Virgo avslutade våren med vinst!

Sista matchen för IK Virgo på vårsäsongen spelades på torsdag kväll borta mot Kozara. Virgo visade sig återigen starka och kunde tillslut vinna med 3-2 efter en några onödigt nervösa slutminuter efter att Kozara fått en omdiskuterad reducering med sig.

2018-06-21 SKIF Kozara

Övre: CO, CJ Falk, Mario, Nikkilä, Lindahl, Erik Axelsson. Undre: Oliver Gustafsson, ”Pulver”, Daniel Ohlsson, ”Gnesta-Kongo”, Tor

 

Det har varit en jobbig Virgomånad denna juni. Mängder med skador, mängder med frånvaro och tyvärr även dubbla W.O och uteslutning ur vårens B-lagsserie. Juni brukar vara rätt jobbig då det är många småhelger som skapar stor frånvaro och resultaten har även de svajat lite. Mot Kozara matchade vi endast en avbytare och det var Ernst som mest kom till Virgo för att grilla hamburgare snarare än att lira Division 3. Men Ernst är en klippa och ställer upp när det behövs.

I mål fick Oliver Gustafsson ringas in efter att jag själv åkt på bristning och Anton besökte hemtrakterna i Arktis, och som mittback fick Anders Lindahl operera och har nu bara anfall och målvakt kvar att starta som innan gått igenom samtliga positioner. Trots lite rotationer var det Virgo som började vassast och hotade ständigt på djupet genom C-J Falk och Daniel Ohlsson. Bollen hade en tendens till att fastna i det höga gräset vilket gjorde det svårt för Kozaras målvakt och backlinje att tajma varandra. Redan efter en kvart hade C-J rundat målvaktoch skottfintat 3 försvarare som ställt upp sig på mållinjen innan han tryckte in ledningsmålet. Bra känsla på Viirgobänken och man gick bara å väntade på tvåan. Istället ramlar en Kozarafrispark genom hela straffområdet till en friställd spelare på bortre och matchen var kvitterad efter 20 spelade.

Matchbilden fortsatte på ungefär samma sätt. Virgo hade bra kontroll bakåt och hotade framåt medans Kozara tycktes fokusera mer på att gnälla på varandra. Mot slutet av halvleken lyfts en lång boll in från Virgos vänsterkant som går över alla Kozaraförsvarare och når Maria Chaves i bortre delen av straffområdet. Mario fick feeling och drog till på volley och skottet blev inte sämre än att den tog stolpe in. Ett riktigt drömmål och en fin aktion av vår chilenska dribbler och frågan är om ”Pulver” fortfarande är lika säker på Årets-mål-pris?

Andra halvlek börjar sedan med att C-J falk bökar sig igenom längs kortlinjen och server Mario som gärna inte kunde missa för sitt andra för kvällen och 3-1 till Virgo. Virgo hade sedan bra koll på grejerna även om den ena baksidan lår hotade mer än den andra. Kozara skapade visserligen några gyllenlägen och det är rätt mycket stolpe ut vilket även tabelläget avslöjar. Med ca 10 minuter kvar får så Kozara in en reducering i en minst sagt ifrågasatt situation. Bollen rullar mot Oliver i målet som går ut för att skopa upp den. Kozaraforwarden slänger sig med två raka ben framåt och Oliver räknar antalet dubbar och tar givetvis rätt beslut för att undvika allvarliga skador genom att inte slänga sig in den situation. Med Virgoögon är det rött kort på Kozaraforwarden medans domartrion efter någon minuts överläggande anser att han petar bollen med tån först på ett korrekt sätt och 2-3 och en jäkla nerv i matchens slutskede som följd.

Kozara flytter givetvis upp och skapar lägen för att kvittera med de har som sagt inte riktigt det flytet nu. Virgo håller undan och tar 3 sköna pinnar och räddar därmed upp junimånade något efter några sämre insatser mot Jonsered och Kongahälla. Vi parkerar, med en match mer spelad, på en 3e-plats i tabellen som bakom suveräna Qviding i vanlig ordning är väldigt jämn, även om det är lite tydligare skiljelinjer mellan topp och botten i år. Ett bra utgångsläge inför hösten där vi brukar vara starka, så visst har vi satt oss i ett fint läge inför fortsättningen! Men nu tar vi semester några veckor och tänker på nått annat än fotboll ettag.

Framåt Virgo!

/Sundh

Annonser

Islossning när Virgo slog Landvetter med tennissifror

Det var toppmöte på lördagen när Landvetter IS gästade Mossens IPs stenhårda och gula gräsmatta. Landvetter har börjat serien piggt och flåsade Virgo i nacken i tabellen och hade även gått om Virgo vid vinst. Detta trots en match mindre spelad. Nu blev det inte så. Inte alls nära faktiskt. Virgo visade att fina takter trots många bortfall och nyttjade hela sitt rutinregister och kunde vinna med hela 6-1.

2018-06-16 Landvetter IS

Övre: Lindahl, Hake, ”Pulver”, D. Ohlsson, Erlandsson, Sundh. Undre: Sallhag, Nikkilä, ”Gnesta-Kongo”, Axelsson, Tor.

Det dröjde inte många sekunder innan Virgo tagit ledningen efter att Daniel Ohlsson snyggt vänt bort sin försvarare och fälts precis lagom långt, ca 3 centimeter, in i straffområdet. Thomas Erlandsson stegade fram och rullade in bollen mitt i målet. Ingen jättestraff på nått sätt, men ändå tillräckligt för att räknas.

Någonstans kändes det som luften gick ur Landvetter, och gjorde den det inte direkt efter 1-0 så gjorde den det efter 20 spelade minuter när en hörna med mycket snö snyggt trycktes in till 2-0. Målskytt även denna gång var 40-årige och evigt unge Thomas Erlandsson. Innan första halvlek hade Per ”Pulver” Bergström snyggt skruvat in en frispark runt muren och tätt intill bortre stolpen och smått otroliga 3-0 till Virgo i halvtid.

