och bolltouch det kommer ge till dagens premiär.

Hur som helst så kommer det bli en fantastisk kväll på Mossen. Ljudsystemet är riggat och klart. Grillen kommer tändas på vår nybyggda veranda och det väntas komma en hel del folk. Vi har gjort det vi kunnat med vårt ”hem”. Nu hoppas vi bara att publik, sponsorer övrigt kreti och pleti kommer trivas i vårt vardagsrum samt att våra gäster från Halland inte är ofina nog att plocka hem alla tre poäng.

En riktigt rolig nyhet ska även förmedlas i detta blogginlägg! Bloggen har fått sin första ”sponsor”! Elias Correia är inte bara en entreprenör och charmör. Kille är dessutom virgoit och nära vän! Nu börjar Elias och hans polare Tonys klädkollektion BLENCH ta fart på riktigt. Och goa gubbar som dom är så ska de givetvis få lite av det utrymma jag kan erbjuda!

Frågan är vem som är stoltast? Elias som sponsrar Virgobloggen eller jag som blir sponsrad av BLENCH.

Se nu till att klicka in er på deras hemsida och köp något sommarsnyggt till er själva, till er granne eller till någon annan som ni brys er om!

/Sundh

Hårda bud i Mellerud!

Så var den då avverkad. Den första seriepremiären i division 3 för IK Virgo på 57 år. Mellerud bjöd på fint väder, en hyffsat fin aprilgräsplan, 200 personer på läktaren och bra motstånd. Själva matchen slutade 1-1 och det får anses vara rättvist resultat.

Rådavallen, som tydligen är känd för att vara ett riktigt blåshål, bjöd även denna lördag på påtaglig snålblåst. Vindförutsättningar kanske inte direkt dikterade resultatet, men satte absolut sin prägel på matchen. Virgo började med vinden i ryggen och får också anses vara första halvleks bästa lag då man var laget som skapade de hetaste målchanserna. Viggo var väldigt alert på sin vänsterkant och var ett ständigt avlastningshot då han både fick fast bollen och kunde utmana med sin snabbhet. På mitten styrde John bollen på ett förtjänstfullt sätt och hade underlaget tillåtit så hade höjdbollarna bytts mot markbollar och då hade Virgos press varit kompakt. Nu blev det mer sporadiska ströchanser och det var på en av dessa som Virgo gjorde 0-1. I 41a minuten fiskar Ahlgren upp ett inspel från Viggo vid straffområdeslinjen. Ahlgren jonglerar bollen över en försvarare. Han jonglerar bollen över ytterligare en försvarare och bara för att retas lite med Mellerud så jonglerar han bollen över en tredje försvarare innan han retsamt rullar in bollen i den vänstra burgaveln. Ett fantastiskt fotbollsmål tillika Virgos första mål i riksserierna på 57 år!

I andra halvlek tar Mellerud över spelet helt. Vinden, gräsmattan och orken gör tyvärr att vi får svårt att etablera något eget spel. Virgos försvar stod dock upp bra och vår 3-backslinje med Mossan, Erlandsson och Inno (ersattes av Håkan i halvtid) ska ha beröm. Mellerud hade trotts bollövertag svårt att komma till riktigt heta målchanser. I 70 minuten uppstår det dock kalabalik i Virgos straffområde. Mellerud slår ett hårt, lågt inlägg snett inåt plan som jag slänger mig på och lyckas rädda. Bollen studsar dock rakt upp och precis när Erlandsson ska rensa undan den så boxar jag liggandes bort bollen. Dock inte bättre än att den går ut till en fri Mellerudspelare. Mellerudsspelaren gör det enda rätta och drar till bollen och trotts att både jag och övriga försvaret lyckats samla oss hyffsat för att täcka bollen så styrs den olyckligt på Mossans rygg och styrs in i mål. Dråpligt på så många sätt men inte alls orättvist. Mellerud hade fram till dess varit det klart bättre laget i andra halvlek och skulle i ärlighetens namn haft en straff två minuter innan deras kvittering.

Efter kvitteringen lyckas vi åter komma in i matchen någorlunda. Virgos styrka de senaste åren är att vi alltid skapar mycket målchanser. Inte fullt så många som vi är vana med mot Mellerud kanske, men räknat i rena målchanser så skapar vi tillräckligt för att vinna denna match. Närmst i matchen slutskede kom återigen Ahlgren. Ytterligare en fin prestation med 6 minuter kvar och vår lagkapten var endast några millimeter från det vänstra krysset och från att bli den totala matchvinnaren. Matchen slutar nu som sagt 1-1 och på det stora hela är det ett ytterst rättvist resultat.

