Ett bra lag ska ha tur

”Ett bra lag ska ha tur” brukar det ju heta. Och jag vet faktiskt inte hur jag ska summera det hela, för att hävda att IK Virgo har haft tur i år är ju en grov överdrift. Sanningen är snarare det rakt motsatta. I omgång efter omgång har man gått och väntat på att oturen skulle släppa men ständigt blivit besviken när förlusterna avlöst varandra. Men så när det endast återstår en omgång så infinner sig den äntligen. Inte in form av ett vi helt plötsligt skjuter stolpe in för förlorar gör vi fortsatt. Nä, när vi som mest behövde lite tur så infinner den sig i forma av andras olycka.

Ett bra lag ska ha tur var det ja. Men frågan är om vi varit tillräckligt bra i år? Den frågan är inget att hymla om. Den är befogad. Det är bara att läsa tabellen och resultaten. I Omgång 8 slog Virgo Dalen borta med 3-2. Efter det har vi tagit 7 pinnar och det resultatet är det bara just Dalen som är sämre än under samma tid. Vi räddas av att vi gör en väldigt bra första tredjedel av serien. Då, efter omgång 8, var vi en poäng efter ledande Skoftebyn och trodde nog att vi fortsatt skulle vara ett topplag. Så bra var vi då. Sen började alltså helvetet och hade det varit 23 omgångar som skulle avverkas så hade vi åkt ur och ingen, inte ens vi själva, hade tyckt det att varit orättvist.

Övre raden: Tor, Inno, Falk, Ali, Oskar, Norberg.
Undre raden: Mauda, Hannes, Andy, Nikkilä, Källum

Själv matchen mot Vänersborg var en rätt lustig tillställning. Virgo gör en väldigt bra match och håller inte bara jämna steg med Vänersborg. Man är periodvis till och med bättre än topplaget. Skillnaden mellan ett lag med flyt och ett lag med oflyt är dock målproduktionen och blev Virgo smärtsamt medvetna om. Vänersborg stänger matchen under 4 lyckosamma minuter precis innan halvtid då man gick från 1-1 till 4-1. En snabb Virgoreducering i början av andra. Lite nerv och ytterligare frilägen som inte förvaltades av Virgo följdes tyvärr upp av säsongens billigaste straff för Vänersborg. Den var så billig så att Vänersborgsbänken nästan var på väg att be om ursäkt för att de fick den. Straffen i mål och en match som borde ha blivit 2-2 var definitivt avgjord.

Nu skulle det ju visa sig att detta inte spelade någon roll. På Påvelund gjorde mitt favoritlag (Om man bortser från Virgo och Degerfors) Älvsborg det dom skulle mot Åmål. Nu följde jag ju bara matchen via Facebook och då blev det ju onödigt spännande då Åmål tillslut bara var en spark från att skicka oss till kval. Nu misstänker jag att det kanske inte var så spännande som resultatet indikerar, men det var ett helvete via Facebook i alla fall! Ett stort grattis till Älvsborg! Ni har gjort en kanonsäsong och jag räknar stenhårt med att ni blir ett topplag även nästa år! För Åmåls del väntar nu ett ovisst kval som jag själv är väldans glad för att slippa. Här lär Åmål försöka gaska upp sig, men jag tror de får det svårt. Mycket för att de gör för lite mål framåt men främst för att lag från 3an generellt sätt har det tufft i dessa kval där enbart 1 av 4 lag spelar 3an nästkommande år. Man möter dessutom Landvetter från Göteborgsserierna, och de vet jag är riktigt vassa.

Spelar Åmål i 4an nästa säsong innebär det att Dalsland står utan representation i förbundsserierna 2016. För i Mellerud hände något som jag inte trodde ske. Och även om det som skedde i högsta grad gagnade Virgo så var det inte heller något jag önskade. Erkänt bortasvaga Fjärås slår Mellerud med 1-5 och förpassar Mellerud till lokalserierna. Jag såg faktiskt inte detta hända. Ödmjuka, ambitiösa och supertrevliga Mellerud som gått så bra under hösten blir alltså lördagens stora förlorare. Detta trotts att man i 56e minuten hade ena foten på kontraktet när man kvitterade Fjärås ledning. Då trodde jag det var kört. Jag trodde Mellerud skulle skölja över Fjärås. Istället fick Fjärås in ett nytt ledningsmål bara 5 minuter senare. En frilägesutvisning på Melleruds keeper och några kontringar senare så var det alltså 1-5 och saken var klar.

Jag är djupt imponerad av att Fjärås tar sig samman och uppträder så professionellt trotts att man inte hade nått att spela för. Det är bara bocka och buga! Det smärtar dock lite att tvingas säga hej då till Mellerud. Laget har på hösten varit alldeles för bra för detta öde. Man får likt Virgo betalt för vårens form. Virgo för att vi var tillräckligt bra och Mellerud för att man inte var det. Det är synd! Jag kommer sakna Rådavallen, Tobias Coster och alla andra moppepojkar nästa år. Finns bloggen kvar under nästa år så lovar jag att ett getöga kommer att hållas på Melleruds omstart i 4an.

I toppen ska också ett stort grattis skickas till Skoftebyn. Grymt stabilt att leda från start till mål! Samtliga topplag gjorde som väntat det de skulle och det innebär att toppen vart oförändrad. Således Frölunda till kval och här tror jag faktiskt man har en ypperlig chans att avancera till 2an. Jag håller Frölunda som hösten bästa lag så det skulle nästan förvåna mig om de inte klarade sig.

Jag kanske kunde ägna någon mer rad åt toppstriden. Men så här i efterhand så känns den så förutsägbar och orafflande i jämförelse med vår egen kamp om överlevnad. En tabell ljuger aldrig sägs det ju och över året var det en rättvis fördelning även på årets serie. Skoftebyn följt av Frölunda följt av Vänersborg. Ah, det känns både rättvist och logiskt.