Landvetter är som sagt inget dussingäng och nog fanns det en liten oro att de via en snabb reducering skulle få vittring och göra det jobbigt för Virgo. Och nog flyttade man fram sina positioner och var jobbiga med sin storlek. Detta var man i ungefär 4 minuter innan Virgo ”klapp-klappade” in en kontring till 4-0 och det var ridå ner för Landvetter. I bara farten gjorde Virgo även 5- och 6-0 innan timman var spelad och resten av matchen blev mest en lite halvgrinig transportsträcka till slutsignalen.

Landvetter är som sagt långt ifrån någon slagpåse i denna serie, men när 90 spelats mot Virgo kunde man konstatera att de nog antagligen gjort säsongens blekaste figur. Visst, Virgo kan vara jobbiga att möta på Mossen med all sin rutin, men 6-1 är givetvis alldeles för stora siffror även om Virgo hade en bra dag på jobbet. Nu gick det mesta in för Virgo som hade total islossning, men Landvetter hade förtvivlat svårt att komma till lägen och det var i ärlighetens namn närmare större siffror än ytterligare reducering.

En rolig Virgo-lördag blev det och efter matchen hade vi invigning av boulebanan och lite festligheter i vad som bara kan betraktas som en fantastisk dag! Nu siktar vi in oss mot Kozara borta på torsdag innan vi tar välbehövligt sommarledigt.

Framåt Virgo!

/Sundh

 

Motståndarkollen – Wilhelm Ingves, Landvetter IS

Landvetter IS var länge en evig institution  i  Division 4-samanhang och åtminstone mellan åren 1999 och 2014 var man, med några få undantag,  ett mittenlag. Men så 2015 så nådde man tydlig framgång i lagbygget och även om man slutade på andra plats så lyckades man äntligen ta sig uppåt via kval. Redan första året var man favorittippade, men tappade på hösten. 2017 var tanken att laget skulle ta ytterligare ett kliv framåt, men en kass vår ödelade dom förhoppningarna effektivt. Detta trots att man nådd stora framgångar i Svenska Cupen och gästades av självaste IFK Göteborg.

Sommaren 2016 anslöt även åländske Wilhelm Ingves till laget. En spelare med intressant och framgångsrik bakgrund. Med smeknamn som Lemlands Ronaldo och meriter från både finska U19-landslaget och provspel i holländska Heerenveen har han alltså nu sin fotbollstillvaro i ett Landvetter som öppnat lovande och blandat in sig i toppskiktet av serien. Så här säger Wilhelm om samma serie, Landvetter IS och sig själv.

Namnlöst-2

När något går riktigt illa brukar man ju prata om ”Sju sorger och åtta bedrövelser” Landvetter IS får man väl ändå säga vara upp i alla fall 2 bedrövelser efter att inte riktigt levt upp till varken 2016 eller 2017 års favoritskap. Du var med i fjolårets upplaga, vad pekar hittills på att ni äntligen skulle få ihop det till att på riktigt kunna vara med och utmana om de mer åtråvärda placeringarna?

De tidigare två säsongerna har vi släppt till alldeles för enkla mål vilket vi i år har strukturerat upp på ett bra sätt genom den nye tränaren Stephan Engström och hans sidekicks Dennis och JOS. Vi har utan alltför grundlig historiesökning redan hållit 0:an fler gånger i år än totalt på de två tidigare säsongerna exempelvis. Det om något borde generera skräck i motståndarna då vi tydligen alltid är favoriter, även när vi mötte Blåvitt förra sommaren. Sedan är det ju de klassiska klyschorna kring att om alla tar jobbet och vi gör detta tillsammans så kommer det gå bra, vilket finns någon sorts sanning i. Men vi tar en match åt gången och ser till att göra vårt bästa just den matchen så får vi se hur långt det räcker.

För oss som inte riktigt har full koll på varken Åländsk fotboll, Lemland eller för den delen Lemlands Ronaldo? Kan du berika dig lite med allt från geografi till ditt eget CV?

Vi tar den tråkiga delen först, geografin. Lemland är ett samhälle 15 minuter utanför Mariehamns gränser på Åland där jag föddes och växte upp omgiven av åkrar och vatten. När jag sedan spelade i IFK Mariehamn ansåg supportrarna att jag liknade Ronaldo (den riktige) på planen, hur det kom sig kan jag tyvärr ej svara på då jag mer kände mig som en nuvarande Thomas Müller. Men tydligen fanns det tillräckligt med likheter för att namnet skulle myntas och ligger fortfarande kvar som ett kännetecken 10 år senare.

För att komma till den roliga delen då, hur lång tid har vi på oss? Kortfattat? Ok.

Jag spelade 5 säsonger med IFK Mariehamn i finska Veikkausliiga och figurerade även i det finska ungdomslandslagen där anfallstrion då bestod av Teemu Pukki (då Sevilla), Lauri Dalla Valle (då Liverpool) och jag själv dåvarande rivig och löpstark anfallare i Mariehamn. Jag hann även med provspel i Heerenveen där jag för första gången stötte på seriens nuvarande skytteligaledare Robin Eriksson för första gången, efterföljt av kontraktserbjudande från såväl Ascoli som Frosinone, men där båda avböjdes pga olika orsaker, dock ej lönekuvertet. Efter mina år på Åland hamnade flyttlasset till slut i Halmstad och spel med Halmia i division 1 södra, ett Halmia som med huvudtränare Peter Lindau spelade fantastiskt fin fotboll och honom har jag lärt mig väldigt mycket av och det var även han som gjorde mig till mittback. Tre år senare och ett uttåg ur division 1 hamnade jag i Göteborg och en halv säsong i Masthuggets BK innan Martin Laanemets övertygade mig om att komma över till Landvetter och där är vi idag. Det hade jag inte trott om du frågat mig för 9 år sedan då jag mötte spelare som Toni Kroos, Adem Ljajic, André Schürrle, Simao och gjort mål på Szczesny, för att nämna några.

Din nuvarande förening, Landvetter IS rider ju nu lite på en framgångsvåg. Vad är Landvetter för förening? Vad har ni för ambitioner och vad skulle du säga är erat mål för säsongen och vad är det som får dig och dina lagkamrater att trivas några mil öster om stan?

