Sur ”förlust”

Nej, det blev inte 3 poäng denna gång. 40 poäng blev inte 43 och segersviten stannade vid 7 matcher. Matchen mot Kongahälla slutade 1-1 och delad poäng. Man kan prata om att Kongahälla är ett bra lag, man kan prata om att vi i alla fall fick med oss en poäng och man kan till och med dra klyschan om att ”det viktigaste är att inte förlora”. Men med tanke på de hängande huvudena, de tomma blickarna och de sparkade vattenflaskorna så kan man inte komma runt att gårdagens resultat kändes som en förlust.
Virgo sitter i år i den angenäma sitsen att de sprudlar av offensiv i truppen. Det finns så mycket talang så det är svårt att disponera ut alla resurser på ett vettigt sätt. Ett sätt att försöka tillvarata all talang var att byta spelsystem. Under serien har vi spelat 3-5-2 på löjligt framgångsrikt sätt. Vi har under året även försökt spela 3-4-3 för att låta våra offensiva kvaliteter bli så renodlade som möjligt. Sist vi testade detta spelsystem höll vi dock på att få stryk av Warta. Trotts det så valde vi att börja på just detta sätt mot Kongahälla.
Och under de första 25 minuterna blev vi totalt överkörda. Oceaner av ytor blottlades mellan våra stillastående och vilsna lagdelar. Anfallarna sprang in i varandra, presspelet var obefintligt och förvirringen total. Samtidigt gör Kongahälla det bra. riktigt bra. De utnyttjade Virgoförvirringen på bästa sätt och låg på som iglar när det utsprida och disorienterade Virgolaget hade boll. Efter 10 minuter tar man också ledningen. Retfullt enkelt får man vandra in i straffområdet och behärskat placera in en boll i gaveln. Rättvist och logiskt.
Spelbilden fortsätter sedan på samma sätt. Till slut ger vi upp. I 25e matchminuten överger vi våra 3-4-3-ambitioner och går över till det mer bekanta 3-5-2. Och som genom ett trollslag tar vi över matchen totalt. Vinner boll på mitten, hittar passningar över hela banan och har träffar i både ribba och stolpar. Och efter 39 minuters spel så får vi till en av säsongens snyggaste kombinationer. Inbrott från kanten ovanför straffområdet, väggspel förbi ett antal motståndare. Pass upp till Falk som med en back tätt i ryggen smeker den vackraste lill-tå-skarven som skådats till en friställd Tor och vi går till halvtidsvila med 1-1.
Känslan i omklädningsrummet var att det bara var en tidsfråga innan vi nu även skulle ta ledningen. Vi hade repat mod från den bedrövliga inledningen och var taggade på att rulla igång andra halvleken och avgöra tillställningen med ett tidigt 2-1-mål. Kongahälla drog dock lärdom av vår anstormning från första halvlek och drog ner laget. Jag undrar om man till och med inte spelade med 5-backslinje? Hur som helst så blev den andra halvleken den mest tillknäppta av alla halvlekar i år. Kongahälla styrde skickligt undan virgoiterna och var bra med när vi väl kom igenom. Även offensivt lyckas man irritera, främst genom deras store bollvinnare nr. 15, även om man var något få när man klev upp. Matchbilden präglades av många löpdueller, tuffa närkamper och hårt slit utan att några egentliga farligheter skapades. Det liknade stundtals Rugby. Ett böljande bök utan att egentligen komma nära mål.
Matchen slutar 1-1. Virgo tryckte på duktigt på slutet och skapade några halvchanser, men ett heroiskt uppoffrande från samtliga Kongahällneser gjorde att man lyckade freda målet. Jag tycker någonstans att 1-1 kan vara rättvist. Utan att på något sätt förringa Kongahällas insatts så gör vi tyvärr en dålig match. Kanske hade matchen artat sig annorlunda om vi startat med ett 3-5-2-spel. Nu fick vi slita onödigt ont första 25 och det märktes i andra när krämpor hos virgoiter tvingade dem till ofrivillig vila på bänken. Kongahälla ska dock äras för sin insatts. Dom var helt klart ett av de bästa lag vi mött i år. Man saknar lite tyngd i offensiven för att utmana Romelanda och Floda, men samtidigt är man stabila bakåt. Man kommer vinna sina matcher mot lagen man har under sig och kommer därför på allvar blanda sig i racet om andraplatsen. Spännande då de har Romelanda och Floda att möta i de sista omgångarna.
För vår del för vi försöka skaka av oss denna ”förlust”. Ett onödigt poängtapp som gör att det minimala försprånget i tabellen minskar till 3 poäng. Scenariot påminner fortsatt väldigt mycket om upplägget inför 2012 års Div 5-avslutning. Då torsk mot Kozara på Mossens IP i omgång 17 vilket gav Romelanda chansen att haka på. Nu ”Torsk” mot Kongahälla på Mossens IP i omgång 16 vilket ger Romelanda chansen att haka på. Då vann vi tillslut serien med 10 poäng. Vågar man hoppas att historien fortsätter att upprepa sig?

/Sundh

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s