Ska man då försöka sammanfatta detta då. I min lilla bubbla till värld så är jag fortfarande både chockad och lättad över att vi slipper det kval Åmål nu ska spela. Fy fan. Inte avundsjuk. Som en skänk från ovan får vår lilla älskade pissförening ytterligare ett försök till i trean. Och nästa år kommer vi göra det så mycket bättre. Många lärdomar har dragits och allt från spel till arrangemang kommer vara bättre! Det är inte bara bra lag som har tur. Virgo hade tur som hölls sig kvar i år. Men nästa år ska vi förtjäna vårt deltagande i denna serie hela säsongen. Det är ett löfte från min sida!

/Sundh

P.S. Detta var tänkt att bli det sista blogginlägget för i år. Jag har dock börjat fila på en inofficiell Div3NVG-Gala. Inlägget blev så jäkla långt så jag bantade bort det. Men håll utkik så får vi se om det inte går att få till det inlägget inom kort!

Ny 0-4-förlust

Den sista hemmamatchen på Mossens IP detta år slutade i moll. Tok-moll. Det var vinst mot ett redan division 3-klart Ahlafors som gällde för att, åtminstone, säkra att man undvek direktnedflyttningsplatsen till 4an nästa år. Men av det blev det intet. Så här i efterhand kunde till och med Ahlafors vinna rätt komfortabelt och frågan om vilket öde IK Virgo egentligen förtjänar känns onekligen väldigt relevant.

Övre raden: Källum, Norberg, Inno, Andy, Ali, Erlandsson.
Undre raden: David, Hannes, Anton, Oskar, Tor.

I en liten förening har kärt barn många namn. Och när det inte bara tryter på spelarfronten utan även på funktionärsfronten får man mantla dubbla roller. Således fick jag, ombytt i min roll som andremålvakt, bevittna matchen från verandan där jag även hade rollen som hamburgeflippare. En station som var ungefär lika actionsstinn som första halvlek på planen. Ett riktigt sömnpiller där inget lag var bättre än något annat och 0-0 var precis lika tråkigt som det låter.

Andra halvlek följde även den burgarflippandets mönster. För allteftersom burgarbeställningarna ramlade in så kom också målchanserna i matchen. Tyvärr var det Ahlafors som fick utdelning först och detta efter ett skott som på något sätt tar på någon och går i en omöjlig lobb över Hannes i mål. 0-1 och uppförsbacke för Virgo. Vi jobbar oss dock in bra i matchen och skapar också lägen för kvittering. Och redan i 60 minuten så kommer också kvitteringen via Källum som når högst på en hörna. Otroligt förlösande och en fin känsla om vi nog kunde nypa med oss alla poängen infann sig direkt. Men lika fort som den bra känslan infann sig försvann den också när domaren, av någon outgrundlig anledning, dömer bort målet. Antagligen för gruff. Ett gruff som inte en levande själ förutom domaren själv hade sett och en av säsongens mest ofattbara, och i slutändan fatala, avblåsningar var ett faktum. I anfallet efter gör istället Ahlafors 2an och efter detta repar sig aldrig Virgo. Transportsträcka resten av matchen för Ahlafors och i slutet rullar de även in 3an och 4an. Men det är mer av akademisk betydelse.

Tyvärr, ytterligare en 0-4-förlust och det är för tillfället få glädjeämnen i vårt spel. Känns väldigt surt att vi inte fick vår kvittering så det kunde blivit match av det hela. Ahlafors kom till matchen med ett säkrat kontrakt och någonstans så kände man även att de inte spelade med kniven mot strupen. 1-1 och vi hade nog fått dem i gungning. Och hade vi fått 3 pinnar så hade kontraktet idag varit klart för nästa år. IFK Åmål vann nämligen över Mellerud. Läget är därför som så att inför sista omgången ligger Virgo, trotts allt, fortfarande med näsan ovan ytan. Dock med både Åmål och Mellerud jagandes inom äckligt nära avstånd. Men mer om avslutningsförutsättningarna i kommande blogg. Den sista inför-bloggen för detta år!

/Sundh

Torsk i Trollhättan

Det blev väl ungefär så tufft som man kunde vänta sig när vi tog bussen till Trollhättan och idylliska Nysätra IP för match mot serieledarna. 4-0 till Skoftebyn kanske var något mål i överkant, men inte mycket att orda om. Över 90 minuter var det klasskillnad och nu ligger vägen öppen för Skoftebyn att plocka hem hela rasket.

Övre raden: Källum, Norberg, David, Sundh, Ali, Andy.
Undre raden: Mauda, Ibbe, Anton, Tor, Oskar.

Jag måste dock säga att jag är mäkta stolt över den första timmen Virgo gör. Förutsättningarna var att vi kom till Trollhättan med ett hopplock av det som fanns tillgängligt. På bänken satt en ordförande, två tränare, en tokigt genomförkyld Falk och en invalid Lindahl som var ombytt bara för att kunna sitta med på bänken. På planen hade vi en rad spelare som gjorde sina första matcher från start och dagen till ära hade vi övergett vår 3-backslinje till förmån för en mer anpassad 4-5-1-uppställning.

Första halvlek är även jämn. Skoftebyn hade givetvis mer boll, och det var också vår matchplan. Defensivt hade vi hyffsad kontroll och det märktes att mycket stod på spel för Skoftebyn som vart mer och mer spattiga ju längre matchen gick. Även om vi var väldigt försvarsinriktade så skakade vi även fram några lägen och med lite flyt hade vi kunnat få in en boll och därmed skapat ordentligt med nerv i matchen. 0-0 stod sig och många trodde nog att det skulle stå sig halvleken ut. I 43e minut gör dock Skoftebyn 1-0 genom en mycket fin individuell prestation när målgöraren starkt och spänstigt tar sig förbi Norberg i luftrummet och knoppar bollen i en båge som damp ner i krysset. Bara att applådera och Virgo till halvtid i underläge.