-Landvetter är en väldigt familjär förening som vill uppåt i seriesystemet men också utveckla sin fina ungdomssektion och slussa upp egna produkter till så småningom seniorlaget. Vårt mål för säsongen är dels att komma före Jonsered och Älvsborg, men också att som tidigare sagt se till att göra en hundraprocentig insats varje enskild match vi spelar. Gör vi det så kommer resultaten därefter. Att vi är så dedikerade och tar oss de ca. 20 minuterna ut till Landvetter flera dagar i veckan kan sammanfattas i ett fantastiskt fint gäng och för all del de viktiga diskussionerna kring den 1 år gamla golfsektionen som LIS har startat, där vi idag är 12 spelare anförda av sektionens sportchef Mikael Stridsberg och av någon underlig anledning väger golfbagarna alltid ca. 3-4kg mer innan rundan än efter. Snabb huvudräkning för er som kan det är ungefär 15*0.33cl + 0.5l valfri dryck.

Säsongen börjar ju närma sig halvvägs och serien börjar sätta sig lite. Vilka anser du gör det över förväntan? Vilka har mer att bevisa och hur slutar serien när allt ska summeras?

Jag måste ändå trots förhandsspekulationerna kring Qviding säga att de gör det otroligt bra och känns starka på alla positioner. Lerum känner jag att verkligen har mer att bevisa för att undvika ett ras rakt genom serien ned i 4:an. Kände ändå att när vi mötte dem hade de intressanta spelare och var inte helt ofarliga framåt, så att de endast lyckats skrapa ihop 3 poäng och 8 mål framåt på 9 matcher är underligt. Shape it up Lerum. När vi sammanfattar serien i höst kommer Qviding att vara seriesegrare, kampen om andraplatsen kommer avgöras med ett mål på tilläggstid i sista omgången och de tre nedflyttade lagen drar jag till med Lerum, Gunnilse och Kozara.

Dagens motståndare, IK Virgo, är ju en match av lite vänskaplig derbykaraktär även om mycket står på spel i tabellens övre halva. Vad har du själv för koll om kommande motstånd? Vad får Landvetter  se upp med? Vad borde Virgo se upp med hos Landvetter? Och framförallt! Hur slutar omgångens drabbining?

Vad jag vet om Virgo är väl förutom en fin gräsplan och avsaknaden av bollkallar, att Hake har mera att bevisa, Falk är giftig på topp och att en liten uppfräschning av motståndarlagets duschrum inte hade skadat. Som sagt bör vi se upp med Falks offensiv och det facto att Virgo förmodligen är en aning mer inspelade på underlaget än sina kombatanter från öst trots närheten till Härrydas gräsplan. Hos Landvetter bör ni verkligen se upp med Forsmans fötter, Nordströms muskler, Olofssons succéform och det samspelta försvaret som trots sitt sätt att spela tycker om de flesta, tolka det hur ni känner.

Kvällens drabbning däremot har jag några invändningar till hur tanken med matchstart 14.00 under VM där vi båda kommer missa två matcher är planerat? En regelrätt sten,sax, påse innan match alternativt en snabb match i Boule och sedan beskåda fotboll från Ryssland istället kanske hade vart att föredra i sommarvärmen. Om detta förslag ej går igenom så kommer det vara kamp och inga tendenser till skönspel att bevittna för den förväntade storpubliken. En tung bortaseger med 1-0 för det gröna stålet är inte helt otänkbart och kan förmodligen spelas på till ett rimligt odds.

***

Stort tack till Wilhelm och som vanligt ett lagom, förlora-med-uddamålet-stort lycka till! 😉

Imorrn kl 14 på Mossens IP smäller det alltså! Kom förbi! Beundra nya boulebanan! Ät en glassbåt eller en grillad burgare! Oavsett så ser ni till att infinna er!

Framåt Virgo!

/Sundh

 

Undermålig inställning sänkte Virgo

Efter vår smått heroiska kämpainsats senast mot Qviding var truppen i gott mod inför onsdagens match mot IK Kongahälla. Många matcher på kort tid och detta var en match vi skulle städa av i förbifarten. Trodde vi. Vi sneglade på tabellen.

2018-06-13 IK Kongahälla

Vi börjar matchen på precis det sättet. Elva Virgoiter med tankarna på stundande världsmästerskap, midsommarfiranden, badtunnor, boulebanor, examensfester, ölkannor, etcetera etcetera. Första 15-20 minutrarna är det alla andras fel att vi inte kommer igång, inget ansvar och usel inställning. Vi kommer visserligen igång och skapar en del oreda, nått friläge, men första halvlek slutar 0-0 och vi ska va glada för Sundhs räddningar i målet och hans vänskap med stolparna.

Andra halvlek börjar vi känna igen oss. Lugnare med bollen, bra spelvändningar, bättre bollvinster och en högerkorridor som vi kommer runt på gång efter gång. Det började lukta 1-0 och kanske inföll det en känsla av att det här löser väl sig, som det tidigare ha gjort.

Kongahälla är ett lag som inte viker ner sig. Även om vi för matchen och kommer allt närmare segern är det tillslut Kungälvslaget som lämnar Kongevi med tre poäng. Efter en snöplig situation där två spelare i Virgo krockar kan Kongahälla sätta 1-0 i slutminuterna. Surt men vi har egentligen bara oss själv att skylla. För dålig närvaro och attityd i början av matchen gör sitt och motståndarna vill helt enkelt vinna mer än oss idag.

Det är alltså dags för oss att tända till. Hur gör vi det bättre än med seger mot Landvetter på lördag 14.00!

Vi ses där, vi behöver er support.