Övre raden: Ahlgren, John, Falk, Håkan, Sundh, Erlandsson. Undre raden: Anton, Viggo, Inno, Mossan, Tor. Foto: Thomas Pettersson

Sammantaget så gör ändå Virgo en klart godkänd insatts. Vi mötte ett lag som har tränat 4 gånger i veckan sedan november medan vi mönstrade spelare som kanske tränat 4 gånger SEDAN november. Förutsättningarna har med andra ord inte varit lika, men Virgo är inte heller något vanligt lag. Om man skulle ta och försöka samla lite tankar, känslor och frågor från lördagens drabbning så skulle de nog bli följande:

• Det fanns innan matchen började ett ganska stort frågetecken kring Virgos status. Men när det väl blåstes igång så var det som om något tände till i den rutinerade truppen. Dåliga resultat på försäsongen, skador på nyckelspelare och kassa förhållanden var som borta. Det var prick klockan 14.00 i lördags som säsongen började och inte en sekund tidigare. Virgo visade stundtals klass och kommer inte bli någon slagpåse i division 3!
• 1-1 var rättvist, inget att säga om. Men det går inte att komma undan att vi var nära alla 3 pinnar. Deras kvittering var i och för sig crescendot på en bra Mellerudsperiod, men det var fortfarande ett slumpmål som kändes väldigt onödigt att släppa in. Sedan var Ahlgren så nära, ack så nära, att sätta dit 2-1 i slutet så det är inte utan att man ändå grämer sig lite över ett kryss.
• ”Det viktigaste när man spelar i Virgo är att man är lite skön!” – Citatet kommer från vår ordförande och stämmer på pricken in på de senaste årens IK Virgo, och i år är inget undantag. Det som gör att man nästan blir tårögd är när man även ser vilken kvalitet som alla dessa sköna människor bidrar med. John kliver in som nyförvärv och är bäst på plan. Erlandsson visar att gammal är äldst och tillsammans med Mossan höll de (för det mesta) fullständigt soprent i försvaret. Inno gjorde precis det han skulle i första halvlek och både Viggo och Anton for fram som kung Jehu på sina kanter. Håkan var som vanligt vackrast på plan och även Tor och Falk blixtrade till. Och Ahlgren, ja vad ska man säga? Han är i en liga för sig. Till detta ska man komma ihåg att det saknades en rad skadade och pappalediga kvalitetspelare. Får vi lite flyt i både rehabilitering, barntillväxt och kondition så kan det rent av bli en rätt rolig sommar på Mossens IP

Nu ser vi fram emot fredagens hemmapremiär på Mossens IP mot IFK Fjärås. Och vet ni vad? Tro det eller ej, men det verkar som tummen har farit ur rumpan hos kommunen för saker och ting börjar hända på Mossens IP! Planen är efter lite tillplattande bättre än någonsin vid denna tidpunkt på året, planen är kritad och en ny högtalaranläggning är på plats. Löften om att den omkullvälta läktaren ska flyttas och en städpatrull som ska rensa de små soptipparna runt plan innan fredag har också utlovats. Det känns faktiskt riktigt, riktigt bra inför fredagen. Nu saknas bara ett match-ur, men även Mellerud saknade ju en fungerande sådan så det kanske vi kan komma undan med. Avbytarbåsen som inlånats från Murmansks tidiga 50-tal kommer nog dock att stå kvar. De ska ”bytas under 2015” vilket antagligen innebär någon gång i november. Men det kanske inte är hela världen. Jag kan tycka att det är lite charmigt. Hela Fjärås kommer ju inte få plats och det är omöjligt att se igenom de igengrumlade plexiglasen. Men å andra sidan kanske det är till vår fördel? Det ska kanske inte vara helt skitbekvämt att besöka Mossens IP. 😉

/Sundh

Vart står IK Virgo?

Så har det då äntligen blivit dags! Efter 7 sorger och 8 bedrövelser har vi nu äntligen nått seriepremiär. Det har varit skadehelveten, sjukdomsbortfall och barnafödslar. Det har varit träningar mitt i natten, fiasko i Södercupen och ytterligare lite mer skador. Och kvar efter denna försäsong, den försäsong som skulle bli den bästa i IK Virgos historia, står nu en förening och ett lag där alla ställer sig samma fråga – Var i hela Hälsingland befinner sig IK Virgo?

Varför denna fråga är berättigad är ju delvis att göra med de skrala resultat vi presterat. Vi har egentligen bara 3 bra halvlekar. 2 mot Kungsbacka och en mot Fässberg. Att vinna två halvlekar med 6-1 och 7-0 mot Landala är ju givetvis inte dåligt, men det är resultat som inte har nått med division 3-status att göra. I övrigt har det ju inte gått något vidare. Det har inte ens sett bra ut. Känslan från sista halvleken mot Fässberg var i alla fall att vi lyckades identifiera vad vi gjort fel dittills under försäsongen och korrigerat det, för helt plötsligt spelade vi jäkligt bra! Nu var det bara en halvlek, men förhoppningsvis kan vi rida vidare på det.