Andra halvlek börjar faktist med att Virgo skapar fram möjligheter. Oskar hamnar i guldläge och ska bara kvitter genom att lägga in bollen i bortre gaveln. Dock kommer Oskar, som inte är berömd för sitt skott, men fel fot och bollen går med knapp styrfart mitt på målvakten. Matchen böljar sedan några minuter innan Skoftebyn stänger matchen i 71a genom ett distansskott från 27-28 meter. Tyvärr skymdes skottet i skottögonblicket och jag hinner inte ner till stolproten och 2-0 var ett faktum.

Efter detta kunde Skoftebyn slappna av och rulla ut sitt fulla register. Virgo å andra sidan kroknade helt och in på plan kom både ordförande och båda tränarna och nu gällde det att stoppa blödningen. Det gick sådär och matchen slutar 4-0. Skoftebyn har därmed öppen gata till seriesegern. Vallen borta slår man och sedan är det bara Kungsbacka hemma kvar. Det borde man reda ut. Jag tror det i alla fall.

För Virgos del väntar nu ett hyperspännande möte mot Ahlafors på Mossens IP på lördag. Känslan är helt klart vinna-eller-försvinna mot laget som denna omgång säkrade sitt division 3-kontrakt. Starkt efter den inledningen Ahlafors hade. I Mellerud kommer dock den riktiga ångestmatchen spelas. Åmål har en sista chans att rädda upp sin fiaskosäsong genom att slå ärkerivalen Mellerud hemma. Man var nära att välta Frölunda hemma denna omgång och förhoppningsvis gav detta blodad tand. Varför jag hoppas på Åmål i detta möte? Slår vi Ahlafors hemma och Åmål tar 3 pinnar i Mellerud, ja då har Virgo säkrat Division 3-kontraktet. Där har ni förutsättningarna när bottenstriden ska avgöras.

Ska också passa på att skicka en tanke till Vallen som även de får rikta in sig på 4an nästa år. Den teoretiska chansen man hade blev det inget med när Dalen efter 10 raka förluster äntligen fick med sig en 3a igen. Vallen har varit en trevlig bekantskap och jag önskar dem all lycka nästa säsong!

/Sundh

Jävla lördagar!

Det största abret med att spela division 3-fotboll har för Virgos del definitivt varit omställningen från att spela en majoritet av matcherna i division 4 på torsdagar till att nästan uteslutande spela på lördagar. Helgdagar har tidigare år, mer eller mindre, helgats i Virgoleden. Fotboll och jobb ägnar man vardagar åt. Dekadens och berusningsglädje ägnar man helger åt.

Och någonstans hade det varit intressant att se hur säsongen hade artat sig om även 3an spelats på merparten veckodagar. För det är ju helt klart en fördel i division 3-samanhang om man är 17 och bor i Mellerud där lockelserna på helgen kanske mest består i att sladda med EPAn och dricka dunk. Nä, då kan man ju lika gärna spela fotboll. Är man dock över 30, har karriärens topp bakom sig, boendes i Göteborg med en nykläckt unge på armen och mitt i livet i största allmänhet, ja då är inte lördagar en helt optimal speldag. Det är mängder av bröllop, 30-årsfester, svensexor, affärsresor och kennelklubbsträffar som alla slåss om uppmärksamheten just den där lördagen när man ska sparka boll.

Denna helg är inget undantag och denna helg är det bl.a. jag som drabbas av att allt händer på lördagar. Den förtrollade hembygdsmyllan i Östra Värmland lockar med sin fägring och för första gången på 2 år kommer jag varken spela eller bevittna en Virgomatch. Känns konstigt. Minst sagt.

Därav blir även bloggande lidande denna vecka. Tiden räcker inte riktigt till. Men när jag lämnade Göteborg så gjorde jag ändå det med ett gryende hopp i magkänslan. Vi har gått tungt på slutet. På snudd till pinsamt och det känns lite som det nått en gräns nu. Samtliga som drar på sig en Virgotröja ska inte vara så här dåliga. Att föreningen är liten och att organisationen inte riktigt räcker för denna nivå är ju en grej. Nu är vi ju mer inne på personlig heder. Individuellt är många resor bättre än 3an och det är dags att plocka fram det nu!

Älvsborg hade ett tag bra häng på toppen men har nog fått ge sig i den kampen. Man har dock i praktiken säkrat kontraktet och det borde man vara mer än nöjda med. Ett perfekt utgångsläge för den ambitiösa föreningen att ytterligare växa in i storklubbsrollen för att om några år vara redo att gå upp i tvåa. Det kommer man göra inom sinom tid, det viktigtaste är att man inte blir något jojjogäng som pendlar mellan 3an och 4an. Starkt jobbat Älvsborg!

Matchen lär bli något att bita i för eleganterna från Centrum. Älvsborg kan mycket väl vara det mest vältränade laget i serien och är jobbiga att möta. Adelsmärket är det snudd på sisofysa springandet. Detta fick man inte riktigt nyttjat på bästa sätt när vi möttes på Mossen i våras. Men då var man istället jobbiga genom att vara tunga i luften. Man har dessutom revanch att utkräva på Virgo så detta bli en grannlaga uppgift detta med!