Sundhs vänstra vad // Pulver Bergström

Virgo nära att slå seriesuveränerna

Fotboll kan vara en rätt fascinerande sport ibland. En sport där de bästa förutsättningarna inte alltid är en garant för utgången av matchen. Det var inte mycket som talade för IK Virgo när seriesuveränen Qviding skulle besökas på Valhalla på fredagskvällen. Precis hela mittfältet var otillgängliga på grund av allt från till spräckta trumhinnor till regeringsuppdrag i Oslo, lägg därtill en rad andra avhopp gjorde att bänken endast bestod av 3 spelare var av 2 var undertecknad samt klassikern Henrik ”Der Bomber” Andersson som visserligen visat sig målfarlig i B-laget, men som förra året spelade Division 7-fotboll. På andra sidan stod dessutom Qviding. Superambitiösa, drillade, proffsiga och dessutom med 8 raka 3 poängare bakom sig. Nej, känslan var att vi nog skulle få rikta in oss på att ”göra det vi kan” denna match.

2018-06-08 Qviding FIF

Övre: Nikkilä, Erlandsson, Jönewi, CJ Falk, Anton Viklund, Thornberg. Undre: D. Ohlsson, ”Pulver”, Lindahl, Tor, Anton Larsson

 

Nu är det inte så att Virgo är nått dussingäng trots manfallen och efter en hel del rockader på mittfältet stod det ändå ett fullt respektabelt div-3 lag på banan. Dock så stod det ganska snabbt klart att Qviding var på hugget och skulle med ganska bred marginal vara det bollförande laget. Redan efter 5 minuter tvingade vi fram ett asgarv från linjemannen då vi från bänken började skrika ”Helt enligt matchplan!” och ”Nu parkerar vi bussen!”. det som föranledde detta var Virgos första avslut mot mål. En omställning och vackert spel så tryckte Tor Isaksson in den otagbart i bortre gaveln med fel fot. 0-1 och lika ologiskt som otippat. Det dröjde dock inte länge innan Qviding kvitterade. Något oturligt efter en massa studs på ben så ligger plötsligt bollen bakom Anton i kassen och allt var i sin ordning igen.

Qviding var dock märkbart stressade när Virgo kom nära straffområdet och inte blev det bättre när Per ”Pulver” Bergström dunkade in en kandidat till Årets mål på volley och skickade Virgo till ledning med 1-2 med vårat andra skott på mål för kvällen. Glädjen blev dock kortvarig även denna gång då vi räknar bort oss på kanten och Qviding tillåts enkelt få nicka in ytterligare en kvittering och ännu engång var ordningen återställd.

Nu var det nog många som trodde att Qviding skulle dra iväg i protokollet. Och visst skapades det lite chanser, men Virgoiterna för dagen visade enormt hjärta och rutin och lyckade hålla stången och matchen stod sig 2-2. Ända fram till matchminut 85 då en Qviding spelare springer rätt in i en helt stillastående Nikillä klart och väl utanför straffområdet. Om det är för att Qvidingspelaren rasar ihop in i straffområdet eller om domaren bara såg eller mindes fel låter jag vara osagt, jäkligt surt att få emot sig i detta läge var det iaf. Sen vet jag inte om jag tror på karma, men Anton räddar i alla fall straffen och i anfallet efter gör vi istället 2-3 på frispark från exakt identisk position som Nikkilä befann sig på när Qviding fick straff sekunderna innan. Vid bollen ställde Tor och ”Pulver” upp sig och medans funktionärerna redan var på väg ut på parkeringen för att leta den boll som garanterat hamnat där om någon av dessa herrar slagit bollen så smet Carl-Johan Falk in och satte bollen stolpe in i målvaktens hörn. Nått som även mycket väl kan ha varit Virgos tredje skott på mål för dagen.

Skrällen hängde verkligen i luften när Qviding återigen tilldöms en straff. Denna gång utan i alla fall mina stora protester. Ny straffskytt och ny straffräddning men ändå kvittering på returen och diskussionerna kring om inte straffar borde vara en död situation blossade upp efter matchen, men det får vara en annan diskussion. 3-3 och Virgo fick med sig 1 pinne och det kan vara en av de mest otippade Virgopoängen sedan vi slog Åmål borta med 0-1 för fyra år sedan utan avbytare och med 2 tränare på planen.

Djupt imponerande insats av Virgolaget som med endast ett byte lyckade hålla undan och så när även slå Qviding. Alla ska ha en eloga för sitt slit, men Anton ska ha mest beröm. Två straffräddningar och flera avancerade ingripande bäddade helt klart för denna poäng. Sen kommer ju Qviding vinna serien ändå. Ganska överlägset det bästa laget vi mött i år och de kommer inte tappa många pinnar till. Dock ska det bli spännande att se vad vi kan göra åt dem med lite mer intakt trupp och framförallt på en helt stendöd Mossens IP. Det är en ganska annorlunda match jämfört med Valhallas plastgräs det.

Nu väntar pånyttfödda Kongahälla borta innan Landvetter gästar det som en gång var en gräsplan på Mossens IP. Blir en rolig vecka detta!

Framåt Virgo!

/Sundh

 

Tung och snöplig förlust borta mot Jonsered

På tisdagskvällen gästade Virgo Jonsered för att spela släpmatchen från omgång 3 som skjutits upp pga. av sjukdomar i hemmalaget. Det blev en jämn historia som kunde slutat hur som helst, men tillslut kunde Jonsered avgå med alla 3 pinnarna och Virgo fick vända hem tomhänta till Mossen.

2018-06-05 Jonsereds IF

Över: Axelsson, Lindahl, Jönewi, Hake, Anton, Ekdahl. Under: P.Falk, Nikkilä, Sallhag, Gnesta-Kongo, C-J Falk.

 

Det var nästan en surrealistisk känsla att äntra gräset på finfina Jonsereds IP. Det var rena regnskogen jämfört med hårt åtgångna Mossens IP som mest liknar de gamla slitna skolfotbollsplanerna som fanns innan konstgräsens intåg. Och då menar jag de delarna av samma plan som delades av stackarn som fick ställa sig i mål och moppepojkarna som gjorde donuts med sina Puch Dakotas. Jonsereds IP var nästa för blöt, även om det bara var ett välkommet inslag.

