Halsfluss

Halsfluss har under veckan åter reducerat ner bloggaktiviteten till ett minimum. Halsfluss (som är en mindre angenäm upplevelse för de oinvigda) till trots så har det varit god aktivitet på vårt herrlag. Eller god och god. Det har i alla fall varit aktivitet på vårt herrlag. För känslan är fortsatt ytterst ambivalent kring statusen på årets IK Virgo. Å ena sidan så känns det som vi är slagkraftiga. Vi har en rad namn i både träning och på gång vilket skulle kunna ge en ytterst respektingivande laguppställning inför 2015. Samtidigt så är det lite väl många kansken i luften. Några kanseken i form av skador som vi gärna vill ha åtgärdade och utläkta bums, några kansken i form av påskrifter som inte är klara och några kansken i form av just form.

Med detta i åtanke ska jag nu försöka ge mig på en sammanfattning av de två matcherna som spelats under min sjukfrånvaro. Det får, av förklarliga skäl, bli analyser byggda av ögonvittnesskildringar. I dessa fall ytterst kortfattade ögonvittnesskildringar.

I lördags tog vi emot Skottfint hemma på Guldheden Södra. Ett Skottfint vi inte spelat mot sedan vi stångades mot varandra i 6an för ca 8 år sedan. Skottfint som förra året degraderades från en serie för första gången i klubbens historia drog här längsta stråt i en sömnig match. Man gjorde det dessutom via sitt signum; fasta situationer och man lyckades vända ett underläge till vinst med 2-1. Nisse, som vaktade målet denna dag, ska inte lastas för de insläppta. Men det är ju givetvis inte superimponerande att inte kunna mönstra en målvakt till en träningsmatch inför en division 3-säsong.

Igår drog även årets upplaga av Södercupen igång. Detta års upplaga innebär två stora förändringar. Ett gruppspelsformat där samtliga lag garanteras minst 4 matcher. Kanon! Det har varit ett problem för främst de mindre klubbarna att det oftast bara blir en match i cuppen. Denna match har då kostat mer än det smakat för respass-lagen och detta format är givetvis en bra lösning. Den andra nyheten som kommer som följd av förra årets megastrul med Svenska Cupen-kvalificering, dvs. årets Cup är INTE kvalificerande till Svenska Cupen då vi redan har tilldelats 2015 års plats. Bedrövligt! Inte för att jag ser att de skulle kunna göra det på ett annat sätt om de nu prompt skulle ändra i ordningen, men det ger ju naturligtvis inte cuppen ringaste intresse. Detta syns ju givetvis direkt då Lindome kommer mönstra sitt juniorlag i denna upplaga. Detta gör att vi faktiskt är toppseedade tillsammans med Dalen om man bara räknar divisionstillhörighet. Och med tanke på förra årets viktoria så kanske vi till och med är laget att slå iår. När hände det senast? #bästicentrum

Premiärmatchen spelades mot FC Heden och var även den ett riktigt sömnpiller fullt av felpass. Virgo visade noll mästarklass och ryktet säger att Heden till och med hade 1-1 med mersmak med enbart 2 minuter kvar. Norberg petar då in 2-1 och Tor fastställer sedan 3-1 i sista minuten. Förvisso mästarklass att avgöra sent. Men det skiljer nästa 3 divisioner och vi borde kunna manövrera ut ett div 6-lag på ett tydligare sätt. Nu är Heden hyffsat kända för att spela jämnt mot bra lag för att sedan spela dåligt när man själv ska föra matchen, men ändå.

Hur som helst, nu är Södercupen i alla fall igång och vi kliver med stormsteg in i mars månad. Nu börjar det bli viktigt att hitta rätt på pinalerna, få till signaturer som behöver komma på plats och se till att rensa skadelistan. Den 18e april åker vi till Mellerud för seriepremiär och dit är det 7 veckor. Eoner av tid rent Virgoempiriskt, men för att dämpa våra åldrande hjärtpumpar så vore det skönt med lite positiva besked snart.

P.S.

Årets hitills snedaste går till vår annars så eminenta kinesiska klädsponsor UCAN. De lyckades med bedriften att sätta samtliga Virgologgor snett på våra nya träningsställ. Visserligen är det lite Swag å ha kronan på snedden, men nä…bara skicka iväg till sömmerskan och åtgärda.

/Sundh

Smakstart

Då var det dags igen! Efter ett välbehövligt vinterlov där bloggmotivationen har varit lika skit som vädret så tar vi nu nya tag och dammar igång 2015 års bloggande. Mycket har givetvis hänt under dessa två månader. Det har tränats, frusits, knutits nya sponsoravtal, rehabtränats och provtränats. Det har helt enkelt samlat på sig ett gäng grejer som säkerligen skulle vara intressant att avhandla i en rad blogginlägg. Men jag väljer och gräva där jag står. För i lördags kändes det som om säsongen startade på riktigt. I lördags åkte vi nämligen ner till Kungsbacka för match mot våra kommande seriemotståndare Kungsbacka IF för säsongens första match. ”Men vänta nu!? Spelade ni inte mot Guldheden förra helgen?” Jo det kanske vi gjorde. Men vi förlorade då en riktig skitmatch där inget lag visade någon nämnvärd kvalitet. Och ni som känner mig vet att jag är en fantastiskt dålig förlorare så jag skiter i att räkna med den tillställingen.

