Vanor och ovanor

“Winning is not a sometime thing; it’s an all time thing. You don’t win once in a while, you don’t do things right once in a while, you do them right all the time. Winning is habit. Unfortunately, so is losing.” – Vince Lombardi, världens främsta Amerikanska Fotbolls-coach.
Inför höstens returmöte mot Kongahälla står IK Virgo på 13 vinster på 15 försök i Div. 4A. Räknar men in Södercupen står vi på 17 vinster av 19 möjliga. Lägger vi därtill träningsmatcherna, om än inte alltid så relevanta, så landar årets upplaga av IK Virgo på 21 vinster, 3 oavgjorda och endast 2 förluster under 2014. Att påstå att vinna är något som vi i Virgo blivit vana med är därför högst befogat. Och som vinnande lag, som Vince Lombardi i citatet ovan poängterar, så gör vi mycket bra saker i Virgo på ren vana. Men vi är inte fläckfria. Det finns även ovanor hos Virgo. Ovanor som just Kongahälla var otäckt nära att blottlägga under lagens möte i våras.
Kongahälla har blandat och gett lite under säsongen. Höjdpunkten är givetvis 4-0-viktorian mot Semberija som dittills var obesegrade. Bottennappen får inledningen av serien anses vara då man inte lyckades slå bottenlagen Warta, Guldheden och Africa. Hade man norpat de förväntade 3-poängarna mot just dessa lag så hade man faktiskt haft samma poäng som Floda och därmed jagat oss i toppen av tabellen. Det är med andra ord inget brögäng vi möter utan ett talangfullt lag som vill spela boll.
Mötet i våras var en match där båda lagen gjorde en av sina bästa, respektive sämsta, halvlekar och en större scenförändring har nog sällan skådats på en fotbollsplan. Vi började matchen bra. Ja, till och med riktigt bra då vi ledde med 3-0 efter 20 minuter. Kongahälla var då ett slaget lag, men efter en indianare i sista minuten så bjöd vi in Kongahälla i matchen och lät dem göra en reducering. I andra halvlek visade sedan talangerna i IKK att även de kunde rulla boll och dominerade fullständigt resten av matchen. Sett över 90 min var nog inte vår vinst oförtjänt på något sätt, men hade matchen pågått i 10 min till hade vi torskat.
Det är kanske också där vi hittar vår främsta ovana? Att vi inte lyckas stänga matcher trotts ledning med många mål. Jag berörde frågan i förra inlägget då vår hybris och oförmåga att spela fotboll i 90 minuter nämndes. Och tyvärr kan det nog vara så. Ödmjukheten finns inte riktigt alltid där. Nu vinner vi ju fortsatt matcher, men förhoppningsvis är detta något vi kan arbete bort.
Matchen mot IKK påminner otäckt mycket om höstmötet mot Kozara 2012. Lagen, tabelläget, omgången, planen, ja, till och med vädret verkar påminna lite väl mycket om den vidriga 0-2-förlusten. Min förhoppning är därför att vi mot IKK lyckas övervinna vår dåliga ovana att inte spela ödmjuk fotboll i 90 minuter. Dels för att det är tråkigt att förlora i sig. Men framförallt, om man nu ska tro vår vän Vince Lombardi och hans bevingade citat, för att förluster tack vara ovanor tyvärr inte kommer ensam.

/Sundh

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s