Matchen i sig började annars med ett högt Jonseredstempo och Virgospelarna hade märkbart svårt att ”tända till”. Försvarsmässigt kändes det dock aldrig oroligt och närmast ett Jonseredsmål var, en förvisso, snygg nick men den räddades ändå kontrollerat av Anton som tvingades sträcka ut. Virgo matade sig sakta men säkert in i matchen tills den blev helt jämt. Chansfattigt och rättvist 0-0 i halvtid.

I andra är det Virgo som tar över taktpinnen och Jonsered blir långa och sporadiska i sina anfall. Virgo nöter sig närmare målet men lyckas mest få bollarna ganska mycket över målet. I mitten av andra halvlek tråcklar och passar sig dock Virgo fram till matchens bästa läge när bollen går i sidled till en helt friställd John Sallhag som bara har att rulla in den. Tyvärr drar John stortån i salladen i samband med skottet som går löst och rakt på målvakten och fortsatt mållöst.

Med ca kvarten kvar är istället olyckan framme. På ett högt inlägg missbedömer hittils felfrie Anton i målet närmsta motståndare som han tror ska gå in i närkamp. Felbalanserad när denna skiter i det tappar han bollen rakt ner på fötterna på två JIF-spelare som gärna inte båda kunnat missa och 1-0 till hemmalaget. Såklart tungt när det sker på ett så dråpligt sätt och även får bli så matchavgörande.

Virgo flyttar givetvis fram sina positioner men har ändå svårt att få tilld et där ihållande trycket. Jonsereds ställer om, får med sig en hörna och helt omarkerad sätter en gulsvart kille till fontanellen och rakar in bollen i krysset. Game over och det enda man hoppades på var att man inte skulle bli totalt uppäten av alla j**a knott.

Sur förlust i en match som luktade 0-0 rätt lång väg. Surt att förlora en match man skjutit upp för motståndet saknat sjuka spelare och sedan själv åka på sjukdomar lagom till det nya datumet. Men sånt är livet! Den enes bröd, den andres död! Sen är väl antagligen den riktiga anledningen till att vi torska att Oliver Jönewi satt med hybris i helgen och skröt att han spelat 20 seriematcher i Virgo och aldrig förlorat. Då kunde man ju räkna ut med arslet att det skulle komma som ett brev på posten! 😉

Nästa match är redan ikväll mot Qviding på Valhalla. En nog tuff uppgift som det är. Att då dessutom åka på frånvaro på hela mittfältet gör ju inte saker lättare och vi får verkligen lufta vår bredd ikväll i värmen.

Framåt Virgo!

/Sundh

Hat trick bäddade för vinst över Lerum

Det var inte vackert, det var inte bra och det var överjävligt varmt. Men det räckte för att Virgo skulle ta alla 3 pinnar och man gjorde det efter ett äkta hat trick i andra halvlek signerat Patrik Falk.

2018-05-31 Lerums IS

Ja det var inte direkt fotbollsgodis som publiken runt Mossens IP bjöds på i värmen på torsdag kväll. Lerum låg lite lägre i utgångspositionerna och satsade på omställningar medans Virgo oftast fastnade på mittplan med mycket slarv och frustratration. Visst skapades det några halvchanser åt båda håll, men det luktade 0-0 i halvlek lång väg. Då lyfter Lerum en lång lyra in i boxen och över försvaret och möttes upp på volley utan chans för Anton i målet. Helt plötsligt 0-1 till Lerum. Både vackert och inte helt oförtjänt för Virgo var inte riktigt med i skallarna i denna halvlek.

I andra hamnar Virgo mer rätt och tar över mer och mer i samband med att Lerums kontringar ser mer och mer uddlösa ut. Tidig kvittering och även det ett riktigt klassmål. Ekdahl lyfter en snabb frispark in i straffområdet som John Sallhag suger ner på Dennis Bergkamp-manér. Han vänder sedan bort en försvarare och ett enkelt inspel senare så hade Falk gjort sitt första för kvällen.

Fortsatt förtvivlat svårt att skapa giftiga målchanser och alltmedan klockan rullade på så kändes det som att ett mål tillslut lika gärna kunde petas in av Lerum. Virgo med mest boll, men Lerum stod upp bra och hade vittring. I matchminut 78 märktes det dock varför lagen huserar i varsin ända av tabellen. Calle Ekdahl får iväg en riktig slaskvänster som med knapp styrfart går rakt på P.Falk som gör sitt andra genom att mest stå i vägen. Lag med oflyt släpper såna och vice versa.

Efter det var det inte så mycket att snacka om och Lerum hade svårt att ställa om från omställningsspel till att vara bollförande. I 83e gick all luft ur när P.Falk springer sig helt fri och visar sin klass när han rullar den förbi målvakten. Som det vore den enklaste i sak i världen och saken var biff!

3 pinnar tar vi med oss oavsett om publiken njöt mer av burgarna än av spelet. But hey! Whatever works! Även kul med hat trick! Äkta också! Vet jag faktiskt inte när jag upplevde med Virgo senast. Liten rolig anekdot är även att Virgo nu gjort 17 mål i årets serie. 15 av dem har kommit i andra halvlek. Så går det när man sköter sin försäsongsträning och kan ta sitt motstånd på kondition! 😉 *Brölgarv*

/Sundh

 

Motståndarkollen – Tobias Hansson, Lerums IS

Lerums IS överraskade alla säsongen 2016 där man gick från att vara ett mittenlag på våren traskade hela vägen och vann serien efter att ha varit obesegrade under hösten. En enkel och vägvinnande fotboll var receptet och när IK Virgo förstörde seriesegerfesten för Vänersborgs IF i sista omgången så kunde Lerums smita förbi och direktkvalificera sig för spel i Division 2.

Division 2-äventyret blev dock bara 1-årig och till år är man tillbaka i 3an och hade nog önskat en lite bättre start på serien. Tobias Hansson har varit med ett tag, framförallt varit tongivande i sitt LIS under både succéåret 2016 och det tuffa 2017. På torsdag väntar IK Virgo på Mossens IP och så här säger Tobias själv om Lerum som både förening och det rent sportsliga.