Den andra anledningen till att frågan ställs är ju givetvis på grund av de förutsättningar vi har erbjudits. Centrumfotbollen har länge, länge saknat ett lag i riksserierna. Och inte undra på det! När man väl åter har ett Division 3-lag så erbjuds man två tider i veckan. På två olika planer. Klockan mitt i natten så hälften av dem bli obrukbara på grund av frost. Visst kan jag köpa att det är trångt om tider, men samtidigt är det inte mycket vi begär. Vi är inte det träningsflitigaste laget och det har vi aldrig yrkat på att vara. Men att få loss två träningstider på normala träningstider borde inte vara omöjligt. Speciellt inte när div 4- och div 5-lagen huserar på dessa tider enbart i egenskap av att de har ungdomslag.

Det som irriterar mest är kanske ointresset från förbund och kommun att göra något åt saken. När man mailar dem får man inget svar och när man ringer dem är de upptagna i möten. Och detta är årets underdrift. Och även om vi glömmer träningstiderna så återstår fortfarande Mossens IP. En pärla i centrum som mycket väl kan bli Göteborgsfotbollens stora skamfläck under 2015. Jag har tänkt avhandla detta mer ingående och med tillhörande bilder under nästa vecka. Men oviljan, det rena och skära ointresset, kring att hjälpa de mindre föreningarna gör ibland att man bara vill lägga ner, ta hälja och aldrig mer komma tillbaka.

Vad har vi då på våra motståndare i Mellerud? Tja, egentligen inget konkret fotbollsmässigt. Och detta är första gången jag skriver en Inför-blogg utan att ha någon aning om vad som väntar. Jag vet att de vann sin 4a med minsta marginal förra året. Jag vet att de så sent som i förra veckan kryssade mot Säffle FF som även de har division 3-status och jag vet att de har en lagledare som verkar vara en jäkla klippa. Ska man tänka som bettingfirmorna och bara se till förutsättningar och resultat, ja då är Mellerud skyhöga favoriter. Medans Virgo halkat runt på frostiga planer, dragits med stor frånvaro och kryssat mot division 6-motstånd så har Mellerud det rakt motsatta. Hur många planer som helst att träna på, en ung och träningsvillig trupp och resultat som ligger i linje med vad ett div 3-lag kan tänkas prestera.

Men hur funkar de på planen där allt avgörs? Vilka spelare ska man hålla koll på? Vilka ess har de i rockärmen? Ja, i detta går det ju bara att spekulera. En tröst i det hela är ju att Mellerud, om möjligt, har sämre koll på oss i Virgo. Och ska man då använda empiri som metod till att gissa, så har Virgo fler ess i rockärmen än de flesta lag, Mellerud inkluderat. Samantaget går det dock inte att komma ifrån att Mellerud får bära favoritskapet. Ambitionen i år lär vara att försöka klara sig kvar i 3an och då är nog allt annat än 3 poäng hemma mot ett otränat IK Virgo en riktig missberäkning.

Oavsett förutsättningar så rullar i alla fall bussen mot Mellerud iväg klockan 10 imorgon. Och det ska bli hur kul som helst! Någonstans har vi gjort det vi kunnat och nu får vi se hur långt det räcker. Viggo har i alla fall rakat sidorna på skallen, Ahlgren har kylt ölen till hemresan och jag har packat ner både daxvax och cigaretter. Det vankas helt enkelt seriematch igen för IK Virgo och då är det viktigt att rutinerna sitter!

***

Ska även passa på att hedra en avliden legendar. Gunnar Brusberg var en både hyllad och aktad handbollsmålvakt som främst kommer bli ihågkommen som världsmästare 1954 samt svensk mästare inte mindre än 5 gånger med Heim.

Innan handbollen tog över var dock Gunnar en snabb och lurig fotbollsforward i IK Virgo. Något som det pratats länge om i föreningen och därför vill jag, å IK Virgos vägnar, skicka våra kondoleanser till Gunnars familj och vänner.

Mer om Gunnar går att läsa här: http://www.svenskhandboll.se/Handbollinfo/Aktuellt/GunnarBrusbergharlamnatoss/

/Sundh

Seriekollen – Mikael Andersson, IK Virgo

År 2000 borde ha slutat med en gravsten för Göteborgs 5e äldsta fotbollsförening. Det anrika laget med smeknamnet ”Lilla Milan” slogs i botten av division 7 och epitetet ”Sämst i hela Göteborg” var bara någon placering bort. Ekonomin var obefintlig, man saknade klubbstuga och spelartruppen började tröttna. Föreningen borde, där och då, gått samma öde till mötes som så många andra centrumlag. De borde tagit sitt pick och pack och helt sonika hoppat ut för ättestupan.

