Total eclipse of my heart

Nä det var total solförmörkelse även mot Vänersborg och Virgo förlorar sin fjärde raka match. Och det är inte utan en viss gnutta uppgivenhet som man nu försöker knåpa ihop detta blogginlägg. Fjärde raka förlusten liksom. Frågan är när det hände senast i Virgo?

Övre raden: Totte, Nikkilä, Håkan, Sundh, Erlandsson, Norberg. Undre raden: Falk, Lindahl, Ahlgren, Andy, Mossan.

Övre raden: Totte, Nikkilä, Håkan, Sundh, Erlandsson, Norberg.
Undre raden: Falk, Lindahl, Ahlgren, Andy, Mossan.

Det är onekligen tvära kast i fotboll. För två veckor sedan spelade vi seriefinal mot Skoftebyn. 4 matcher senare börjar man känna flåset nerifrån. Och det värsta är väl att vi inte ens var riktigt nära Vänersborg. I de andra matcherna vi förlorat har utgången kunnat bli lite hur som helst. Mot Vänersborg var det inte mycket alls som funkade. Visst, Vänersborg var kanske något vassare än i alla falla Ahlafors och Fjärås, men några 4-0 borde det inte ha blivit. Men när vi har förtvivlat svårt att ens få fram passningarna så behövde inte Vänersborg förta sig alltför mycket för att målen (något slumpartat) skull ramla in, ja då blir det tyvärr stora siffror.

Det var annars en jämn och chansfattig tillställning. Virgo ställde upp med en rejäl 4-backslinje där rutinen formligen dröp i överflöd. Denna 4-backslinje styrde och ställde även förtjänstfullt på de många långbollsförsök som de blev utsatta för. Dock innebär ju skillnaden mellan 3- och 4-backslinje att vi hade offrat en mer offensiv resurs. Och det märktes tydligt i första halvlek. Vi hade förtvivlat svårt att etablera spel och tryck på motståndarhalvan och vi hade som sagt inte ett skott på mål i första halvlek.

Trotts de uteblivna chanserna åt båda håll så gick Vänersborg till paus med en 2-0-ledning. 1-0 kom till efter en misslyckad rensning som istället landade på motståndarens stortå och in i nätmaskorna och 2-0 efter att jag, Erlandsson och VIF-anfalleren hamnat i duell på en studsboll och som inte slutade bättre än att bollen gick mot mål och enkelt kunde rakas in. Inga konststycken i sig. Kanske inte ens rättvist. Men tillika o-2 och rejäl uppförsbacke.

I andra kommer Virgo ut som ett något bättre lag. Dock dominerade felpassen och spelet hämmades rejält därav. Nej, det var helt enkelt inte våran dag. Lägen som vanligtvis sitter som strutar gick istället högt och långt utanför och inte ens när den annars så säkre Falk erbjuds ett givet läge att spela in Virgo i matchen så lyckas vi reducera. Grym reflexräddning av VIF-keepern och både läget och den känslan att det inte var vår match bestod.

Med några minuter kvar av matchen stänger VIF tillställningen genom ett signifikativt mål. Mossan som annars är en klippa blir av med bollen till den nyinsatte forwarden som kommer fri och rullar in bollen via stolpen. Ridå. För fjärde matchen i rad.

Nu ska det bli oerhört välbehövligt med ett uppehåll. Jag har under mina snart 9 år i klubben aldrig varit med om en liknande stolpe-ut-period. Och detta känns ju givetvis inte bra. Speciellt när vi har den trupp som vi sitter på. Jag vidhåller trotts dessa resultat att vi har den bästa truppen i serien. Efter uppehållet är förhoppningsvis alla tillbaka. Hela, friska och framförallt sugna på fotboll igen. Nu är vi på dekis och kommer få slå lite ur underläge igen. Det passar oss som handen i handsken och förhoppningsvis är vi ett helt nytt motstånd till hösten.

Jag hade några tankar på att försöka summera vårsäsongen så här långt. Men jag tror jag spar det lite. Måste ju ha nått att sysselsätta mina regniga semesterdagar med också. J

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s