Namnlöst-2

Tuff start på säsongen och Lerum återfinns just nu på nedflyttningsplats med endast en vinstmatch i kolumnerna och nedflyttningen från division 2 visar sig återigen vara en tuff omställning för föreningar som degraderas. Hur ser du själv på säsongen hittills? Visste ni tidigt att det skulle bli ett tufft år eller är det andra faktorer som gör att poängskörden blivit rätt stram?

Generationsväxling i LIS inför 2018, en försäsong med bortsnöade planer precis som för alla andra lag har inte hjälpt oss med förberedelserna, dålig närvaro på träningarna är inte heller något några tränare föredrar inför och under säsong. Lerum vill spela en modernare fotboll, och på så sätt bli en mer attraktiv förening som ska kunna locka till sig spelare från kommunen, men även duktiga killar utanför kommungränserna. Inför 2018 har det tillkommit många spelare från stan, som har en helt annan attityd än vad vi har haft de senare åren, vilket behövs för att vi ska våga utveckla vårt spel, de kommer från bra fotbollsklubbar och har fina fötter och som med rätt utveckling besitter stor framtida potential.

Division 3 är inget man springer sig igenom, alla lagen kan bita ifrån ordentligt, de som trodde det har förhoppningsvis ändrat åsikt vid detta laget. Vi har startat riktigt svagt, men det är vi i princip kända för. Stressen har inte slagit in vid dags datum, utan vi jobbar på, och poängen får man inte, utan de jobbar man sig till. Det har skett en stor förändring på spelare och spelartyper, och det tar uppenbarligen tid, vi har tappat mycket rutin de senaste åren, och det har ersatts men ungdomlig entusiasm. De nya spelarna är riktigt talangfulla, och när vi får detta att stämma så kommer vi bli att räkna med, även årets serie består av många etablerade lag med bra resultat det senaste och mycket surr kring lagen inför säsongen, så det blir inte några gratispoäng, men det förväntade vi inte oss heller.

Förra året lirade ju ni i tvåan och i en rätt otacksam serie med många och långa resor och där ni var enda Göteborgslag representerat. Vad skulle du säga är den största skillnaden mellan 2an och 3an? Vad var det som tillslut avgjorda att ni nu åter är i 3an och hur står sig lagen i dagens 3a i en division 2-serie?

I min värld var den största skillnaden individuell kvalité, det var en stor skillnad på fysiken, vi har varit stora och starka under ett par år, men i tvåan så var det inte något lag som INTE kunde svara upp på det, och vid flera tillfällen så var vi direkt underlägsna fysiskt. Det i samband med ganska tydliga uppspelsvarianter som hotade gång på gång. Det var tydliga riktlinjer och det var samspelta lag, vilket självklart har återfunnits hittills i denna serie med, men i större utsträckning i tvåan.Vi var helt enkelt inte mogna för det, men det tydliggjordes och vi har ett annat tänk med vår ”nya” tränare, där vi vill lära oss att hantera en mer passningsorienterad fotboll, som skall förbereda Lerum som förening att i framtiden kunna vara med och hota när spel i de högre divisionerna erbjuds.

Du gör ju din 6e säsong i Lerums IS av vad man kan utläsa på er hemsida. De som inte känner till dig sen innan, berätta lite om din egen karriär. Varför du trivs så bra i Lerums IS och vad Lerum som förening står för och har för ambitioner?

Jag tror att det är säsong 9. Min karriär är inte så imponerande. Har spelat i lokala klubbar hela tiden och började seniorspelet i LIS som 17 åring, därefter Floda BoIF i Div 2 och 3, därefter Ahlafors IF i två säsonger i tvåan, och efter det blev det åter till LIS, och där är vi nu.

Spelade mittfältare tidigare, men har letat mig upp till forwardsplatsen, där jag huserade som junior, vilket har funkat bra vissa säsonger, och sämre andra. Blir några besök på andra positioner under året men som forward trivs jag bäst.

LIS har sedan 10 år bestått av en stor kärntrupp sär det tillkommer och försvinner någon spelare per år, fram tills sista två åren då vi tappat många från ursprungstruppen, vilket känns tråkigt, men eftersom många av oss har blivit äldre så känns en föryngring välkommet. Även det är väl anledningen till att klubben vill modernisera spelsättet. Personligen så är ju en 1-0 seger i 90’e minuten det bästa som finns efter att laget har slitit som djur och offrat sig för varandra, och definitivt värt mer än en hedersam förlust där man spelat en fin fotboll, men det är ju ganska kortsiktigt tänkt. vi ska bara finna balansen däremellan, sen kommer poängen.

I dagens match på Mossens IP ställs ni mot IK Virgo. Säsongen 2016 delade vi inte bara på segrarna, utan även på ett par ölbägare efter att vi hjälpt er till serieseger i sista omgången. Har du fortfarande bra koll på kommande motstånd? Vad får ni se upp med och har ni lagt upp förberedelserna på nått speciellt sätt inför denna match? Typ extra löp- och tålamodsträning då vi tyvärr inte har några bollkallar? 😉 

Ja det får vi passa på att tacka för, det var en trevlig söndag! Slutet av förra säsongen har nog de flesta koll på och då i synnerhet matchen mot Hisingsbacka som grusade det för er. Att Virgo är ett lag som har kvalité och rutin är odiskutabelt, så att det blir en tuff drabbning väntar vi oss. Lagmaskinen Virgo ska besegras, snarare än individuella spetsspelare, vilket blir en utmaning. Ekdahl har det talats om en tid, general och bäste målskytt i Virgo? Har han en dålig dag så blir man väl inte ledsen. Långa inkast vet man sedan tidigare är en gratischans för avslut för er. En komplett trupp där spelarna vet vad de ska göra. Stålande sol, löpvilliga ben hos LIS efterfrågas, klyschan ”inställning slår klass” får vi nog bära med oss in till denna kampen.

Till sist. 2016 började ju inte heller direkt sprudlande från er sida. Ni gick sedan obesegrade under hela hösten och stod tillslut som seriesegrare. Har ni kvar den vanan även iår? Kommer vi få se Lerum obesegrade ytterligare en höst? Om inte, hur tror du serien kommer sluta?  