Men så blev det inte. Tack vare en rad hjältemässiga insattser lyckades föreningen överleva. När jag anslöt till föreningen hösten 2006 hade man lyckats avancera till division 6 och till och med annekterat nedlagda Johannebergs IFs gamla luggslitna lokal på Mossen. För all del. Division 6-kontraktet räddades samma år med enbart 1 poäng och klubbhuset, som höll på att välta, tvingades delas med tre musikband för att få ekonomin att gå runt. Men det var ett embryo till något och framförallt så fanns det en vilja och en ära i att få vara en del av något så historiskt som IK Virgo.

Hösten 2008 kom så Mikael Andersson in som tränare. Succén lät inte heller vänta på sig. Redan 2009, föreningens 100-årsjubileum, lyckades man med Mikael vid rodret vinna division 6. Ytterligare några år senare hade föreningen inte bara en ny klubbstuga inne på Mossens IP och ett nystartat damlag, man hade även tagit sig till division 4 genom att i stor stil vinna division 5 2012.

Succén gick givetvis inte helt obemärkt förbi inom Göteborgsfotbollen. Virgo var återigen ett namn på folks läppar och Mikael Andersson en aktad tränare. 2014 lockade tillslut Partille med resurser och ambitioner och Mikael valde att testa sina vingar i en hyffsat kontrasterad miljö jämfört med Virgo. Nu blev det inte riktig som varken Mikael eller Partille tänkt. De valde nämligen att gå skilda vägar redan innan semestern och vann serien, ja, det gjorde IK Virgo.

Så lagom till att IK Virgo nu ska göra sina första matcher mot motstånd utanför stadsgränserna på över ett halvt sekel så är Mikael tillbaka där allt började. Och även om förutsättningarna är en miljon gånger mer gynnsamma än när han tog över IK Virgo 2008, så är uppgiften att lotsa IK Virgo i division 3 av karaktären ”Nästan omöjlig” – Nämligen att försöka bedriva elitfotboll inom Göteborgs centrala stadsdelar.

IK Virgo vann under 2014 23 av sina 26 tävlingsmatcher och förlorade endast en match. Ett resultat som kommer bli synnerligen svårt att upprepa för laget med seriens sämsta förutsättningar. Foto: Thomas Pettersson

Namn: Mikael Andersson
Roll i föreningen: Tränare
Antal år i föreningen: 5 år. Min far (Thomas Andersson) är dock en levande legendar i föreningen, så Virgo finns i blodet.

Får börja med att välkomna dig tillbaka till ”moderklubben”! Har hemlängtan varit jobbig?

Tack, känns väldigt kul att vara tillbaka. Jag var inte iväg speciellt länge och när jag väl tog beslutet att lämna klubben inför förra året trodde jag helt ärligt att det var för evigt. Hur som helst, saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig och nu är jag tillbaka och ser framemot en historisk säsong i Div3 med IK Virgo. En förening som gjort en fantastisk resa de senaste åren och som nu skall spela Div3-fotboll och dessutom väntar ett gästspel i Svenska Cupen. Vi har en fantastisk utmaning framför oss i år och jag hoppas att vi skall kunna förvalta denna chans på bästa möjliga sätt. Riktigt kul skall det i alla fall bli.

Du lämnade ju Virgo efter 5 år och 2 seriesegrar för att testa vingarna i en större organisation och Partille. Milt uttryckt så kan man väl säga att det inte gick som planerat. Känner du ändå att du dragit nyttiga lärdomar som tränare? Och tar du med dig några delar från Partille tillbaka till Virgo?

Det är som du själv säger, min sejour i Partille blev allt annat än vad jag hade hoppats på. Vi fick inte resultaten med oss och i slutändan är det allt som räknas. Tiden i Partille var dock inte helt bäcksvart. Jag fick möjligheten att ingå i en större organisation och anpassa mig efter den organisationens arbetssätt vilket både ger erfarenhet och perspektiv. Jag träffade även många nya människor, både människor jag gick väldigt bra ihop med men också tvärtom. Det jag tar med mig från Partille är min kollega Roberto som jag i och med tränarjobbet i Partille fick chansen att återigen sammarbeta med. Riktigt sköj!

Du känner ju givetvis många i laget och har bra koll på truppen i stort. Virgo gjorde ju dessutom en av de resultatmässigt bästa säsongerna i Göteborgfotbollens mannaminne. Vad ansåg du var det som fällde avgörande till Virgos fördel förra året? Och vad anser du att Virgos svaghet var, vad sa du till dina adepter i Partille inför Virgomatchen?