Så! Säsongens första match mot Kungsbacka och Virgo fortsätter att osa skadeskjutet. Förra säsongens ack så tongivande trojka lyser fortsatt med sin frånvaro. Lindahl rehabtränar fortsatt sitt kycklingknä, Ahlgren har strul med maskineriet och mannen med det onämnbara smeknamnet, Falk saknas även han. Falken var dock i träning under veckan och försåg undertecknad med ny form på snoken efter en praktvolley från 1,5 meters avstånd. Tack Falk. Tack så jävla mycket…

Till start mönstrade vi dock en stark startelva i troget 3-5-2-format. Nya bekantskaper i form av Daniel Vujcic och Thomas Erlandsson i backlinjen samt Anton Larsson och Innocent Amechitovi på varsin kant kompletterade mer kända Virgoansikten i form av mig själv i mål, Rasmus ”Mossan” Källum ¨på mittbacken, Totte, Håkan och Tor på mitten och Viggo och Norberg på topp. På bänken återfanns Robin, Mac och Tommy ”Tycker om mig”. Det var alltså detta manskap som ställdes mot en förväntat spännande nykomlig från grannkommunen Kungsbacka.

Matchen började i makligt tempo och det där finliret infann sig väl inte riktigt från start. Planen var ovanligt hård för att vara en konstgräsplan och detta tillsammans med bollar som kändes djupfrysta gjorde bollhanteringen svårbemästrad. Virgo var dock det lag som lyckades tämja förhållandena bäst och var helt klart det lag som satte prägel på första halvlek. Inte så mycket för att vi sköljde över Kungsbacka med målchanser utan mer för det stora bollinnehav vi lyckades tillförskanska oss genom både rutin, lugn och individuell skicklighet, främst genom den nykomponerade backlinjens tålmodiga bollrull. Ett sidledsrull som stundtals tangerade på osportslig lugn konstruktivitet.

Men med stort bollinhav så kommer allt som oftast även målchanser. Så även i lördags. Totte öppnade målskyttet efter en kvart med en låg frispark mellan benen på muren. 10 minuter senare petade Norberg in en målvaktsretur i öppet mål efter att Virgo haft ett friläge och i slutet av halvleken prickade Robin behärskat in 0-3 efter en fin djupledslöpning. Bra utdelning för Virgo som även borde gjort både 0-4 och 0-5 via Norberg och nickar. Men öppet mål räcker inte alltid och vi får spara de målen till senare.

Det var självklart mungiporna uppåt i Virgolägret i halvtid. Utan att förta oss så hade vi en komfortabel 0-3-ledning mot en kommande seriemotståndare. Framförallt hade vi varit riktigt vassa defensivt och inte släppt till mer än lätträknande halvchanser. Vi var nog lite förvånade över Kungsbackas uddlöshet och känslan var att andra halvlek skulle vara av en helt annan karaktär där Kungsbacka skulle både föra spelet och sätta in tokhög press.

Därav var det något förvånade att Mossan, från egen planhalva, tilläts vägga sig igenom hela KIF-elvan, skapa sig ett friläge och behärskat rulla in 0-4. Ett synnerligen vackert mål av matchens gigant men inget som Kungsbacka kan känna sig stolta över. Matchen var i och med detta avgjord till Virgos favör. Resterande 40 minuter fortsatte i ungefär samma stil, dock med skillnaden att Virgo höll mindre och mindre boll. Trotts detta så skapades det fortfarande målchanser och Virgo kommer bil väldigt, väldigt målfarliga även iår. Med 5 minuter kvar spricker nollan oturligt. Den nya bekantskapen från Skene, Thomas Erlandsson, gör sitt första självmål i karriären och av bara farten lyckas Kungsbacka även prickskjuta in 2-4 sekunderna efter. Onödigt och inte speciellt rättvist. Men med tanke på förutsättningarna så är det inte så konstigt att vi tröttnar mot slutet.

Mossan rullar behärskat in 0-4 efter att ha överlistat 11 KIF-spelare.

Micke Andresson var efter matchen hyffsat tillfreds. ”Vi tappar för mycket enkla bollar i passningsspelet. Ett otyg som det helt klart måste bli bot på. Idag straffas vi inte av våra misstag men det kommer komma matcher mot lag som mer än gärna tar tillvara på gratischanser.”

I det stora hela en bra Virgodag i Kungsbacka. Virgo övertygade trotts halvknackigt spel och 4-0 med mersmak i 85 minuter mot seriemotstånd är onekligen ett styrkebesked. Kungsbacka har däremot lite att fundera över. Man var märkbart uddlöst mot Virgo och man får jobba hårt med att hitta rätt på planen, annars kommer man nog få rikta in sig på undre halvan detta är.

Oroande är att Viggo stapplade av redan efter 20 minuter med känningar i baksidan och att även Mossan, som var bäst på plan, linkade av med samma symptom med 25 kvar. Mer skador är inget som står på önskelistan just nu. Förhoppningsvis är det ingen fara med någon av dem. I övrigt var Håkan både elegant och duktig. Totte visade att vinterns futsalspelande har givit fin form och han ser bättre ut än på länge. Anton var en friskus på högerkanten och ska ha ett omnämnande och Robin har aldrig spelat så bra fotboll som han gör just nu.

Det känns kul och inspirerande att det är igång igen. Det är ett spännande år som vi har framför oss och än så länge ser det bra ut. Långt från perfekt dock och det ska bli spännande att följa utvecklingen under våren. Nästa helg möter vi det division 3-degraderade Skottfint. Nått säger mig att det, trotts detta, kommer bli tuffare än i lördags. Men den som lever får se!

/Sundh