Det återstår att se, man kan ju alltid hoppas men att återupprepa 2016 års höst i denna serie blir tufft. LIS anno 2018 besitter många duktiga spelare, jag tänker att NÄR, och inte OM, vi får det att stämma, så kommer det antagligen att pratas annorlunda kring oss då vi hittills antagligen ses som en slagpåse. Det är inte en bild vi förlikar oss med! Matchen mot Landvetter var ett stort fall framåt spelmässigt även om poängen uteblev. Landvetterbänken ångade dock av frustration vilket var skönt att beskåda! Matchen mot Virgo äntrar vi med höga huvuden och tar med oss bra tempo från de sista träningarna så känslan är god. Vi har spelat på Mossen förut och det har funkat finfint även om matchprogrammet kanske kompenserar för gräsmattan. 😉

Qviding toppar serien efter summeringen. Lagen därefter har nog en inbördes kamp, men det kan vara ett gäng. Landvetter kan kanske knyta ihop säcken detta år? Sjövallen kanske får besök från division 2-lag nästa år? Virgo går inte att räkna bort heller. Dessutom kanske vi kan få möjligheten att bjuda igen Virgo för 2016 när vi väl vaknat till! 😉

***

Stort tack till Tobias som tog sig tid att upplysa oss andra om vad som försigår i och kring Lerums IS! Som vanligt önskar jag även ett lagomt förlora-med-uddamålet stort lycka till! 😉

Hoppas så många som möjligt hittar till Mossens IP ikväll! Magiskt fotbollsväder, fins inramning, billiga glassbåtar är nygrillat på verandan. Kan det bli mycket bättre? 🙂

/Sundh

 

Virgo tillbaka på vinnarspåret!

Virgo studsade snabbt tillbaka upp i sadeln och tog 3 fina pinnar borta mot Älvsborg på Påvelund. Virgo sprang ifrån till 0-4 innan 90 var spelade och tog tillslut en komfortabel seger.

Tyvärr kunde jag själv inte närvara, men precis som alla stora hjältar, artiester och andra kreatörer är det tur att man kan ta hjälp av en sidekick. Helgens matchreferat är därför signerat min egna lilla George Costanza, Per ”Pulver” Bergström! Mycket nöje!

2018-05-26 Älvsborg FF

Överst: P. Falk, CJ Falk, J. Hake, O. Jönewi, A. Viklund, C. Ekdahl
Underst: J. Sellhag, P. Bergström, C-O Andersson, H. Nikkilä, A. Lindahl

 

Till vissa matcher råder det en viss osäkerhet i truppen kring vilka som kan lira eller ej. Ibland saknas det en drös med spelare, ibland inte. Det som gör vår trupp så förbannat go är att det spelar egentligen ingen roll om vi saknar några nyckelspelare, vi lyckas alltid ställa upp med ett respektabelt div 3 lag ändå.
I lördags, när vi slog Älvsborg med 4-0 på bortaplan, hade vi som någon nämnde det i förbifarten, ”kanske den bästa trupp Virgo någonsin matchat”.

Vi kom alltså till Påvelunds IP i lördags med en riktigt stark trupp. Solen sken, det var varmt som attan och fotsulorna brändes av friktionen i dojjorna.
Vårt taktiksnack innan matchen handlade mycket om att äga boll, vi visste att det skulle bli en ansträngande match och vi är väl inte direkt kända för att ha bäst kondition i serien. Vi vet också sen innan att Älvsborg är resliga och farliga i omställningar.
Första 30 minuterna utspelar sig just detta. Vi spelar ett bra passningsspel, äger mycket boll men de allra vassaste chanserna uteblir. Älvsborg är inte heller helt ofarliga i sina kontringar. Därför är det skönt att göra 1-0 i matchminut 35. Vårt numera välkända anfallsvapen -långt inkast från P.Falk- ger resultat och Capitano Ekdahl stöter lätt in bollen vid andra stolpen. Halvtidsvila och ett bra ”go” i laget.

Älvsborg kommer ut med bra energi första 10-15 minuterna i andra och skapar lite lägen. Ett läge i synnerhet. Anton i målet drar ner en hemmaspelare och i ärlighetens namn bör det nog ha varit straff för Älvsborg i den situationen. Tacksamt nog för oss blir det inte straff utan vi kan bara några minuter senare utöka ledningen till 2-0, signerat vårt nyförvärv John Sallhag (smeknamn saknas, vi får återkomma).
Sista 25-30 är sedan helt i Virgos ägo. Vi styr spelet och Älvsborg har väldigt svårt att få något spel på vår planhalva. Några fräscha gubbar hoppar in och när domaren blåser av har planens gigant och vår kapten Calle Ekdahl (2 mål och 2 ass) gjort 3-0 och vår speldirigent CO, snyggt volleybollat slutresultatet 4-0.

Härlig seger i värmen. Bra rull, ytterligare en hållen nolla och tre nya poäng. Vi gör en mycket stabil match och även om Älvsborg bör haft en straff (och vi förmodligen två) så kan nog ingen ta ifrån oss att vi var det bättre laget i denna match.

Ett nytt segertåg har påbörjats och härnäst möter vi Lerum, nu på torsdag den 31 maj på Mossens IP.

/Pulver

Förhoppningsvis får vi läsa mer av ”Pulvers” alster här på bloggen framöver. Inte för att det är speciellt bra, men det är kul med lite nya inspel och analyser och förhoppningsvis blir det lite bättre fart på bloggen igen. Dessutom låter ”Sumpen & Pulver” så där fulsnyggt som man vill att en blogg ska låta.

Redan på torsdag gästas vi av Lerums IS som förra året spealde Div 2! Då har man väldigt få ursäkter för att inte närvara! Så väl mött på torsdag!

/Sundh

Virgo föll med flaggan i topp mot Västra Frölunda

Så fick då Virgo inkassera säsongens första förlust för året. Västra Frölunda vände under sista 10 och lyckades plocka med alla 3 pinnar hem till Ruddalen. Men Virgo föll verkligen med flaggan i topp och med tanke på förutsättningarna, och hur matchen utspelade sig, så är jag sjukt stolt över vår insatts. Vi orkade inte riktigt, men det finns sina förklaringar till det med.