Avgörandet var helt enkelt att Virgo var bäst. Det fanns inget lag som kunde komma i närheten av Virgos kapacitet när laget spelade som bäst. Inför matchen mot Virgo hade vi i Partille ännu inte förlorat en match och vi hade spelat hyfsat bakåt, det vi kanske gjorde bäst var vår speluppbyggnad men vi hade extremt svårt att skapa målchanser. Svagheten hos Virgo tycker jag var att om man lyckades finna vägar ur deras presspel och därmed få laget lite passivt kunde man såra laget på de ytor som de lämnade till övers utifrån den formation Virgo spelade utefter. Vi ville helt enkelt hålla i bollen så mycket som möjligt och därmed häva och dämpa intensiteten i Virgos presspel. Inledningsvis gick det helt ok men efter ett misstag i speluppbyggnad var det 0-1 och därefter vet vi alla hur det slutade (0-4).

Nu kliver vi ju in i ett helt nytt fotbollsforum. Ett forum som innebär bortamatcher runt om i Sverige och ett forum där Virgo, som av hävd är en förening med små medel och stora hjärtan, kommer vara den odiskutabelt minsta föreningen. Vad blir de största utmaningarna rent sportsligt?

Det som talar mest emot oss är våra träningsmöjligheter. På försäsongen har vi överlägset sämst förutsättning av alla lagen som kommer spela i vår serie i år. Att ett div 3-lag som bäst kan träna 2 dagar i veckan på en försäsong och dessutom på tider som är helt förkastliga är väldigt tråkigt. April månad är den månad när de sista bitarna skall slipas till är också den månad vi har absolut sämst förutsättningar. Jag har svårt att se våra motståndare skulle nöja sig med en måndagsträning på halvplan kompletterat av en onsdagsträning med start 21.15.

Det största frågetecknet för oss är helt enkelt hur vi kommer stå oss fysiskt i förhållande till övriga lag och vår form till premiären lär inte vara på topp. 

Men som vi alla vet. Förr eller senare dyker våren upp och med den följer också Virgos form. Då blir vi att räkna med. För kvalité det saknar vi inte i årets upplaga av IK Virgo.

Du är ju inte ensam om att i år tvingas inkilas. Även din vapendragare Roberto Incorvaia har ju valt att återvända till klubben i hans hjärta. Tillsammans med Jocke Ahlgren och Nisse Behrens bildar ni den kvartett som styra skutan i år. Hur kommer föredelningen se ut mellan er inom tranarstaben?

En div 3-tränare inkilas inte! Punkt!!

En förutsättning för att återigen hoppa på IK Virgotåget var att vi skulle få ihop just denna kvartett. Vi har samtliga det engagemang som krävs och vi kommer komplettera varandra väl både på och utanför planen. 

Jag är huvudtränare och har det övergripande ansvaret. Ahlgren är spelande tränare och tillika vår Kapten. Nihal är Lagledaren som har mycket administrativa uppgifter vid sidan av träningar och matcher. Slutligen har vi Roberto som är träningsansvarig.

Till sist. De givna frågorna: Vad är tränarkvartettens ambitioner för 2015? Och hur går det för IK Virgo i Div. 3? Diplomatiska svar undanbedes.

Vi har ju knappast rosat marknaden på försäsongen och det är inte bara resultaten som är dåliga utan prestationerna har överlag inte varit tillräckligt bra. Både som lag men också på individuell nivå. Sedan vet jag att när vi står där på planen den 18e april mot Mellerud så kommer vi prestera på en helt annan nivå.

Ambitionen för föreningen är att IK Virgo även skall spela fotboll i Div 3 nästa år. Vi som lag vill mer än så!!

/Mikael Andersson

Vi tackar Micke för svaren. Bättre sent än aldrig! 😉

Och med detta inlägg sätter vi punkt för Seriekollen. Tyvärr fick jag aldrig in svaren från Åmål och Frölunda hade svårt att skaka fram någon lämplig person. Men så är det helt enkelt. Nu ser vi istället fram emot seriepremiärerna. Personligen tycker jag det ska bli jäkligt roligt att åka runt och spela mot lag som jag nu har en liten hum om, och jag hoppas att Seriekollen även har bidragit med detta till övriga spelare, ledare och supportrar. Som mest var det ca 1000 unika läsare i veckan, så rimligtvis vet i alla fall några stycken lite mer om kommande motståndare än innan. 🙂

Under fjolåret utkom en inför-blogg och en analys-blogg i samband med varje match. Ambitionen är såklart att detta även ska funka under 2015. Så håll gärna utkik! Nästa inlägg kommer på fredag då årets premiär mot Mellerud behandlas!

Väl mött!

/Sundh

Seriekollen – Tobias Lindén, IFK Fjärås

Några kilometer söder om Kungsbacka ligger det lilla samhället Fjärås. Fjärås är ingen metropol på något sätt. Risken är nog till och med så att det enbart finns ca 3 olika sätt att känna till Fjärås på. De två första är om du antingen är bördig från norra Halland eller om du har ett sjukligt intresse av Pepparot vilket Fjärås är storexportör av. Den sista anledningen till att man kanske känner till Fjärås är om man råkar gilla att kolla resultatbörsen i tidiningen. Fjärås har nämligen agerat stabilt division 3-lag under snart 15 år och därmed gjort sig ett namn i fotbollssverige.