Ahlafors – Vänersborg
Vänersborg tappade greppet man hade på Skoftebyn sist och nu får man fäktas med näbbar och klor för att behålla andraplatsen. Får nog inte tappa så många fler poäng då VF verkar ha fått upp ångan. Ahlafors undviker nog negativa placeringar om man vinner idag. Vänersborg lär vara mer motiverat!
Tips: 0-2

Skoftebyn – Mellerud
Skoftebyn tog ett ordentligt punggrepp på serien och leder nu med 4 poäng med enbart 5 matcher kvar. Vad ska kunna stoppa dem nu? Ja kanske ett pånyttfött Mellerud? I våras hade man kunnat tippa tvåsiffrig vinst till Sköfta utan att bli kallad dum i huvudet. I dag är det mer oklart. Vad mäktar egentligen de mopedburna dalslänningarna med?
Tips: 1-1

Dalen – Fjärås
Stackars Dalen har jag nu tappat räkningen på hur många förluster de har i rad. Jag lider med mina vänner hos de gulblåa och jag unnar dem en vinst nu. Fjärås har tidigare haft ett bedrövligt bortafacit. Kan detta vara det som sätter stopp på trenden?
Tips: 2-1

Åmål – Kungsbacka
Kungsbacka gick på en av säsongens praktsmällar sist mot Vallen 7-3 mot tabelljumbon är man inte nöjda med. Vad hände med den annars så stabila defensiven? Läge att studsa tillbaka nu! Åmål bör man ta då man är ett bättre lag. Om inte annat får man gärna vinna för Virgos skull.
Tips: 0-3

Frölunda – Vallen
Frölunda gjorde proceduren kort med oss förra veckan och det orkar jag inte älta längre. Vallen gjorde århundrates dödsryck mot Kungsbacka. Men mot Frölunda kommer det inte räcka. Frölunda har bra chans på att förlänga säsongen med kval!
Tips: 4-0

Vi får se om det blir något bloggande efter denna omgång. Kan ju gärna inte blogga om nått jag inte själv bevittnat. Jag ska jobba på att försöka hitta en lösning. En gäst-bloggare rent av? (Mossan! Folk har längtat efter ditt gäst-inlägg! )

/Sundh

Nattsvart

Nä det är inte speciellt kul att vara Virgoit just nu. Förutsättningarna tryter pga. av dåligt väder, skadorna hopar sig och formen planar utför på ett oroveckande sätt. Mot Frölunda var vi egentligen helt utan chans och det var den klasskillnad som man kanske kan förvänta sig att det ska vara när Virgo och Frölunda möts. Och nu börjar det se mörkt ut. Riktigt mörkt.

Övre raden: Sundh, Norberg, Erlandsson, Innocent, Totte, Ali.
Nedre raden: Mossan, Lindahl, Nikkilä, Oskar, Andy.

Som grädde på moset efter att ha tvingats till en träningsfri vecka så var Virgo dessutom väldigt vingklippt på folk. På bänken satt det 3 killar. En var trotjänaren Patrik Liljevide som det finns en massa gott å säga om. En klippa på alla sätt och vis, men någon van 3-spelare är han inte. En annan som satt på bänken var David Nguyen som visserligen har en massa boll i sig. Men ett löppass på hela säsongen borde inte generera en plats på bänken. Ah, ni förstår själva att det var många borta på grund av jobb, rehab eller avstängningar.

Första halvlek var ändå helt ok från Virgos sida. VF hade givetvis väldigt mycket boll, men på något sätt kändes det ganska bekvämt och vi spelade väldigt kontrollerat i försvarsspelet. Halvleken gick mot ett fullt rättvist 0-0 när oturen var framme. I en rörig situation får Ali en spark på benet och blir liggandes i vårt eget straffområde. Spelet fortsätter dock och när bollen studsat klart så den landat på fötterna på en VF-spelare som i vanliga fall skulle varit tokoffside. Nu upphävde tyvärr Ali denna och 0-1 var inte jättesvårt att rulla in för VF. Tyvärr något av ett struntmål med Virgoögon sätt.

Säsongens största struntmål kom redan 2 minuter in i andra halvlek och tyvärr får jag ta på mig den själv. En förlupen boll rullar mot kortlinjen utanför straffområdet och jag går ut för att täcka ut den till inspark. Tyvärr rullade inte bollen fortare än att VFs anfallare han springa över mig i ryggen, ta bollen och lägga in den i öppet mål. Klumpigt, naivt och oerfaret av mig givetvis. Men till mitt försvar så hade det tyvärr räckt om jag lagt mig ner för att få frisparken. Nu tvingades jag ”bara” ner på knä å då var det tydligen inte frispark. Well…shit happens. Efter detta kommer vi aldrig in i det och tyvärr kroknar våran kondition och VF kunde enkelt spela av matchen och dessutom utöka lednigen två gånger.

Nattsvart i Virgo och som sagt, nu ser det inte bra ut alls. Vi är helt enkelt för dåliga i dagsläget och den form som i princip höll oss oslagbara under fjolåret är som bortblåst. För vår del gäller det nu att försöka hitta glädjen i fotboll igen. Och jag tror någonstans att VF-matchen kan ha varit en liten väckarklocka. Så här dåliga ska vi inte behöva vara, vi kan så mycket bättre. Älvsborg på lördag och givetvis en supertuff bortamatch i vanlig ordning. Men nu är det läge att vända denna horribla trend och Älvsborg har vi slagit förut! Se om vi lyckas få till i alla fall två träningar denna vecka så kanske vi har chansen! 😉

P.S.

Ska passa på att lägga in en liten dementi kring VFs matchreferat på Svenska Fans. Det är alltid kul att läsa utförliga referat med ett uns analys och där ska referatskrivaren ha beröm. Men gällande hans version av VFs andramål så undrar jag om han inte möjligvis var på skithuset när detta skedde? För någon bredsida från halva planen släppte jag inte in. Jag är den första att erkänna att jag säkert mycket väl kan göra det, men just mot Frölunda skedde det inte. J

/Sundh

Delad glädje är dubbel glädje

Det var fina förhållanden som mötte IK Virgo när de anlände till Tingbergsvallen i Kungsbacka för seriens 16e match 2015. Solsken, en fin gräsmatta och hade det inte varit för en upphakad LP-skiva med hårdrock från 90-talet så hade uppvärmingen varit en ren fröjd. På andra sidan planen stod Kungsbacka som jagade topplaceringar. Matchen i sig var det nog dock ingen av de närvarande som kommer minnas som någon höjdarmatch. Ett broderligt kryss, delad poäng och få kommer nog gå i mot mig i min analys när jag säger att det var ett ganska rättvist resultat.