2018-05-19 Västra Frölunda IF

ÖR: John Sellhag, Viggo Lundqvist, P. Falk, CO, Anton, Mathias Ivarsson. UR: Lindahl, Candy, Nikkilä, Karl Thornberg, Gustaf ”Gnesta-Kongo” Lindberg

 

Sedan mars har Virgo vetat om att denna helg skulle innebära ett manfall i truppen och allt sedan serien spikades så har vi försökt flytta matchen till fredagen, dit alla andra lag flyttat sina matcher. Tyvärr var Frölunda inte alls inställda på att kompromissa och Virgo fick mobilisera så gott vi kunde. Från förra veckans startelva saknades 6 spelare och även om vi har fin bredd så är det helt klart inte optimalt.

Under de första 60 minuterna märktes det inte nämnvärt att det skett stora rockader i truppen. Virgo stänger effektivt ner Frölunda som inte kommer till några egentliga målchanser och bortalaget uppvisar stor frustration internt. Samtidigt kontrollerar man spelet framåt och vinner de flesta individuella kamper. Nya John Sellhag fick starta på vänsterkanten och hade stor lekstuga med Frölundaförsvaret. 1-0 kommer i mitten av halvleken efter att han snurrat upp två försvarare och via Frölundaben gick inspelet in i mål. Innan dess hade han haft en boll i ribban efter ett än mer spektakulärt nummer och man märke inget av att hans 2-åriga fotbollsupphåll skulle påverka hans spel. Virgo till halvtidsvila med 1-0 fullt välförtjänt och tillochmed Frölundasympatisörer vid kiosken imponerades av Virgos insats med tanke på bortfallen.

Andra halvlek fortsätter som den första även om spelet öppnade upp sig lite. Frölunda flyttade givetvis upp sina positioner vilket gav ytor framåt. I 60e ställer Virgo om och bollen hamnar utanför straffområdet på Gustaf ”Gnesta-Kongos” fötter som fint serverar John som enkelt ska placera in bollen i mer eller mindre öppet mål. Tyvärr så hoppar bollen till och bollen går över ribban i stället för in i nät och 2-0-ledning och andrum för Virgo.

I 63e gick så vår mittfältsgigant C-O Andersson av planen. Ett byte som var bestämt innan match då övriga åtaganden i livet pockade på uppmärksamhet. C-O hade under sina 60 minuter visat att han kanske är den bästa spelaren i serien och manövrerat ut Frölundas mittfält på ett elegant sätt. Även John Sellhag hade sprungit på sig kramp i båda vaderna och gick ut och näst på tur in från bänken var antingen vår tränare eller jag själv som satt som reservmålvakt. Ah, ni förstår att det var tunt på bänken. Frölunda tar nu över mer och mer allteftersom orken börjar tryta och i 82a kommer också kvitteringen och det är väl egentligen inte så mycket att säga om. I 87e kommer så även Frölundas ledningsmål. Inte ologiskt med tanke på rådande matchbild, men sättet målet föranleds på så känns det surt att tappa poängen vi hade. Virgokillen går i upp luftduell och blir totalt nergjord av Frölundaspelaren som siktar mer på knäna än att vinna själva luftduellen. Domaren vinkar friande och menar att det på något sätt är axel mot axel och Frölunda kommer 3 mot 1 och trycker vackert upp bollen i krysset.

Matchen slutar 1-2 men Virgo visar en enorm moral och är ytterst nära en kvittering på slutet. Samtliga Virgoiter ska vara stolta över hur vi genomför matchen. Backlinjen med Lindahl, Nikkilä, Mathias Ivarsson och nya Karl Thornberg var felfria matchen igenom. Anton visade stor pondus i målet, CO och Gustaf Lindberg slet som djur på mitten, på kanterna snurrade John friskt och Candy gjorde sin bästa match i Virgo på länge. Framåt var Falk och Lundqvist ständiga orosmoment och inhoppande CJ Falk, Mario Chavez och Robin Nilsson gjorde precis vad de kunde. I lördags orkade vi inte riktigt, men sån är fotbollen och någonstans känns det som det är viktigare att man idag kan vara jävligt stolt som Virgoit och över vilka killar som idag bär den rödsvarta tröjan.

Efter matchen har man kunnat läsa på internet från Frölundahåll och från dess supporterskara en massa synpunkter på hur vi både spelar och bedriver vår verksamhet. Spontana magkänslan är ju att det finns ett enormt storhetsvansinne och man undrar ju om vi ens kollade på samma match?. Allt från att vi bara slår långbollar till att vi har någon slags utstuderad maskartaktik bara för att vi inte toklöper och hämtar bollar som passerar sidlinjen. Så jävla löjligt så det liknar ingenting. Virgo som förening är en humla som inte borde kunna flyga på denna nivå. Men nu gör vi det och vi gör det till och med riktigt bra! Att man som Frölunda simmar i hav av resurser jämfört med Virgo som tvingas dela träningstider med vårat damlag på en plan som inte sköts om och ändå utmanar i toppen av samma serie är i alla fall jag imponerad av och tänker heller inte be om ursäkt för det. Vi slår inte mer långbollar än nått annat lag, vi har inga bollkallar för det finns inga att tillgå och vi tränar och spelar fotboll för att vi tycker det är det roligaste som finns. Jag förundras ständigt över föreningar som menar att bara för att de minsann har resurser till att bedriva ungdomsverksamhet ger dom någon slag moralisk rätt att även vinna sina serier. Som att Island inte skulle vara värda att vinna över England i förra EM bara för att England är en större fotbollsnation än Island. Nej, höj nivån och bättre på ödmjukheten.

Nu tar vi nya tag och ser fram emot Älvsborg borta på Påvelund nästa helg. Alltid tighta matcher mot Älvsborg och det lär inte vara någon skillnad på lördag!

Framåt Virgo!

/Sundh