2013 fick man dock lämna division 3 för att återigen spela i lokalserien i Norra Halland. Men om 2013 var något av ett kaosår så var 2014 ett desto mer lyckat år. Gästspelet i Hallandsserien blev bara ettårigt och IFK Fjärås studsade tillbaka till den nivån man gjort sig hemmastadda på.

En kille som varit trogen IFK Fjärås hela sitt liv är lagledaren Tobias Lindén. Tobias har under 8 år varit lagledare för herrlaget kan bekräfta de misstankar man har kring att IFK Fjärås och Bullerbyn har, i alla fall vissa, likheter. Likheterna kanske var fler för några år sedan, men efter fjolårets serieseger vädrar nu IFK Fjärås morgonluft. Man har under 2015 lyckats med den ofrånkomliga spelarväxlingen och ambitionen är att inom kort spela Division 2. Frågan är om man kanske rent av är mogna för den uppgiften redan i år?

 

Säkerligen inte den färskaste bild som finns på IFK Fjärås då denna är från 2011. Den ger dock en föraning om hur det rödvita laget från Fjärås kommer att se ut under 2015. Foto: Lånad från IFK Fjärås hemsida.

Namn: Tobias Lindén
Roll i föreningen: Lagledare och ledamot i herrsektionen
Antal år i föreningen: Moderklubb, som ledare i herrtruppen 8

IFK Fjärås är för mig en helt ny bekantskap, och hade det inte varit får några hockeymatcher i Fotskäl så hade jag varit tvungen att ta fram kartboken för att överhuvudtaget lokalisera samhället. 700 medlemmar (samt en kollega med en massa aktiva ungar i föreningen) skvallrar dock om en ytterst välmående förening med lite Bullerbykänsla. Är det IFK som är samhällets hjärta och nav? 

Tidigare har det definitivt varit så, men som med så mycket annat avtar tyvärr sådant med tiden. Däremot har vi de senaste åren känt av ett ökat intresse för föreningen och då framförallt runt herrlaget, så förhoppningsvis kan vi i framtiden närma oss något sådant igen. Visst är det lite Bullerbykänslan över föreningen. Vi ett mindre samhälle och alla i föreningen känner varandra på ett eller annat sätt, men Fjärås växer både som samhälle och förening. Vi ligger på tionde plats över Kungsbacka kommuns största föreningar.

IFK Fjärås har varit ett superduperstabilt division 3-lag under de senaste 15 åren. Och när väl det kom en djupdykning så studsade ni tillbaka till 3an direkt. Hur har ni jobbat under 2014 och under våren för att säkerställa att det inte blir en ny vända i div 4?

Vi har först och främst jobbat med att säkra upp våra spelare. Allra helst hade vi såklart velat behålla våran trupp från förra säsongen, men förändringar sker alltid och det som känns positivt är att ingen valt att lämna oss för att de på något sätt varit missnöjda. Istället har privata faktorer och gamla kroppar stoppat dem från att fortsätta hos oss. De som lämnat har vi ersatt med mycket bra nyförvärv och de spelare vi har kvar har utvecklats ytterligare under en mycket bra försäsong.

Ni hamnade ju i år i Division 3 Nordvästra Götaland. En speciell serie där samtliga lag har en antagonist med. Mellerud – Åmål, Skoftebyn – Vänersborg, Vallen – Ahlafors, Älvsborg – Frölunda, Dalen – Virgo och i ert fall väntar derbymöten mot Kungsbacka. Tror du alla dessa derbyn kan påverka resultaten i serien? Och hur viktigt är det för er att visa att ni ändå är storebror jämfört med Kungsbacka?

Vi kommer från en serie där vi spelade åtta derbyn under förra säsongen, där vann vi sex och kryssade i två. Visst är derbymatcher något speciellt och de har en speciell nerv, men att bara spela två derbyn i år tror jag inte kommer att har några större inverkningar på den slutgiltiga tabellen. Vi vann båda möten med Kungsbacka förra säsongen, så vi har definitivt ett litet övertag på dem. Derbyn är alltid kul, men vi lägger inte något extra fokus på de matcherna. Det kommer inte gå att plocka några enkla poäng i den här serien.

Om man ser till lagen i serien igen, har ni någon koll på motståndet som väntar i sommar? Och om du måste ge dig på en gissning, vilka blir topplag och vilka tror du får kämpa i botten?