Övre raden: Tor, John, Erlandsson, Sundh, Norberg, Ali
Undre raden: Falk, Anton, innocent, Oskar, Nikkilä

Virgos dilemma under detta år är, och var så återigen, de första 20 minuterna. Ibland reder vi ut det och jobbar oss därefter in i det. Det gjorde vi väl delvis mot Kungsbacka med. Dock så stod det 1-0 till Kungsbacka redan efter typ 20 sekunder efter ett friläge som ställt ett helt virgoförsvar och där undertecknad kommit grovt på mellis. Misstänkt offside med Virgoögon sett, men samtidigt förtjänar vi ett i baken när vi inte kan fokusera ordentligt från start. Kungsbacka klart bättre efter de första 20 och det kunde nog ha runnit in någon boll till utan att någon hade tyckt det var orättvist.

Återigen så jobbar sig alltså Virgo in fint i matchen och efter inledningens första 20 så var det Virgo som var det vassare laget. Gång på gång så kom vi runt fint på högerkanten via firma Anton/Nikkilä som var riktigt bra! Dock gick vi till halvtidsvila med 0-1 i baken och det var med en begynnande hopplöshet som i alla fall jag satte mig i omklädningsrummet. Inte för att vi var sämre på nått sätt, utan för att vår ineffektivitet från Vallenmatchen verkade hålla i sig. Det borde nämligen ha varit minst kryss när Falk bara ska lägga in bollen i slutet av halvleken. Men Kungsbackas målvakt bjöd på det som måste vara säsongs räddning och samtidigt som jag svor högljutt så var det bara att applådera den fina insatsen.

Men så i 55e minuten så fick vi äntligen nätkänning igen. Men det krävdes en bjudning av KIF som ofrivilligt friställde just Falk som behärskat kunde rulla in bollen mellan benen på målvakten. Så skönt, så förlösande och i det läget, så rättvist. Virgo spelade i detta skede väldig fin fotboll och varvade smånätt passningsspel på mitten med crossbollar på läppen ut på kanterna. Någonstans stod jag även och hoppades att Falken skulle få en ketchupeffekt av sitt mål. Att alla de chanser som han tyvärr bränt mot både Vallen och inledningsvis mot KIF skulleha ackumulerats ut i ett förlösande hattrick. Men tyvärr stannar både Falk och Virgo på 1 mål denna afton. Mot slutet av halvleken tryter orken och sista 10 trycker Kungsbacka på duktigt och skapar några riktigt vassa lägen att stänga matchen. Men vi reder ut anstormningen och matchen slutar 1-1.

Med tanke på att Kungsbacka tryckte på tungt första 20 samt de sista 10 minuterna och Virgo var något mer spelande de övriga 60 minuterna så får man väl säga att 1-1 är ett rättvist resultat. Kanske inte vad något av lagen egentligen behövde då KIF tappar mark i toppen och Virgo tappar mark mot Dalslandslagen som båda vann i botten. Men så är det ibland och delad glädje är dubbel glädje. Nya tag denna vecka och för Virgos del kliver vi nu in i derbydelen igen då, i tur och ordning, Frölunda, Älvsborg och Dalen ska avverkas. Spännande värre!

/Sundh

Surt och tungt

Ibland vill det sig bara inte. Ibland är det som om det sitter någon däruppe bland molnen och bara skakar på huvudet och säger ”Icke!”. Ibland är det även som att den profana makt bland molnen som nekar en lite medvind också bistås i sitt destruktiva arbete av en helt vanligt domherre på planen. Ibland har man den oturen och då blir det svårt att vinna fotbollsmatcher. Tyvärr hade IK Virgo en sådan dag i lördags då Vallen kunde göra ett dödstyck och vinna med 0-2 på Mossens IP.

Övre raden: Mossan, John, Erlandsson, Innocent, Ali, Sundh.
Undre raden: Oskar, Anton, Falk, Lindahl, Tor.

Jag brukar väldigt sällan kritisera domare för deras insattser. Någonstans väljer jag att tro att det alltid finns två sidor på varje mynt och det oftast är av ren partiskhet som man tycker att domaren gör ett felbeslut. Vidare tycker jag även att domargnäll tillhör dagisnivå och undviks även därav. Men efter denna match är det omöjligt att inte kommentera domaren. För Virgos del var hans agerande helt enkelt en så pass avgörande faktor för matchutgången för att lämnas okommenterat när man ska sammanfatta matchen.

Nu tycker jag inte att domaren var kass hela matchen. Utan kritiken samlas snarare kring 4 incidenter där hans bedömning var i paritet med en blind mans slumpmässiga chansningar. De två första incidenterna inträffade redan inom de första 10 minuterna då vi skulle haft 2 straffar. Att det inte blir straff i någon av dessa situationer är helt och fullständigt obegripligt. 2 tokkapningar som även ska ha bekräftats av linjeman men som båda avvisats av huvudpersonen i fråga. 2 straffar och i alla fall ett ledningsmål där hade gett en helt annan matchbild. De två andra incidenterna inträffade i matchminut 60 respektive 70 då Mossan får två gula kort och såldes får lämna planen. Här är det ju givetvis stor risk att jag, tillskillnad från straffincidenteran, är något partisk. Dessa incidenter kanske samanlagt når upp till ett gult kort. Men istället döms Mossan ut och med en man mindre på banan så förstördes definitivt Virgos redan dåliga dag.

