Då kan vi äntligen sätta punkt för detta år och det kan vi göra med att konstatera att Virgo slutar 3a missar, eller slipper, att kvala efter en sen kvittering av Kongahälla. Detta är Virgos bästa placering i mordern tid och helt ärligt är det nog ingen som grinar blod över inte få kvala. Vi gick absolut för serieseger, men luften gick ur totalt efter HBFC-debaclet och tydligt bevis på det är ju att vi inte lyckas mobilisera, komma upp i nivå och vinna seriens två sista matcher.
ÖR: Ekdahl, Ahlgren, Axelsson, Jönewi, P. Falk, CJ Falk. UR: Hake, Pulver, Sundh, Lindahl, C-O.
Känslan inför Kongahällamatchen var dock bra! Vi hade fått tillbaka lite folk från skador och sjukdomar och kände på oss att Ahlafors nog kunde bråka rätt rejält med HBFC och därmed ge oss en mer än ärlig chans att vinna rasket. Men Kongahälla borta är en rätt jobbig bortamatch. En av seriens plastigaste mattor och en boll man lätt kunnat spela vollyboll med gör att det alltid är svårspelat på Kongevi. Lite blåst på det gjorde att spelet gick väldigt fort och man saknade onekligen våra egna klassiska Selectläderkulor.
Det gick som sagt rätt fort i början och även om Virgo börjar rätt bra och kommer runt på flera farliga inspel från kanterna så åker vi på årets första omställningsmiss och fri från halva plan kunde de enkelt rulla in 1-0. Uppförsbacka för Virgo och jobbigare skulle det bli. Bara någon minut senare kommer IKK i ett nytt friläge som jag går ut och lyckas avstyra. Dock blir jag liggandes i smärtor efter att våra knän kolliderat och många väntade nog på avblåsningen när bollen gick ut mot inkast. Det finns ju solskenshistorier från hur spelare med lite sportmanship tar saken i egna händer när det som i detta fall inte kommer någon avblåsning. Jag tänker på Paolo DiCanio som helt sonika bara tar upp bollen när motståndaren ligger skadad. Sånt sket Kongahälla fullständigt i och istället för att rulla ut bollen när halva planen slutat spela så slår de in ett inlägg i och förvirringen bökar de in 2an. Surt och såklart otroligt tråkigt men mycket tid kvar att jobba på.
Virgo tar över och jagar på för reducering. Ett dilemma som gör att vi inte vinner serien i år är att vi inte sätter tillräckligt av våra lägen, och tyvärr kände det som om denna match skulle bli en kavalkad i missade chanser även detta. Någon som dock har levererat, men tyvärr missat lite för mycket under säsong är dock Carl-Johan Falk. Reduceringen på nick innebar hans 5e mål på 5 matcher och i och med detta kändes det som Virgo var tillbaka. Innan halvtid så får vi se en patenterat Ahlgren-sulfint på en hörnretur innan han snyggt med en yttersida sätter den utom räckhåll för IKK-målisen och det var kvitterat.
I andra halvlek blev det rätt ryckigt och slarvigt och lagen bytte chanser med varandra. Vi behövde ju poängen och gick ner på 3-backslinje vilket givetvis öppnade upp för en böljande tillställning. Kvitteringen kom också med 10 minuter kvar, återigen genom CJ Falk och Virgo hade vänt på steken. Tyvärr hade även HBFC vänt på sin stek och det var givetvis något som inte gick helt obemärkt förbi virgospelarna och för att vinna serien behövde vi således peta in ytterligare 3 bollar vilket inte kändes troligt.
Något avslaget verkade det ändå som om Virgo skulle lösa att spela av de sista minuterna, men i 90e lyfter IKK in ett inlägg och efter en luftduell där jag inte helt lyckat boxar bollen rätt ut i banan så landar den på anfallarens fötter och kunde fippla in kvitteringen. Lite snopet minst sagt och efter årets kortaste övertid, 1 minut och 20 sekunder, så förkunnade domaren slutsignalen och helt plötsligt var säsongen slut.
Ska man försöka ge sig på en liten analys av säsongen så blir man ju snabbt lite ambivalent. Någonstans så gör vi ju en riktigt bra säsong och vi förlorar bara 11 minuter pajasmatch mot HBFC under hösten men samtidigt så känns det ju onekligen som vi själva slarvade bort seriesegern själva. Dels genom att bara inte slå HBFC efter att ha pressat dem så hårt under måndagen och dels förra helgen när vi inte alls kommer upp i nivå mot Kärra. Sen går de ju inte att sticka under stolen med att det just nu är rätt skönt att slippa ta ställning till en uppflyttning till div 2. Just nu är vi ljusår från att klara att gå upp organisatoriskt. Ekonomin är idag mer eller mindre ett nollsummespel och att spela i div 2 hade i runda slängar kostat minst 150.000 extra och det är inget vi bara skiter ur oss. Nu får vi chansen att bygga ordentligt ett år till och vara förberedda för att slåss om avancemang med en reell chans att faktiskt kunna ta steget upp.
Hur som helst har det varit ett jäkligt roligt år! Många trevliga matcher mot många trevliga lag i en serie som varit väldig jämn! Hoppas givetvis att serieindelningen även nästa år möjliggör en ”Göteborgs-trea”. Tror det är bra för fotbollen att det blir ett intresse även runt de nationella serierna. Sedan är jag mäkta stolt över hur vi i Virgo genomfört denna säsong. Vi är, och är stolta över, att vara en udda fågel som går sin egna väg. I år känns det som vi inte bara cementerat oss ett erkänt duktigt fotbollslag utan även återskapat Virgo som något man vet vad det är. Det är jäkligt roligt och något emblemet förtjänar!
Ska försöka återkomma i veckan med någon form av djupare analys av serien samt några utnämningar till de/det som förtjänar det. Något måste man ju fördirva tiden med nu när fotbollen är slut och man inte har en aning om vad man ska göra i några månader. Ska dock passa på att rikta ett stort grattis till HBFC och önska dem stort lycka till i 2an. Även stort lycka till till Älvsborg och hoppas även att bortamatchen blir i Linköping så det svider lite i alla fall! 😉
/Sundh
Virgobloggen 