Jag tycker vi har bra koll. Vi har nya tränare i år som är otroligt ambitiösa De har varit ute och scoutat alla våra kommande motståndare. De flesta lagen har vi faktiskt spelat mot tidigare antingen i seriespel, träningsmatcher eller Svenska Cupen. Om jag ska tippa något så måste jag först konstatera att det är en ytterst oviss serie när hälften av lagen kommer från spel i division 4, men Åmål kommer med all sannolikhet slåss om seriesegern tillsammans med Skoftebyn. Sen kan nog Ahlafors vara lite av en outsider och Kungsbacka har en otroligt bra förstaelva. Sen ska jag inte sticka under stol med att vi är ett lag och förening med ambitioner om spel i division 2. Lite svårare och tråkigare att tippa vilka som ska hamna i botten, men jag måste nog tyvärr säga att Göteborgslagen ligger illa till här.

En IK Virgo-bekant spelade ju faktiskt en halv säsong hos er 2013. Viktor ”Viggo” Lundqvist plockades in under uppehållet för att försöka rädda upp tabellplaceringen. Nu gick det ju som det gick och Viggo återfinns återigen hos oss. Innebär det stenkoll och punktmarkering på vår irrationella ytter under våra möten i sommar? Och vilka årets Fjäråstrupp tror du vi och övriga motståndare kommer få se upp extra mycket med?

Jag tror inte att vi ska behöva hålla någon extra koll på Viktor, så bra är han inte… Skämt åsido, så kom Viktor till oss under vår ”kaossäsong” och gjorde det jättebra. Jättetråkigt att vi inte lyckades behålla honom i truppen för han var uppskattad både i laget och bland vår publik. Samtidigt så kommer vi inte lägga någon större fokus på några enskilda spelare i matcherna, det kan blotta oss och skapa luckor i andra delar av laget. Bland våra spelare ska ni hålla koll på Jesper Norling en pålitlig vänsterback och ett anfallsvapen som hela norra Halland är förvånade över inte fått chansen högre upp. I övrigt har vi många sevärda offensiva spelare, svårt att plocka ut någon enskild där.

/Tobias Lindén

Vi tackar Tobias för det. Vi önskar även IFK Fjärås all lycka i premiären och mycket mindre lycka till den 24 april då de gästar oss på Mossens IP.

/Sundh

Seriekollen – Victor Webb, Älvsborg FF

1987 förde två grannklubbar en tynande tillvaro kring den östra stadsdelen Torp i Göteborg. De två klubbarna bestämde sig för att slå sina påsar ihop med målsättningen att fylla det fotbollsmässiga tomrum som fanns i området. 20 år senare var resultatet av denna sammanslagningen, Qviding FIF, den kanske största föreningen i hela Göteborg. Man hade dessutom kvalificerat sig för Superettan och var därmed ett elitlag. Man hade inte bara blivit ett av Göteborgs bästa lag, utan även ett av Sveriges bästa lag.

1995 beslutade två föreningar belägna vid den södra älvmynningen i Göteborg för att det var dags att gå samma öde till mötes. Furås BoIF och Nordstens IF gick samman och bildade Älvsborg FF. Och även om succén inte var lika omedelbar som för Qviding så börjar det nu hända saker även ute vid Älvmynningen. Klubben firar detta år just 20 år, och man gör det som Årets Förening 2014 i Göteborg. Ungdomssatsningen växer, damfotboll finns nu på programmet och representationslaget är åter i det nationella seriesystemet. Det luktar snöbollseffekt ute i väster och frågan är ju helt klart vart detta ska sluta? Personligen ser jag i alla fall helt klart paralleller till Qviding.

En kille som varit med ända sen starten är Victor Webb. Och även om det inte vore för hans med-och-grundade-merit så går det inte att plocka någon annan att intervjua än ”Webban” i ÄFF. På frågan ”Vem är mest värdefull i ÄFF?” får nämligen Victor Webb förkrossande alla röster utom 1 bland spelarna. Den enda rösten som inte uttryckligen nämner Webb som viktigast har dock tydligen politikerambitioner. Det glidande icke-svaret ”Alla är lika värdefulla” inkluderar ju även Victor, så man kan nog lugnt säga att ÄFFs lagkapten har sitt lags fulla stöd i ryggen.

Älvsborg FF har bra vind i seglen inför årets säsong. Räcker detta för att göra denna sejour i 3an mer framgångsrik än klubbens hittils enda 1-åriga vända? Foto: Lånad från Älvsborgs FFs hemsida

Namn: Victor Webb
Roll i föreningen: Spelare, Lagkapten
Antal år i föreningen: 20 i Älvsborg (+ 4 i Furås innan sammanslagning mellan Furås BoIF och Nordstens IF 1995)

Älvsborg utsågs nyligen till Årets förening 2014 och jag ska börja med att gratulera till den hedersamma utnämningen. Man gör det tack vare en fantastisk satsning på ungdomar och damer och man krönte denna satsning genom att skicka upp herrarnas representationslag i eliten. Vart månne detta sluta? Kan vi räkna med att man om några år pratar om Älvsborg i samma andemening som IFK, Örgryte, Häcken etc.?