Nu var det givetvis inte domarens fel att vi förlorade denna match. Nej, vi får helt enkelt skylla oss själva då vår effektivitet var helt obefintlig. Vi gjorde i ärlighetens namn en av de bättre matcherna för året och rullade stora stunder ut Vallen och saknade inte lägen för att stänga denna tillställning i ett tidigt skede. Och även om domaren missade två solklara straffar inledningsvis så fick tillslut straff som vi dock inte kunde förvalta bättre än att målvakten kunde styra ut bollen. I andra halvlek är det Virgo för hela slanten och man gick bara och väntade på ett ledningsmål. Men så i minut 70 åker alltså Mossan på sitt andra gula och vi reduceras till 10 man. Bara någon minut efter detta så får Vallen iväg sitt första skott på mål efter en missad undannickning i straffområdet. Sopren i Volleyläge var det inga konstigheter att enkelt lägga in 0-1 och matchen kändes tyvärr avgjord. Vallen hade efter detta många gyllene lägen att utöka sin ledning och med 10 min kvar knoppar de in en lång hörna och stänger matchen med 0-2. Ridå.

Nej det här var tungt. Ytterst tungt. Det är ju aldrig roligt att förlora, men dels så kändes detta som en match som vi ägde och bara borde ha vunnit och dels så talar tabelläget även för att det hade varit väldigt gynnsamt att vinna denna match. Nu har vi 7 matcher kvar och det 5 av dessa matcher är mot lagen som ligger på placeringarna 1-5 i dagsläget. Vi behöver fortfarande vinna minst två matcher till och har ju fortfarande allt i egna händer. Det borde inte vara någon omöjlighet. Trotts att vi torskar så har vi ända hittat spelet igen. Lindahl är tillbaka ordentligt efter sin knäskada och var bäst på plan mot Vallen. Och tillsammans med Oskar så har vi ett fint balanserat mittfält vilket ger stabilitet över hela banan. Oroväckande är dock backbesättningen där både Inno och framförallt Erlandsson spelar med småskavanker och där Nikkilä missar mycket på grund av jobb och där nu även Mossan är avstängd nästa omgång. Ah, det blir att bita i för att lösa nästa omgång. Då står nämligen Kungsbacka för motståndet. Ett Kungsbacka som dessutom jagar topplaceringar.

/Sundh

Blytunga 3 poäng i Åmål!

Det var en minst sagt glesbefolkad buss som lämnade Mossens IP tidigt på lördagsmorgonen för att påbörja resan mot Åmål. Förutom de elva startspelarna så fanns enbart 3 tränare och en allt-i-allo-gubbe med på resan. Sammantaget fyllde Virgo bussen, som var avsedd för 50-talet passagerare, med 16 personer. Men är man få får man kämpa hårdare! Och det gjorde Virgo denna lördag. Efter en heroisk insatts med bedrövliga förutsättningar skulle det visa sig att detta skulle bli en match och en dag och en kväll som man sent kommer glömma i Virgoleden.

Övre raden. Tommy, Innocent, Totte, Sundh, Ali, Erlandsson.
Undre raden: Falk, Anton, Lindahl, Oskar, Tor.

Stämingen bland de få närvarande var dock ytterst god. Man märkte att vissa tyckte det var kul att återigen få åka buss till en bortamatch. Det var roligt att rösta fram filmer, det var roligt att snacka skit i bussen, det var roligt att stanna å käka och det var roligt att genomföra en myntkastartävling när vi kom fram till Åmål två timmar innan matchstart. Denna glädje smittade även av sig i en försiktig optimism inför själva drabbningen. Det kändes att vi hade ett väldigt bra slagläge trotts att vi på bänken endast hade två tränare som inte spelat en hel fotbollsmatch på 10 år.

Det började dock tufft. Första 20 var Åmål riktigt på hugget och sköljde över oss med hög press och bra rull. Hörnstatistiken efter 20 minuter måste varit 12-0 men trotts detta så var det fortsatt 0-0 när halvleken passerat hälften. Eloge i denna period till Erlandsson som ensam nickade bort i princip samtliga hörnor. Virgo äter sig efter detta in i matchen och tar över mer och mer. Vi hade efter 5 raka förluster pratat extra mycket om att det var viktigt att vi spelade enklare. Även om vi kanske inte skapade samma tryck som Åmåls gjorde de första minuterna så var ändå halvtidsresultatet 0-0 ett rättvist resultat.

I halvlek kändes det dock faktiskt som att vi hade skapat oss lite momentum. Vi spelade rakt och enkelt. Helt enligt planen som efter 5 raka förluster var att aldrig ta det osäkra före det säkra. I Andra halvlek spelade vi både avslappnat och tryggt och kunde på det sättet göra Åmål både uddlösa och frustrerade. I 55e minuten fick Innocent feeling från sin vänsterbacksplats och gjorde bort 4-5 gubbar i något som närmst kan liknas vid en ”Kaká-rusning”. Efter denna prestation serverar han Falk som via en försvarare placerade in 0-1 i målvaktens vänstra burgavel. Skönt, och i det här läget inte heller helt ologiskt. Virgo fortsätter efter detta mål att vara det något mer fokuserade laget och kunde någonstans ändå kontrolera matchbilden. Åmål stack givetvis upp emellanåt och med en kvart kvar lyckas man även hitta en period där man ligger på rätt rejält. Tyvärr för Åmåls del så varade denna period enbart i 5 minuter. Efter detta tar Virgo tillbaka taktpinnen och i slutet borde Falk ha stängt tillställningen via två resultatlösa frilägen. Nu behövdes inte detta då Virgo, med båda tränarna inbytta på planen, lyckas spela av matchen och därmed bryta den så otroligt negativa svit av förluster.

Man blir stolt och man blir rörd av att få vara en del av detta fantastiska gäng människor. I lördags var samtliga inblandade inte bara underbara människor som man vill umgås med. I lördags var samtligt även slitvargar av djuriska proportioner och fotbollsspelare av rang! I 3-backslinjen gjorde Tommy ”Tycker om mig” Majuri sin bästa match någonsin i Virgotröjan, Erlandsson var landslagsmässigt och Innocent belönades med matchens-lirar-pris efter att även han gjort sin bästa match i den rödsvartrandiga tröjan. På mittfältet slet förra årets radarpar Lindahl och Oskar förtjänstfullt. Duon som varit borta länge pga. skada respektive pappaledighet börjar med stormsteg närma sig fjolårsformen! På kanterna fanns Ali som var en elegant och Anton man inte kan annat än att älska. Tor gjorde säsongens bästa insats som innermitt och i anfallet fanns Falk och Totte ”Lasse från Gnesta” Lindén och det är två gubbar som alltid laverar! Falk med mål och Totte med känsla, ledaregenskaper och rutin!

Tre blytunga poäng bärgades alltså i Åmål denna helg. Blytunga i kampen runt kvalsträcket, blytunga med tanke på förutsättningarna och blytunga med tanke på resultatraden vi bar med oss in denna match. Nu känns det faktiskt som det vänder lite. Även om inte Åmål stod för det vassaste motståndet i år så var det gött att bevisa att förlusttrenden mycket var ett resultat av semestertider. Nu tar vi nya tag denna vecka för att på lördag ta oss an Vallen. Ett Vallen som förlorade mot Fjärås hemma och som därmed, i princip, är piskade att slå oss för att säsongen inte ska vara körd.

P.S.

Ska passa på att uppmärksamma att vi under helgen premiärsände Virgo-TV via appen Persicope! Något oslipat och med stor förbättringspotential så var det ändå ett både uppskattat och lyckat tillskott i Virgomediakoncernen! Så ladda hem appen Periscope och följ IK Virgo för att kunna följa oss med ett mer interaktivt sätt!

/Sundh

2 nya förluster

Finns det någon ände på eländet? Hur länge kan ett lag med så mycket kvalitet och rutin gå med stolpe-ut utan att det vänder? Långt mellan blogginläggen nu, men motivationen tryter inte bara för att jag har haft lediga dagar på soffan utan även för att det helt enkelt inte är lika roligt att blogga när allt på planen går emot en.

På lördagen startade höstsäsongen hemma mot Mellerud. Ett vingklippt Virgo kom till start och gjorde nog säsongens blekaste profil. Tendenserna från vårens avslutning och dess håglöshet fanns kvar och Virgo hade förtvivlat svårt att etablera både spel och skapa chanser. Detta tillsammans med det faktum att vi de senaste matcherna straffas oändligt hårt för våra misstag gör att vi fortsätter att förlora matcher.

Övre raden: John, Erlandsson, Håkan, Innocent, Norberg, Tor, Undre raden; Lindahl, Hannes, Tommy, Viggo, Ali.

Mellerud tog en tidig ledning på Mossens IP när vi enkelt bli bortvända i straffområdet och ett avslut som satt distinkt i närheten av krysset. Men det ska dock tilläggas att matchen var rätt jämn. Mellerud gör nog en rätt bra match och vinner välförtjänt. Men med Virgoögon sett så är känslan att vi, som sagt, straffas alldeles för hårt. 2-0 och 3-0 kommer via frilägen som vi inte borde släppa till och matchen var tyvärr körd. Innocent lyckas trycka in en hörna på slutet och John hade innan det ett magiskt läge på volley att reducera till 1-2. Men i övrigt var inte heller detta Virgos match. Kul för Mellerud som tog sin första 3-pinnare på ganska exakt 3 månader. Måtte Virgos förbannelse brytas innan vi hamnar på samma siffra.

På tisdagen var det dags för IK Virgo att för första gången i föreningens historia spela en match i Svenska Cupen. För motståndet stod division 2-laget Assyriska BK från Göteborg. En diger, men inte omöjlig uppgift hemma på Mossens IP. Virgo kom dessutom till start med en bra känsla i truppen trotts 5 raka förluster i seriespelet. Truppen var för en gångs skull helt intakt så när som på Jocke Ahlgren och Virgo gjorde också en av de bättre insatserna för året.

Övre raden: Anton, Lindahl, Sundh, Norberg, Falk, Håkan.
Undre raden: Mossan, Erlandsson, Tor, Oskar, Ali.

Det började dock bedrövligt. Det märktes att Assyriska hör hemma en division över Virgo. Inte så mycket i kvalitet, men det märktes att man hade finslipat detaljer på ett sätt som Virgos träningsmängd inte tillåter. Fasta situationer var man väldigt giftiga på och det var också på en frispark som 0-1 kom tidigt i matchen då man både mörkade skytt och skymde mig i mål på ett förtjänstfullt sätt. Virgo var dock inte individuellt sämre och spelet klaffade även fint denna kväll. 1-1 rullades behärskat in fint av Falk som friställdes vackert via något som i alla fall liknade klapp-klapp-spel.

Efter det vägde matchen fram å tillbaka. Assyriska pressade dock på mot slutet av första halvleken men chansmässigt var det jämt. Virgo var oerhört nära att ta ledningen när Tor dök mot mål. Men Assyriskaförsvararen lyckade rädda på mållinjen. Dock kan man diskutera om det var helt regelrätt då Tors tröja stod som en strut i ryggen. I stället för 2-1 till Virgo så får Assyriska fast bollen i vårt straffområde och får vända upp, måtta in skott och få en superfelträff mellan benen på Erlandsson. Tyvärr ställer denna superfelträff mig totalt och med vikten på helt fel ben så rullar bollen snöpligt in långsamt bredvid mig. Jag har nog aldrig känt mig så fet i hela mitt liv och Assyriska till halvtidsledning med 1-2.