Tack så mycket! De senaste åren har vi sett en fantastisk utveckling i klubben där vi engagerat väldigt duktiga och drivna människor. Jag tror att Älvsborg har förutsättningar att etablera sig som den ledande klubben i västra Göteborg och bli den förening som erbjuder de bästa möjligheterna för barn och ungdomar som vill spela fotboll. Genom att seniorlaget kvalificerat sig till division 3 hoppas jag att vi kan bidra till den utvecklingen. 

Förra året gick ju som bekant väldigt bra. I en väldigt jämn alla-slår-alla-serie så säkrade ni seriesegern med 2 hela omgångar kvar att spela. Vad var det som fällde avgörandet till er favör framför ett kanske mer storsatsande Velebit? Och hur har ni jobbat i år för att förstärka inför stundande division 3-äventyr?

Året efter en degradering kan vara lite klurigt. Vi kunde kapitalisera på vår goda lagsammanhållning och behålla större delen av truppen samtidigt som vi fyllde på med duktiga spelare från juniorerna. Vi fick också en tränare (Adej Hayek) som snabbt lyckades ”identifiera” laget och kunde, istället för att ta i för mycket, lugnt och metodiskt ratta de delarna som han ville. Det som skilde oss från Velebit och de övriga lagen var hur vi fungerade som lag, här kände jag att vi var en nivå högre än de andra, vi var mer organiserade i både vårt anfallsspel och försvarsspel. Den här vintern har vi arbetat vidare med vårt grundspel och utvecklat vissa detaljer. Vi har även tagit hjälp av elitlöpare för att träna snabbhet en gång i veckan. Just nu känns det som ett lyckat drag, ett välkommet omtänk från det gamla spring/gymma till du spyr. 

Ni har ju testade ju på division 3-spel för 2 år sedan. Då blev det respass via kval. Diskussionen har ju rasat inom Gbg-fotbollen i år huruvida våra 2 division 4-serier är något för klena. Hur anser du att Gbg-lagen står sig i konkurens med övriga serier? Och Vilka lärdommar drog ni från den sejouren och är ni många kvar som är sugna på att göra bättre ifrån sig denna gång?

Vi var helt enkelt inte redo för division 3-spel förra gången och ser man tillbaka på hur ojämna vi var i våra prestationer så förstår man att vi inte var tillräckligt utvecklade som lag. Det är viktigt att man kan utföra ett långsiktigt och kontinuerligt arbete med ett lag eller förening för att nå långvarig framgång och jag hoppas att vi nu har tagit ett par kliv till och kan etablera oss i division 3. Jag tror säkert att det lag som vann en tänkt elit-4 hade varit bättre förberedda för division 3 men om det gynnar resterande lag i seriesystemet är jag osäker på.   

Det är ju stor derbykaraktär på årets division 3-serie. Vi själva har Dalen, Mellerud har Åmål, Kungsbacka har Fjärås och Skoftebyn har Vänersborg. Är det en vild gissning att påstå att ni gärna slår Västra Frölunda? Finns det något inofficiellt ”bäst i väst”-epitet när ni möts eller är det serielunk som kommer prägla de tillställningarna?

Det ser helt klart ut att kunna bli en attraktiv serie ur publikperspektiv. Just Västra Frölunda och Älvsborg FF har ingen historisk rivalitet men vi ligger ju geografiskt väldigt nära varandra vilket gör att det finns ”vänner” som man får spela mot. VF var länge den klubben som de största talangerna i vår förening gick till så att nu få mätas med dem är ju såklart inspirerande och självklart står det en plats på spel om bäst i väst.  

Till sist. Om man tittar till de övriga lagen? Vad vet du om dem? Och om du måste spekulera i en topp- och bottenstrid. Vilka lag hamnar då var?

Inför årets serie så har jag enbart en uppfattning om Västra Frölunda, annars så är det ganska tomt och det ska bli riktigt skoj att se vart vi står i jämförelse med de andra. 

/Victor Webb

Vi tackar Victor och Älvsborg för detta och ser fram emot våra derbyn i sommar!

Detta var Seriekollens 8e inlägg och med lite mer än 2 veckor kvar så återstår endast IFK Åmål, IFK Fjärås samt Västra Frölunda. Tyvärr har jag ännu inte fått in svar av dessa. Frölunda vet jag jobbar febrilt med att hitta någon lämplig kandidat och Fjärås har lovat att återkomma så än finns det hopp om att gå i mål. Å andra sidan så skickade jag frågor till min egen tränare i Virgo för ett halvår sedan utan att att ha fått svar, så man kanske inte ska ha för stora förhoppningar heller. 😉

Jag tar iaf lite ledigt och åker till Åre. Hoppas att inkorgen är breddfull med rolig läsning när jag kommer tillbaka!

Glad Påsk!

/Sundh