I andra halvlek tar orken ut sin rätt och Assyriska äger för det mesta boll på vår planhalva. När halva halvleken var spelad så åker vi på ett sådant friläge som vi nu gjort för vana att åka på. Jag rusar ut och slänger mig för att täcka målet, men anfallaren hinner peta bollen förbi mig. Tyvärr var det lite för långt ut för att petningen inte skulle bli för hård utan anfallaren han enkelt upp bollen och kunde rulla in 1-3. Virgo försöker flytta upp spelet för att tvinga fram några chanser till reducering men det är fortsatt Assyriska som behärskar spelet och har flertalet chanser till att helt stänga tillställningen. Med cirka kvarten kvar att spela får Assyriska straff. Denna straff lyckas jag rädda och genom denna räddning får Virgo lite ny energi. Helt plötsligt tar vi tag i takpinnen och börjar skapa chanser. Med 10 kvar lyckas nyinsatte Nikkilä via fin volleyträff reducera till 2-3 och nu vart det riktigt spännande! Virgo ligger på, skapar halvchanser och hörnor och hade med lite flyt fått in en historisk kvittering. Men det ville sig inte hela vägen denna kväll heller. Assyriska stänger matchen i sista minuten via ytterligare en kontring och avancerar därmed till omgång 2 på Virgos bekostnad.

Matchen var i alla fall ett stort fall framåt för IK Virgo. Mot Assyriska kämpade alla frenetiskt och vi var stundtals så bra som vi vet vi kan vara. Assyriska var dock bättre sett över hela matchen men det känns lite surt då vi var nära och framförallt då det i potten låg en ny stormatch där vi, med rätt lottning, kunde säkrat föreningens ekonomi för 2 år framåt. Extra surt känns ju även förra årets Svenska Cup-debacle. För även om vi var rätt bra mot Assyriska så är vi inte i närheten av den form vi hade förra året. Hade vi spelat cup-matchen förra året som det var tänkt så är jag övertygad om att vi hade gått vidare till omgång 2. Men men, vi får väl se till att vinna Södercupen nästa år igen.

/Sundh

Total eclipse of my heart

Nä det var total solförmörkelse även mot Vänersborg och Virgo förlorar sin fjärde raka match. Och det är inte utan en viss gnutta uppgivenhet som man nu försöker knåpa ihop detta blogginlägg. Fjärde raka förlusten liksom. Frågan är när det hände senast i Virgo?

Övre raden: Totte, Nikkilä, Håkan, Sundh, Erlandsson, Norberg.
Undre raden: Falk, Lindahl, Ahlgren, Andy, Mossan.

Det är onekligen tvära kast i fotboll. För två veckor sedan spelade vi seriefinal mot Skoftebyn. 4 matcher senare börjar man känna flåset nerifrån. Och det värsta är väl att vi inte ens var riktigt nära Vänersborg. I de andra matcherna vi förlorat har utgången kunnat bli lite hur som helst. Mot Vänersborg var det inte mycket alls som funkade. Visst, Vänersborg var kanske något vassare än i alla falla Ahlafors och Fjärås, men några 4-0 borde det inte ha blivit. Men när vi har förtvivlat svårt att ens få fram passningarna så behövde inte Vänersborg förta sig alltför mycket för att målen (något slumpartat) skull ramla in, ja då blir det tyvärr stora siffror.

Det var annars en jämn och chansfattig tillställning. Virgo ställde upp med en rejäl 4-backslinje där rutinen formligen dröp i överflöd. Denna 4-backslinje styrde och ställde även förtjänstfullt på de många långbollsförsök som de blev utsatta för. Dock innebär ju skillnaden mellan 3- och 4-backslinje att vi hade offrat en mer offensiv resurs. Och det märktes tydligt i första halvlek. Vi hade förtvivlat svårt att etablera spel och tryck på motståndarhalvan och vi hade som sagt inte ett skott på mål i första halvlek.

Trotts de uteblivna chanserna åt båda håll så gick Vänersborg till paus med en 2-0-ledning. 1-0 kom till efter en misslyckad rensning som istället landade på motståndarens stortå och in i nätmaskorna och 2-0 efter att jag, Erlandsson och VIF-anfalleren hamnat i duell på en studsboll och som inte slutade bättre än att bollen gick mot mål och enkelt kunde rakas in. Inga konststycken i sig. Kanske inte ens rättvist. Men tillika o-2 och rejäl uppförsbacke.

I andra kommer Virgo ut som ett något bättre lag. Dock dominerade felpassen och spelet hämmades rejält därav. Nej, det var helt enkelt inte våran dag. Lägen som vanligtvis sitter som strutar gick istället högt och långt utanför och inte ens när den annars så säkre Falk erbjuds ett givet läge att spela in Virgo i matchen så lyckas vi reducera. Grym reflexräddning av VIF-keepern och både läget och den känslan att det inte var vår match bestod.

Med några minuter kvar av matchen stänger VIF tillställningen genom ett signifikativt mål. Mossan som annars är en klippa blir av med bollen till den nyinsatte forwarden som kommer fri och rullar in bollen via stolpen. Ridå. För fjärde matchen i rad.

Nu ska det bli oerhört välbehövligt med ett uppehåll. Jag har under mina snart 9 år i klubben aldrig varit med om en liknande stolpe-ut-period. Och detta känns ju givetvis inte bra. Speciellt när vi har den trupp som vi sitter på. Jag vidhåller trotts dessa resultat att vi har den bästa truppen i serien. Efter uppehållet är förhoppningsvis alla tillbaka. Hela, friska och framförallt sugna på fotboll igen. Nu är vi på dekis och kommer få slå lite ur underläge igen. Det passar oss som handen i handsken och förhoppningsvis är vi ett helt nytt motstånd till hösten.

Jag hade några tankar på att försöka summera vårsäsongen så här långt. Men jag tror jag spar det lite. Måste ju ha nått att sysselsätta mina regniga semesterdagar med också. J